Farliga stenar

Jag har varit lite förkyld senaste tiden men det är ju inget som hindrar mig i stallet. Igår hämtade jag in Ariel från hagen och kunde till min glädje konstatera att skavsåret på hakan läkt, så nu blir det munkorg igen. 

Drog av en massa torkad lera innan grejerna åkte på. Hade bestämt mig för en lite tuffare tur den här gången, för nu skall hon baske mig bli trött. Red bort till klätterbacken där allt var farligt samtidigt. Förmodligen för att det blåste till rejält ibland, däremellan var det väldigt vindstilla.

Vi klättrade två gånger och hon flåsar som besatt efter varje gång. Inte världens bästa kondition kanske. Sedan blev det slingervägen i skogen och där var hon mer ofokuserad än vanligt. Hon hörde nog något djur i skogen, för hon hade ett fasligt sjå att hålla koll på saker bakom sig.

Sedan tog vi till höger istället för till vänster och red mot byn. Ariel höll på att få fnatt två gånger då vi skulle passera två stora stenrösen. Det är tydligen väldigt farliga varelser som bor i stora stenar... Efter mycket övertalning kom vi förbi och sedan blev det lite trav bortåt. Vi fortsatte längs en grusväg där jag först tänkt galoppera, men jag nöjde mig med trav. Hon var spänd och överilad i traven, så det kändes dumt att riskera någonting.

Plötsligt tvärnitade hon så jag for fram mot halsen hennes. För på åkern bredvid henne var ju en sten! Sedan smög hon försiktigt förbi stenen i långsam skritt, innan hon vågade trava igen. Vet inte vad jag skall göra åt hennes konstiga stenfobi, men när vi travat en bit längre bort och vänt så kunde vi ta oss förbi stenen nästan helt normalt. 

Hem blev det skritt nästan hela vägen, där vi mötte stigen igen (och den här gången gick till vänster) satt jag av då jag ridit henne tillräckligt. Istället blev det avsutten promenad sista biten hem och det var hon nöjd med. Då kunde hon ju puffa på matte när det gick för långsamt. Även om jag ridit lite tuffare verkar hon inte ha blivit så jättetrött. Förmodligen är jag fjantig av mig och rider henne ganska lugnt egentligen. 

Hemma igen blev det stretchning, avsvampning och kraftfoder innan hon fick gå ut i hagen med munkorgen. Hon verkade väldigt nöjd med ridturen och själv var jag stolt över att jag kunnat hålla henne i ett vettigt travtempo fast jag bara hade sidepull på. Sedan var jag faktiskt stolt över att jag inte riskerat något genom att be om galopp, så bråttom är det ändå inte med galoppen.
Trackback
RSS 2.0