Galopp och bettfunderingar

Idag red jag och M ut för att träna galopp igen. M red på Candela och jag satt förstås på Ariel. Hon var ganska otrevlig mot Candela i början, hotade när hon försökte gå om i skritten och liknande... Stackars Candela förstod inte alls vad hon gjort för fel.

Vi travade lite på asfalt innan vi var framme vid flygfältet och galoppsträckan. Som vanligt blev det galoppfattningar bortåt och bibehållen galopp hemåt. Jag tyckte inte att galoppfattningarna gick särskilt bra, jag fick inte så mycket flyt i dem. Det tog flera meter innan Ariel fattade på hjälpen och i avsaktningarna ramlade hon nästan ned i skritt. Inte bra alls. :-( Jag hade fortfarande det där knepiga stödet i munnen, men efter lite rannsakande hos mig själv tror jag att jag förstått vad som hänt.

Jag har ju bytt bett på Ariels dressyrträns, från novabettet till ett tredelat med fasta ringar. Detta då vi inte får tävla på novabettet och hon behöver vänjas vid tredelat. Hittills har jag bara longerat och ridit Centrerad ridning på det tredelade, förutom i torsdags då vi red det där katastrofala dressyrpasset själva. Idag hade jag också dressyrtränset och fick samma känsla i handen. Som om Ariel verkligen hänger i handen när hon blir lite för trött i rörelsen. Men egentligen handlar det om att det tredelade bettet ger mig en annan, kraftigare känsla än novabettet. Ariels reaktion är densamma, men jag känner den bättre. Så det är i alla fall en positiv slutsats, även om jag nu måste vänja mig vid känslan. ;-)

På tillbakavägen blev det en helt okej galopp hela vägen, jag provade att sitta ned i galoppen. Inte riktigt lodrät sits, men mer i sadeln än trepunktssits. Jag växlade lite med tvåpunktssits också, även om känslan faktiskt blev bättre när jag satt i sadeln. Ariel jobbade på bra i galoppen och övergången till trav blev också okej.

Sista biten innan vi skulle skritta av travade vi också, Ariel bjöd på en ivrig trav, men genom att tänka att magen skulle fram kunde jag dämpa henne något. Tänk vad sitsen gör skillnad! När hon fått en trevlig trav framåt beslöt jag mig för att testa lite nedsittning och plötsligt stämde allt. Det skumpade överhuvudtaget inte, utan det var mer som att vi flöt fram på vägen. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att vi töltade. Men det var helt enkelt jag som äntligen rörde mig i samma takt som Ariel. Underbart!

Efter en lång stunds skritt var vi hemma igen och Ariel fick sig en avduschning. Det var behövligt, galopper och kvavt väder tillsammans ger en ganska svettig häst. Hon var väldigt nöjd över duschen och ännu mer nöjd när hon fick gå ut i hagen igen. Fina tjejen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0