Barbacka i turboskritt

Eftersom sadeln inte passar för ögonblicket fick det bli en barbackatur för Ariel. S och Tyr hängde med, även de barbacka. Jag fick löfte om att vi bara skulle skritta, så då vågade jag mig iväg.

Ariel var nöjd med sällskap och tuffade på i sin vanliga lugna skritt. Vi red bort till rakbanan och följde den ända till den tog slut. Så bra att rida den i skritt, så inte Ariel får för sig att vi alltid skall galoppera där...

När vi vände hemåt kom förstås Ariels turboskritt tillbaka. Tyr hade inte en chans att hänga med, fast de hållit jämna steg på bortaväg. Knäpp-Ariel... Jag gjorde en del halter för att inte hamna för långt fram, men så fort Tyr kom i jämnhöjd med Ariel så skulle hon hota honom och försöka ta sig förbi. Trodde hon lagt undan tävlingsinstinkten, men uppenbarlige inte.

Hemma igen konstaterade jag att vi varit ute i 70 minuter och i ett tempo på 5 km/h. Riktigt bra för att vara mig och Ariel. Synd bara att jag blev lite skavd av att gunga barbacka på den där varma ryggen...

Ariel fick på sig flughuva och munkorg igen, så får vi se om de är kvar nästa gång vi träffas. Eventuellt blir det på torsdag, om massören kommer ut då. Annars blir det fredag och longering.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0