Äventyrlig dag i stallet

Eftersom jag inte kunnat göra särskilt mycket i förrgår, så blev det desto mer som skulle hinnas med i stallet igår. Jag förberedde en hel del innan jag hämtade Ariel i hagen, det skulle ändå bli så att hon stod väldigt länge i skötselspiltan.

Borstade bort massor med päls igen, funderade lite över tumregeln att man inte skall betäcka ett sto som har vinterpäls kvar. Undrar just när jag skulle åka till hingst med Ariel i sådana fall. Förhoppningsvis har hon fällt klart snart.

Sedan kom J in med Friday och Ariel blev väldigt glad över sällskap. Vi gjorde klart för ridning och gav oss sedan iväg längs en helt ny väg (för mig och Ariel). Det var väldigt skiftande terräng och det fanns massor för Ariel att titta på. Så pass mycket att hon ibland glömde var hon satte fötterna. Det var några gånger jag satt väldigt lös i sadeln.

Ariel var som alltid väldigt pigg, men det var skönt att ha stabila Friday med sig. Så fort Ariel stannade för att titta på något farligt så passerade Friday och drog på så sätt med sig henne framåt igen. Det är ju perfekt för unghästar som skall titta på allt!

På slutet kom vi till en gård med en shettishingst. Han brukar tydligen hoppa över staketet och jaga hästarna som red förbi, så J förvarnade mig om att vara beredd på att hoppa av Ariel och leda henne förbi istället. Friday var dessutom rädd för shetlandsponnyer, så han var inte till någon hjälp i det läget.

Vi kom nästan förbi hela hagen innan hingsten fick syn på oss. Friday rusade iväg, men jag fick stopp på Ariel direkt. Hon ville ju följa efter Friday men förstod inte varför han rusade. Vi tog oss nästan förbi shettishagen när J ropade att jag skulle sitta av (hon hade redan gjort det) för att inte riskera någonting. Så jag flög verkligen ur sadeln, är nog bästa avsittningen jag gjort på länge. Ariel fortsatte snällt att gå bort från hingsten och han höll sig tack och lov kvar i hagen.

Jag och J skrattade lite åt upplevelsen sådär i efterhand, Ariel hann ju aldrig förstå vad som hände, utan fortsatte bara att gå som vanligt. Vi var ändå så pass nära stallet att det inte var något besvär att promenera sista biten avsuttet, bara skönt för hästarna att få en lugn avskrittning.

Åter i stallet tyckte Ariel att hon uppfört sig tillräckligt för dagen, men det blev ändå stretchning, manklippning och raspning av hovar. Jag fick in snitsen på slutet, även om jag lyckades raspa min ena fingertopp också. D var snäll och höll Ariel så jag kunde fota lite, men eftersom jag inte såg någonting när jag fotade så blev det inte så bra bilder. Men lite ser man hur hon ser ut i alla fall.



Jag är inte helt nöjd med manen, den måste bli lite längre inför premieringen men samtidigt vill jag inte ha någon tydlig kant där man ser var jag klippt tidigare. Det ä ju ändå bara två vanliga klippningar kvar till premieringen och jag vill gärna ha en bra grundklippning att utgå ifrån när vi skall finklippa till premieringen. Det är inte lätt att klippa fjordman!

När Ariel fått gå ut i hagen igen dröjde hon sig kvar hos mig och det var ganska tydligt vad det var hon ville. Så det blev lite bus tillsammans med Ella, där allt jag behövde göra var att smacka då och då. Reaplanet Ariel susade genom hagen, varv efter varv och fick ibland med sig Ella i rusningarna. Vid ett tillfälle försökte hon springa genom halmhögen, halkade och gled på sidan genom hela högen. Sedan studsade hon upp på benen igen och fortsatte i full fart som om ingenting hänt. Det är ganska tydligt att våra uteritter inte gör henne slut fysiskt i alla fall.
Trackback
RSS 2.0