Krångelfia
Blev en tidig morgon då jag ville hinna rida Ariel innan jag åkte till Hampus. Ariel stod vid grinden och väntade på mig, väldigt snällt av henne. Gjorde i ordning henne inklusive boots och ländtäcke. Det sistnämnda brukar jag komma ihåg ungefär varannan gång…
Skrittade iväg till klätterbacken för att se om det gick att klättra något nu när det varit tö. Ariel var som vanligt rädd för det mesta längs vägen, så jag fick vara ganska bestämd med att vi skulle vidare. Det gick jättebra att klättra uppför, men utför var det väldigt mycket snö. Så ingen mer klättring ett tag framöver. På tillbakavägen tappade jag dessutom mitt spö, så jag fick sitta av, konstatera att jag inte kunde komma upp igen och istället leta reda på en sten att stå på. Ariel var vid det här laget fruktansvärt tramsig och ville inte stå stilla. Fick säga till henne på skarpen och då kom hon ihåg att hon egentligen var en väluppfostrad häst vid uppsittning.
Hemvägen blev lite jobbig, Ariel var redan på tårna och så skulle vi förbi de ”farliga” villorna igen. Det är alltid mycket ljud och rörelse där, men idag var det som om hon fick en flipp och försökte ta sig därifrån så fort som möjligt (men fortfarande i skritt). Elaka matte tränade halter och varje gång hon inte stannade direkt, utan försökte ta sig några steg längre bort från farligheterna så vände vi och gick hela vägen tillbaka. Undrar vad villaägarna trodde när vi gick fram och tillbaka på samma väg fyra, fem gånger…
Sista biten hem till stallet gick hon i en riktigt fin skritt, så med en titt på klockan fortsatte vi förbi stallet och vidare längs grusvägen. Ariel tyckte det var en dum idé och tog inte skänkeln, varvid jag lade på spö och hon började trava. Jag satt ju med långa tyglar, så det blev trav på lång tygel några meter, med en väldigt nöjd och lugn häst. Sedan var skritten igång igen och vi kunde vända nöjda tillbaka till stallet.
Skyndade mig att sköta av och fodra, eftersom jag hade en tid att passa hos Hampus. Men jag stod kvar när Ariel skulle dricka i hagen, vattnet var nästan slut, så hon var tvungen att stoppa hela huvudet i lådan för att nå vattenytan. Sötnosen!
Trackback
