Allmän busdag

Igår blev det lite av en slappardag, orkade inte vara allt för energisk med Ariel och hon låg och sov en hel del i hagen också. Men en kort sväng ut blev det ändå, runt 45 minuter totalt. Vi började med att skritta bort till pappas nya väg, som tyvärr inte är särskilt lång. Men den var rolig att skritta på och Ariel tyckte att det var spännande. En liten bit måste man gå på asfaltsväg och jag insåg snabbt skillnaden mellan de trafikerade vägarna här uppe och nere hos mig. Nere hos mig är det 50 eller 70 som hastighetsgräns, så bilarna kommer i ett ganska moderat tempo. Här uppe är det 90-väg, och eftersom det är mitt ute i ingenstans så är det inte en enda bil som håller hastighetsgränsen. Bilarna susar förbi så snabbt att man knappt hinner se dem. Ariel blev också brydd, inte så att hon är rädd på något vis, men sådär brukar bilarna inte låta...

Efter att vi roat oss på pappas väg red vi nedför Haldos backe (den heter så efter förra grannen) och provade upp- och nedhoppet. Inga problem varken i skritt eller trav, men egentligen är det en ganska liten nivåskillnad. Men jag intalar mig själv att det ändå är bra grundträning för Ariel. Hon verkade nöjd hursomhelst.

Sedan gick vi en bit på ängen nedanför vårt hus, den är numera upplogad så man får hålla sig på en ganska rak linje. Inte så skoj, men som belöning plaskade vi i bäcken en stund innan vi red hemåt. För första gången någonsin fick Ariel trava i uppförsbacke, något hon gjorde riktigt bra. Jag vill ju inte slita på hennes höfter, men samtidigt kan det komma situationer på en distansbana där hon måste trava uppför.

Hemma igen blev det avsvampning innan hon njutningsfullt rullade sig i hagen. Sötnosen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0