Älskade fina tjejen!
Igår lämnade jag kaninen på pensionat och eftersom Hööks och Coralle ligger längs vägen från pensionatet till stallet, så kunde jag ju inte låta bli att stanna till. Hade dessutom fått telefonsamtal om att skorna jag beställde i september (!) nu hade kommit...
På Hööks köpte jag därför skorna, ett par gummiskor som passar perfekt nu när det är så lerigt överallt.
Dessutom blev det lite hästgodis, en ny svettskapa och en nosgrimma som jag tror passar Ariel bättre. Det är en bygelnosgrimma som inte stör bettet någonting.
På Coralle blev det ett däckelunderlägg och ett par handskar. Kunde ju inte låta bli när det var rätt färg och allt. 
Mötte upp M i stallet, vi skyndade oss att ta in hästarna och snabbfixa dem för ridning, det var ju fortfarande ljust så vi ville gärna hinna njuta av det en stund. Jag tog ändå på reflextäcket för säkerhets skull, samt förstås terrängskydden. Ljust och bra underlag = galopp!
Vi red i ett ganska framåt tempo på hela turen, en hel del ordentlig trav och det börjar kännas att Ariel hittat balansen även i denna trav. Jag börjar kunna rida ordentligt i den också. Det blev förstås några galopper också, Ariel var en stjärna precis som sist, även om hon försökte springa in i galopperna den här gången. Kanske är hon lite trött, för vid ett tillfälle fick jag driva rejält för att få upp henne i vettigt tempo. När hon väl lyssnat på framåtdrivande hjälpen så fick hon sakta av till trav och jogga av sig lite. Sedan blev det skritt resten av tiden. Hon är ju ändå inte så igång ännu, så jag vill inte pressa henne för mycket.
Under den första galoppen upplevde jag vid ett tillfälle att hon ökade steglängden lite och jag hann tänka "Nu rusar hon" samt förstås spänna mig (= spänna magen). Ariel lyssnade på mattes reaktion och saktade snällt av till trav.
Tillbaka i stallet blev det en ordentlig genomborstning, nu fäller hon kopiöst mycket och jag kan borsta hur länge som helst. Testade att ha henne lös medan jag borstade och då skulle hon klia tillbaka.
När jag inte orkade borsta bort mer päls så fick Ariel sitt kraftfoder och sedan gå ut i hagen igen. Först ville hon stå kvar vid grinden och gosa med matte, men efter lite uppmuntran skrittade hon iväg till sina kompisar.
Nu ses vi inte på åtminstone tio dagar. Känns som en evighet, speciellt när det blivit bra underlag och jag är så ridsugen.
