Rolig upptäcktsfärd!

Igår blev det en riktig genomkörare. Jag märkte redan när hovis var här att Ariel behövde röra på sig ordentligt. Så jag förklarade för mamma vart någonstans jag skulle rida och att jag skulle vara borta minst två timmar. Kanske längre...

Vi red min favoritväg, den med uppförsbackarna på hemväg. När vi var framskrittade blev det lite galoppfattningar, de går bättre och bättre faktiskt. Bara jag får ner ändan i sadeln, ger rätt skänkelhjälp OCH har kvar stödet i handen. Svårt det där. ;-) Men jag har i alla fall blivit bättre på att titta framåt och inte ned på hästen. Heja, heja!

Efter att vi tagit oss nedför alla backar stannade Ariel och drack i bäcken som vanligt. Sedan skulle hon vända och sätta full fart, men då sade matte stopp och föreslog att vi skulle utforska vägen som fortsätter efter bäcken. Ariel var förvånad, men fann sig snart. Upptäcktsfärd!

Hittade en traktorstig som hade stora pölar både här och där längs vägen. Ariel plaskade glatt igenom alla pölar och tyckte att livet var härligt! När vägen stigit lite mer och det blev torrt fick hon trava en hel del. Det behövdes, hon låg på bettet trots att vi var på bortaväg.

Efter drygt en timme kom vi fram till en vägtrumma där vägen sköljts bort. Ariel var tvungen att kliva på trumman för att komma förbi och jag blev lite tveksam. Vet inte om den håller för henne eller om jag förstör något, så jag måste kolla med pappa först att det är okej att vi rider vidare. Så den här gången vände vi och travade nästan hela vägen tillbaka. Ännu mer plask i vattnet och sedan var vi tillbaka vid alla roliga uppförsbackar.

Ariel fick galoppera uppför några stycken, men hon orkar ungefär tio språng, sedan måste hon vila i skritt. ;-) Perfekt träning enligt mig, fusk enligt Ariel...

När vi kom till en mer långsluttande uppförsbacke drev jag på henne i galoppen, men det är ändå inte många språng hon orkar innan hon blir trött. Lilltjejen... Fast jag minns hur hon var i traven förut, då orkade hon inte heller hålla den någon längre stund. Allt blir bättre ju mer man tränar.

Sista biten innan avskrittning fick hon faktiskt trava på långa tyglar. Hon var så pass avrastad och fin i traven att jag vågade prova. Det gick jättebra, men så fort jag bromsade med kroppen saktade hon av till skritt. Så hon var lite halvtrött redan när vi började trava. ;-)

Hemma blev det avsvampning och äta gräs innan hon rullade sig nöjt i hagen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0