Galopp i mörkret

Ja, Ariel och jag fortsätter att jobba med galoppen. Igår hann det bli mörkt innan vi var ute, men med benreflexer, reflexbrösta och reflexridtäcke syns hon ganska bra. Själv hade jag reflexjacka och reflexöverdrag på hjälmen... ;-)

Vi skrittade längs sommarhagen bortåt, det tyckte Ariel var väldigt spännande. Hon hade sällskap med sina hagkompisar en bit, och då de flyttat till ny hage går den parallellt med grusvägen vi sedan galopperar på. Jag var lite fundersam över hur de skulle reagera när vi kom galopperandes.

Ariel vet nu precis vad som gäller när jag kortar tyglarna vid bron. Hon vill gärna byta till trav alldeles själv, så ett par gånger igår fick jag ta ned henne till skritt igen och påminna om att matte bestämmer... Vi galopperade tre gånger åt vardera hållet och Ariel jobbade på superfint. Ett par gånger tyckte jag nästan att det gick lite för fort i galoppen, men jag kan ju alltid få stopp på henne, så jag måste låta henne gå på.

De andra hästarna brydde sig inte ett skvatt när vi kom farandes i full fart, så där behöver vi inte oroa oss. Ariel tog fattningarna superfint och nästan varje gång blev det rätt galopp. Däremot bryter hon av när jag berömmer, vet inte riktigt hur jag skall komma runt det problemet. Jag vill ju kunna berömma, men hon skall ju ändå fortsätta galoppera...

Det var en väldigt flåsig Ariel som jag skrittade av, nästan så jag blir orolig. Men hon var inte ett dugg svettig och bara lite varm mellan bakbenen. Inte ens under sadeln var hon varm, när vi väl kom tillbaka till stallet. Flåsandet gav sig mer och mer och jag är nog lite övernojjig. Efter stretch hade hon slutat flåsa och då fick hon återvända till gänget i hagen. Där blev det mer race i mörkret...

Jag tog reda på all utrustning och förberedde sedan för idag. För nu är det snart dags att bege sig iväg på hästrally i Järlåsa. Nervöst!

Kommentarer
Postat av: Sophie

Tänkte på det där med att Ariel bryter av för dig när du berömmer. Troligen är hon lite "överkänslig" för ditt beröm och ett sätt kan vara att du sensibilitetstränar henne genom att berömma lite då och då i olika gångarter och för olika saker. Ganska ofta alltså. Min syster fick lite "bakläxa" av vår tränare nu sist för hon har lite för "aggresiva" smackningar. Annie är superkänslig för "hårda" smackningar. För att göra henne mer tolerant fick Sandra göra en mjukare typ av smackning, mer som ett "pussljud" och det skulle hon göra lite då och då under galoppen. Tidigare så skuttade Annie nästan till varje gång hon smackade men nu är det mycket bättre. Det tar en stund att öva, som alltid, men det kan ju vara en idé att prova. Det är ju bra om du kan använda rösten och berömma istället för att behöva släppa stödet i handen och klappa. Det är kanske inte alltid det passar sig att göra just så, men Ariel förtjänar beröm... Möjligtvis får du trycka till lite med skänkeln strax före du berömmer så hon håller sig igång och sedan berömmer du. En period tills hon vant sig vid att ditt beröm är något bra, men man får inte bryta av för den sakens skull. Det ordnar sig säkert. <3

2011-09-26 @ 11:07:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0