Händelserik uteritt

Igår blev det uteritt med M och Maggie i det fina vädret. Dagen till ära hade jag bestämt mig för att börja vänja in Ariel på svanskappan igen. På senaste hoppträningen gled sadeln fram lite, inte för att den passar dåligt, utan för att Ariel hoppar så mycket med ryggen. Så då är det ju enklast att vänja in på svanskappa redan innan hoppningen.

Vi bestämde oss för att testa en annan runda än vanligt och efter att alla skydd, sadel och träns åkt på så red vi iväg. Ariel var så glad över att vi red på ett nytt ställe, hon ville gärna ut på äventyr. Jag såg en liten klätterbacke jag ville testa, så då gjorde vi det. Den avslutades med en stor platt sten (som man kunde rida till vänster om), men Ariel hade fått upp tempot så pass i skritt att hon valde att hoppa (!) upp på stenen, precis så som man hoppar en bank. Lilla fälttävlansponnyn...

Sedan kom vi inte många meter förrän vi träffade på en stor vattenpöl, som bägge hästarna glatt plaskade omkring i. Jag fick en känsla av att Ariel skulle lägga sig om jag lät henne stå stilla i vattnet, så vi skyndade oss vidare. Till ett dike med lite rinnande vatten i, där Ariel givetvis beslöt sig för att hoppa. Busponnyn! Lätt att följa i språnget var hon i alla fall.

Därefter var Ariel lite smårädd för diverse saker längs vägen, hon har blivit enormt tittig senaste tiden. Vet inte om det är blåsten eller om det är allmänna vårkänslor, men jag hoppas det ger med sig. Vi galopperade en sväng och Ariel gjorde små bakutsparkar då och då, det var svanskappan som störde henne.

Sedan red vi förbi en stoooor översvämning vid vägen och eftersom vi visste att bottnen bestod av gräs kunde vi inte låta bli att skritta i vattnet en stund. Perfekt träning! Jag fick återigen lite känsla av badglädje hos Ariel, så vi vände tillbaka till vägen och red vidare.

På hemvägen blev det galopp igen och då drev jag på Ariel lite mer, vilket resulterade i att hon gjorde värsta jättebakutsparken så jag nästan flög av. Hm... Det bådar inte gott inför hoppningen, men samtidigt så är det väl lika bra att ramla av när jag har folk omkring mig och stallet nära. ;-)

Sista biten hem fick Ariel skritta sig lugn, hon hade varit med om väldigt mycket saker, att så mycket kan hända på en enda ridtur. Men skoj hade vi haft!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0