Pusselbit efter pusselbit
Inne i stallet kände E.T. igenom utan att hitta något att anmärka på. Men när nålarna åkte på blev Ariel väldigt irriterad. Hon som brukar älska nålarna reagerade på varje stick och när E.T. satte en nål ganska långt bak på korset så kom det en bakutspark...
Medan Ariel stod med nålarna (på kronränderna bak, på korset och under magen) diskuterade vi Ariels nya beteende. Jag berättade att hon varit så senaste månaderna, att hon blivit mer känslig och framförallt att hon har kortare stubin. Jag nämnde även att jag börjat rida med svanskappa hela tiden och att hon inte tyckte om den, men åtminstone slutat sparka bakut.
Bit för bit fogade vi samman ett pussel som inte såg roligt ut. En häst som protesterar, men vars ägare inte riktigt lyssnar. Förrän nu då... E.T. trodde även att Ariels kropp var lite för belastad av vårgräs och kraftfoder (som är onödigt för henne), då hon hade svullna lymfkörtlar längs mankammen och vid struphuvudet.
När Ariel blivit av med nålarna kände E.T. igenom henne men kunde inte få fram några som helst problem någonstans. Så slutsatsen blev att Ariel hade så pass lite ont (om det nu var ont?) att nålarna tagit bort smärtan/irritationen.
Nu är Ariel ledig en vecka, men när hon kommit upp till mig så blir det enbart grovfoder, jag kommer att massera hennes svullnader och låta bli att använda svanskappa. Sedan har vi bokat in en behandling direkt vi kommer tillbaka från semestern för att se hur hon mår då.
Orolig för min tjej, även om hon tack och lov visar hur hon mår väldigt tydligt. Matte måste bara lära sig att lyssna bättre... Ariel fick gå ut i hagen efter behandlingen, hon var väldigt nöjd i alla fall.
Inga lymfkörtlar längs mankammen..
Däremot så är det numero uno-stället för fettdepåer, och det fettet är värre än t ex fet bakdel, och nästan alla fånghästägare kan vittna om sambandet mellan spänd/svullen mankam och fångrisk (forskningen med för den delen).
Då hon ligger lite högt i hull nu, skulle jag om hon ska gå på gräs sätta på betesreducerare - oavsett vad hon tycker, prova lite olika sorter de kan gilla den ena bättre än den andra - och se till att få ner hullet lite. Och vara 'glad' (missförstå mig rätt!) du ändå fick en förvarning och en chans att mota olle i grind =)
Nä, jag vet att det inte finns några lymfkörtlar där, men jag kom inte på rätt ord. ;-) Ansamling av slaggprodukter var väl vad E.T. sade.
Jo, sambandet mellan späcknacke och fång känner jag till, så därför känns det skönt att hon får komma upp till norr och äta mindre foder. Däremot är jag skeptisk till betesreduceraren, den fungerade inte så bra som jag ville, gav skav och framförallt så drog Lucky av den hela tiden. Dessutom ogillar jag tanken att Ariel inte kan försvara sig eller klias någonting, flocklivet är en viktig del i hennes liv.
Då skulle jag försöka hitta annan hage. Jag vet du - och hon - trivs osv. Men det blir inte mkt till flockliv alls med fång t ex.
Om du behöver svanskappa så kanske inte sadeln passar utan ger henne smärtsamt tryck?
Härligt att du hat möjlighet att ta med henne hem (norr). :O)
Alex: Fast hon går ju redan i en naturbeteshage med mycket skog, så hagen i sig är jag nöjd med. Det är fri tillgång på bra hösilage som har "ställt till det" med hullet. ;-)
Lotta: Hon behöver bara svanskappa när hon hoppar, eftersom hon tar i så mycket med ryggen i språnget så åker alla sadlar fram, hur bra utprovade de än är. Men jag har försökt vänja henne vid svanskappan genom att alltid rida med den, vilket hon inte tyckt om. Sadeln i sig passar bra, så länge vi bara rider på plan mark i den.
Ah då förstår jag!
