En liten sväng
Ariel har nästan helt återfått sin plats i flocken, så igår fick jag mota bort de andra hästarna för att kunna hämta henne. Flughuvan var förstås borta, någon snäll person hade lagt den utanför hagen. Sådant uppskattas, så slipper jag springa omkring och leta i hagen...
Tog in för avborstning, men det dammade så fruktansvärt så jag fick binda upp henne ute istället. De har en rullgrop precis vid grinden som efter all den här torkan bara består av fin, dammig lera. Jag borstade hur mycket som helst på samma ställe, ändå fortsatte det att damma. Suck!
Bestämde mig för att jag var lat, så efter hovkratsning åkte bara tränset på. Barbackaridning är nyttigt för balansen. ;-) Tog även på boots fram och de hjälper helt klart för hon slog inte i hovarna en enda gång. Vi red bort längs fårhagen och ut på grusvägen. Ariel var lite fjantig på ett ställe och började trampa bakåt. Inte lätt att säga ifrån när man inte har så bra balans, så jag satt av och ledde henne framåt istället.
Som straff fick hon sedan stå med huvudet inne i en lövruska så jag kunde använda mig av en sten och sitta upp igen. Fjanthäst... I övrigt var hon glad hela ridturen, lite piggare på hemväg, men inte alls lika stor skillnad som uppe i norr. Hon jobbade fint med stöd på bettet då och då. Det tar sig!
Fick avsluta med ett varv i paddocken, bara så hon minns att man kan gå där. Då blev hon ännu finare, mitt lilla hjärta! Klart det är lättare att fokusera på matte när det inte finns något annat spännande att titta på.
Efteråt masserade jag hals, rygg och bakdel. Extra mycket där hon ömmade sist, men nu stod hon bara och njöt hela tiden. Jag skall försöka boka in en massör någon dag framöver, så ett proffs får massera igenom henne också. Det lär hon gilla!
Sedan åkte både flughuva och munkorg på, så hoppas vi att hon behåller allting på till idag...
Tog in för avborstning, men det dammade så fruktansvärt så jag fick binda upp henne ute istället. De har en rullgrop precis vid grinden som efter all den här torkan bara består av fin, dammig lera. Jag borstade hur mycket som helst på samma ställe, ändå fortsatte det att damma. Suck!
Bestämde mig för att jag var lat, så efter hovkratsning åkte bara tränset på. Barbackaridning är nyttigt för balansen. ;-) Tog även på boots fram och de hjälper helt klart för hon slog inte i hovarna en enda gång. Vi red bort längs fårhagen och ut på grusvägen. Ariel var lite fjantig på ett ställe och började trampa bakåt. Inte lätt att säga ifrån när man inte har så bra balans, så jag satt av och ledde henne framåt istället.
Som straff fick hon sedan stå med huvudet inne i en lövruska så jag kunde använda mig av en sten och sitta upp igen. Fjanthäst... I övrigt var hon glad hela ridturen, lite piggare på hemväg, men inte alls lika stor skillnad som uppe i norr. Hon jobbade fint med stöd på bettet då och då. Det tar sig!
Fick avsluta med ett varv i paddocken, bara så hon minns att man kan gå där. Då blev hon ännu finare, mitt lilla hjärta! Klart det är lättare att fokusera på matte när det inte finns något annat spännande att titta på.
Efteråt masserade jag hals, rygg och bakdel. Extra mycket där hon ömmade sist, men nu stod hon bara och njöt hela tiden. Jag skall försöka boka in en massör någon dag framöver, så ett proffs får massera igenom henne också. Det lär hon gilla!
Sedan åkte både flughuva och munkorg på, så hoppas vi att hon behåller allting på till idag...
Kommentarer
Trackback
