Glad uteritt i sällskap

I tisdags blev det ett snabbt besök i stallet. Jag mockade och fixade foder samt kände på Ariels ben. Var väl lite nojjig i och med att det blivit så mycket asfalt dagen innan, men de var torra och fina. :-)

I förrgår var jag tvungen att vara kvar på jobbet längre än planerat, så givetvis blev det även senare i stallet. Bestämde mig för att rida först, medan det fortfarande var ljust. Efter lite dividerande med M så åkte reflexerna på ändå. Suck...

Sedan tog jag och M sällskap, jag skulle visa vägen till flygfältet. Raffinet har ju något längre steg än Ariel, så det blev en bra ridtur med fokus på att gå ifrån varandra och vänta in varandra. Vi skrittade nästan hela vägen till flygfältet, Ariel fick trava ikapp på asfalten ibland. Sedan blev det blandade gångarter längs grusvägen som går parallellt med flygfältet.

Bäst fungerade det när Ariel hölls sig en bit bakom Raffinet, så det blev en hel del trav men även en del galopp. Första galoppen kändes väldigt kantig, Ariel galopperade vänster galopp och försökte komma ikapp Raffinet. Det kändes nästan som om hon galopperade korsgalopp. Hm... Resterande galopper var bättre, men jag börjar ana vad det är F vill att hon skall utveckla vid töm...

Som snabbast galopperade vi 20 km/h, jag tyckte det kändes lite halvfort, så jag undrar hur det känns när hon verkligen galopperar fort... Något som var helt tydligt var att hon blir mycket gladare i hatten med sällskap, speciellt om sällskapet försvinner iväg i fjärran. Blir intressant att se hur det går på tävlingarna.

Jag red utan nosgrimma, men det kändes helt okej. Tror vi vågar oss på att starta utan nosgrimma nästa söndag. I övrigt så var Ariel pigg, pigg, pigg och ville gärna både trava och galoppera fortare än jag tänkt mig. Men hon lyssnar på mig, så jag är nöjd. Dessutom red vi en hel del i vattenpölar utan att Ariel brydde sig ett skvatt. Duktig terränghäst!

På hemvägen vill M rida lite mer dressyr på Raffinet, så jag och Ariel skrittade medan de försvann i fjärran. Ariel var lite småtaggad precis när de försvunnit ur sikte, men kunde sedan lugna sig och skritta på lång tygel. Det bådar gott, eftersom de är hagkompisar så borde hon ju vara extra intresserad när Raffinet försvinner.

Åter i stallet var jag lat och spolade av de leriga benen och magen med kallvatten, sedan fick Ariel ha coolertäcket på sig medan jag stretchade igenom alla benen. Hon är så söt, det syns verkligen hur skönt hon tycker att stretchingen är.

Sedan fick hon stå och sova medan jag mockade och fixade foder. Eftersom vi var sena ut och rida så blev det förstås så sent så vi kvällsfodrade också. Sedan blev det äntligen hemgång för mig också.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0