Ömsom vin, ömsom vatten
Igår fick Ariel vila helt. Hon hade en skön dag i hagen, där hon mest stod och solade.
Idag blev det däremot uteritt. Ariel var rätt så taggad redan när jag tog in henne från hagen, så jag anade vad som väntade... Jag hade bestämt mig för att rida ett pass utan några som helst måsten, ingen pulsmätare och ingen klocka. Det enda jag gjorde var att ställa mobillarmet så vi skulle skritta fram i 20 minuter innan det blev någon annan gångart.
Innan vi lämnat gamlandsvägen träffade vi på grannen som lastade timmer. Stannade och pratade en stund medan Ariel storögt tittade på. Inte rädd, utan nyfiken på vad det var för konstig maskin. Sedan fortsatte vi till klätterstigen, där det blev både trav och ett par galopper. Ariel var glad och det blev ett par riktigt trevliga galopper. Dessutom en bra fattning på andra galoppen, sådant tycker jag om! Givetvis behöver jag bli bättre på att sitta ned i sadeln och göra en helt korrekt fattning, men jag slarvar i alla fall lite mindre nu. ;-)
Sedan klättrade vi längs nya grusvägen. Träffade på en väldigt sällskaplig skabbräv, som följde oss en bit upp i berget. Kändes lite olustigt, men Ariel brydde sig inte. Uppför blev det förstås mest skritt, men när det var platt blev det trav och i ett par långsluttande backar blev det galopp. Sista fattningen blev oerhört bra, så stolt över mig själv och Ariel!
Hemvägen blev däremot lika jobbig som tidigare. Hon vill verkligen rusa hela vägen hem, så jag får sitta och göra halvhalter hela tiden för att hålla kvar henne i skritt. Ibland gjorde jag serpentiner, volter eller skänkelvikning för att dämpa farten lite också. Det var inte så uppskattat, men Ariel gjorde ändå det hon skulle.
Sista biten hem fick hon skritta i en riktigt lång vattenpöl, kanske 15 meter? Hon tyckte det var riktigt roligt och frågade om hon inte kunde få trava också? Men det sparar vi till nästa gång, jag vill inte gå för fort fram med "terrängträningen".
Hemma igen blev hon avsvampad innan hon fick gå ut i hagen igen. Väl där försökte hon få igång mig för att leka, fast vi varit ute på en riktig långtur. Den hästen har uppenbarligen alldeles för mycket energi för sitt eget bästa...
