Ponnybus

Jag drar mig verkligen för att åka ut i stallet nu. Det är en kombination av att det är mörkt och kallt ute, jag får tillbringa en kvart med att skrapa fram bilen, det är dåligt plogat på vägarna och så avskyr jag att köra i mörker. Men väl på plats i stallet rinner allt av mig och jag blir glad igen.

Igår låg Ariel i halmhögen och sov när jag skulle hämta henne. Eftersom det var mörkt så hann jag förstås ropa och väcka henne innan jag insåg var hon var. Då var det för sent att hejda henne, hon klev upp och skyndade sig till matte.

In i stallet, avborstning och på med alla reflexer och skydd. Det är mycket grejer som skall på nu, också ett mentalt hinder. När jag var halvvägs genom sadlingen kom M med Maggie och D med Totte in, de skulle också iväg och rida så givetvis hakade vi på dem.

Red bort mot rakbanan men vände innan asfalten började. Ariel var glad över sällskapet, men hotade förstås hela tiden den häst som försökte komma nära henne och stjäla hennes förstaplats. Vi travade ett par gånger och hon är fruktansvärt ivrig första 15-20 meterna. Sedan lugnar hon sig och inser att hon inte orkar ånga på i ökad trav hur länge som helst. Hon var riktigt fin igår. På hemvägen travade Totte i förväg, han var lite ivrig av sig (kombinerat med en matte som frös) och när Ariel och Maggie började trava fick Maggie plötsligt fnatt och rusade förbi Ariel i galopp. Ariel blev chockad över att Maggie bara försvann, men efter två galoppsprång (lite tveksamma dessutom) lyssnade hon snällt på matte som tyckte att vi skulle fortsätta trava. Vi travade på tills Ariel blev lite för taggad att komma ikapp, sedan blev det skritt resten av vägen.

Så stolt över min tjej. Det är ju ingen garanti för att hon kommer att vara cool på tävlingsbanan, men det är en stor fördel jämfört med att hon skulle hetsa upp sig när de andra försvann.

Åter i stallet var hon inte ens svettig (hm...) och det blev en snabb avskötsel med kraftfoder innan hon fick återvända till hagen. Slarvade lite med utrustningen men jag ville verkligen bara hem och sova. Inte lätt när tiden rusar iväg på vardagarna...
Trackback
RSS 2.0