Nyklippt tonårstrotsig piggelin
Igår var det premiär för buss till stallet för min del, nu är bilen på vila hos mina föräldrar och jag kommer inte hämta ned den förrän 7 april. Det gick hyfsat snabbt att ta sig ut ändå, även om det förstås är lite bökigare med buss.
Hämtade in en lerig Ariel från hagen och sanerade henne ordentligt innan F avbröt sitt mockande för att klippa Ariel. Som vanligt var hon en ängel och brydde sig inte ett skvatt om att F klippte av henne päls med en gigantisk maskin som surrade. Det blev halva halsen, bogarna och hela bringan som klipptes. Vi får se om det räcker eller om hon får bli mer klippt senare under ået.
Ariel tyckte att det var dödstråkigt redan några minuter in i klippandet, hon hade sett fram emot lite roligheter när hon fick komma in och bli sanerad, inte bara en klippning...
Det var faktiskt inte så mycket hår som klipptes bort, Ariel har inte satt så mycket päls än så förmodligen blir det en till klippning i december om hon lurvat till sig mer då. Nöjd var hon i alla fall när vi var klara.
Ändrade på sadelns bomvidd två storlekar och lade en tjock fårskinnsvojlock mellan sadeln och vanliga vojlocken innan jag sadlade. Det är ett litet experiment som jag och fysioterapeuten skall testa under en månads tid. Sadelgjorden blev förstås alldeles för kort, så jag måste rota reda på sadelgjordsförlängaren som jag har någonstans i källaren...
Tog på sidepull, boots och satt sedan upp. Vi begav oss iväg längs fårhagen, förbi Åloppe och vidare in i skogen där vi red på långritt. Jag ville skritta en timme bortåt och sedan vända, mest för att träna lite oländlig terräng men även se om jag kom ihåg hur vägen gick.
Ariel traskade på, lite på tårna men ändå okej förbi alla hus och spännande människor. När vi kommit en bra bit in i skogen ändrade hon plötsligt tempo rejält och försökte till och med takta bortåt. Det brukar hon inte göra... Jag fick påminna henne ett par gånger om att man inte får takta, utan bara skritta ivrigt.
Än värre blev det när vi vände, då hann vi med kanske fem meter innan hon började takta, vi gjorde halt och hon fick komma fram i skritt igen, började takta efter fem meter och så halt igen. Så där höll vi på. Hela vägen hem... Jag var inte alltför glad över mitt monster till häst, hon får inte takta men samtidigt måste hon ju kunna gå på lång tygel på hemväg. Suck!
Sista tio minuterna hem verkade hon vara nöjd med taktandet och jag kunde äntligen ge henne lång tygel. Hon var irriterad på mig och jag på henne. Inte precis den lugna, mysiga skrittur jag tänkt mig... Åter i stallet gnällde jag för L som skulle rida Krutow och hon påpekade att Krutow var sådär när hon red honom ensam. Hm... Kanske är det så att Ariel får mer bråttom hem när hon är själv än när vi har sällskap. För visst var hon väldigt pigg när vi skrittade ut med Tyr häromdagen, men inte så pigg att hon övergick till att takta eller trava.
Det var en ganska nöjd (men absolut inte trött!) tjej som lät sig stretchas och skötas om efter ridturen. Sadeln hade kasat fram ett par cm, så vi får se hur bra den egentligen fungerar med det bredaste koppjärnet. Jag vill inte köpa ny sadel, men det verkar luta åt att jag inte har så mycket till val...
Ut i hagen med en studsfia som gärna ville rejsa med de andra hästarna. Men hon väntade snällt tills jag gett henne tillåtelse, tur att hon har en bra grunduppfostran. ;-)
Jag gjorde klart i stallet, förberedde lite för kommande vecka och traskade sedan till bussen. Nästa vecka kommer jag rida två pass och longera ett, medan A rider två pass. Perfekt! :-)
Hämtade in en lerig Ariel från hagen och sanerade henne ordentligt innan F avbröt sitt mockande för att klippa Ariel. Som vanligt var hon en ängel och brydde sig inte ett skvatt om att F klippte av henne päls med en gigantisk maskin som surrade. Det blev halva halsen, bogarna och hela bringan som klipptes. Vi får se om det räcker eller om hon får bli mer klippt senare under ået.
Ariel tyckte att det var dödstråkigt redan några minuter in i klippandet, hon hade sett fram emot lite roligheter när hon fick komma in och bli sanerad, inte bara en klippning...
Det var faktiskt inte så mycket hår som klipptes bort, Ariel har inte satt så mycket päls än så förmodligen blir det en till klippning i december om hon lurvat till sig mer då. Nöjd var hon i alla fall när vi var klara.
Ändrade på sadelns bomvidd två storlekar och lade en tjock fårskinnsvojlock mellan sadeln och vanliga vojlocken innan jag sadlade. Det är ett litet experiment som jag och fysioterapeuten skall testa under en månads tid. Sadelgjorden blev förstås alldeles för kort, så jag måste rota reda på sadelgjordsförlängaren som jag har någonstans i källaren...
Tog på sidepull, boots och satt sedan upp. Vi begav oss iväg längs fårhagen, förbi Åloppe och vidare in i skogen där vi red på långritt. Jag ville skritta en timme bortåt och sedan vända, mest för att träna lite oländlig terräng men även se om jag kom ihåg hur vägen gick.
Ariel traskade på, lite på tårna men ändå okej förbi alla hus och spännande människor. När vi kommit en bra bit in i skogen ändrade hon plötsligt tempo rejält och försökte till och med takta bortåt. Det brukar hon inte göra... Jag fick påminna henne ett par gånger om att man inte får takta, utan bara skritta ivrigt.
Än värre blev det när vi vände, då hann vi med kanske fem meter innan hon började takta, vi gjorde halt och hon fick komma fram i skritt igen, började takta efter fem meter och så halt igen. Så där höll vi på. Hela vägen hem... Jag var inte alltför glad över mitt monster till häst, hon får inte takta men samtidigt måste hon ju kunna gå på lång tygel på hemväg. Suck!
Sista tio minuterna hem verkade hon vara nöjd med taktandet och jag kunde äntligen ge henne lång tygel. Hon var irriterad på mig och jag på henne. Inte precis den lugna, mysiga skrittur jag tänkt mig... Åter i stallet gnällde jag för L som skulle rida Krutow och hon påpekade att Krutow var sådär när hon red honom ensam. Hm... Kanske är det så att Ariel får mer bråttom hem när hon är själv än när vi har sällskap. För visst var hon väldigt pigg när vi skrittade ut med Tyr häromdagen, men inte så pigg att hon övergick till att takta eller trava.
Det var en ganska nöjd (men absolut inte trött!) tjej som lät sig stretchas och skötas om efter ridturen. Sadeln hade kasat fram ett par cm, så vi får se hur bra den egentligen fungerar med det bredaste koppjärnet. Jag vill inte köpa ny sadel, men det verkar luta åt att jag inte har så mycket till val...
Ut i hagen med en studsfia som gärna ville rejsa med de andra hästarna. Men hon väntade snällt tills jag gett henne tillåtelse, tur att hon har en bra grunduppfostran. ;-)
Jag gjorde klart i stallet, förberedde lite för kommande vecka och traskade sedan till bussen. Nästa vecka kommer jag rida två pass och longera ett, medan A rider två pass. Perfekt! :-)
Kommentarer
Trackback
