Galopp i dimman
Igår var det en helt strålande vacker dag, men givetvis satt jag fast på jobbet. Man skulle få ledigt när det är vackert väder. ;-) Framme vid stallet så hade mörkret lagt sig, plus att det var en äcklig rådimma överallt. Usch!
Ariel fick stå på skötselplatsen medan jag mockade och fixade foder. Kunde konstatera att hovis kommit ihåg snösulorna, så det fanns inte ett spår av snö i hovarna. Skönt!
Borstade igenom, kratsade hovarna och sadlade. Jag var lite skeptisk när vi gav oss iväg mot rakbanan, men med onsdagens snögalopp i färskt minne så bestämde jag mig för att Ariel skulle orka galoppera i djupsnön.
Skrittade och travade bort mot rakbanan, snösulorna fungerade perfekt. :-) Väl framme blev det galopp, dimman hade lättat något, så jag såg i alla fall ett par meter framför mig. Men däremot hade vinden drivit snön över rakbanan, så man såg inte vad som var åker, rakbana eller dike. Läskigt! Efter halva rakbanan vågade jag inte fortsätta galoppera, utan vi vände och galopperade hem igen. Ariel kändes mest glad i hatten av den något korta galoppstunden, men jag vill inte riskera att vi galopperar ned i något dike och skadar oss. Det kommer fler galoppdagar...
Hemma igen så fick hon gå in i boxen ganska snabbt och fnula runt i halmen, det var hon väldigt nöjd med. Jag plockade undan grejerna och skyndade mig hemåt.
Det blev i alla fall 5,28 km på 50 minuter, även om det kändes som en ganska onödig ridtur. Men många bäckar små. ;-) Snabbaste galoppminuten var 17,5 km/h.
Ariel fick stå på skötselplatsen medan jag mockade och fixade foder. Kunde konstatera att hovis kommit ihåg snösulorna, så det fanns inte ett spår av snö i hovarna. Skönt!
Borstade igenom, kratsade hovarna och sadlade. Jag var lite skeptisk när vi gav oss iväg mot rakbanan, men med onsdagens snögalopp i färskt minne så bestämde jag mig för att Ariel skulle orka galoppera i djupsnön.
Skrittade och travade bort mot rakbanan, snösulorna fungerade perfekt. :-) Väl framme blev det galopp, dimman hade lättat något, så jag såg i alla fall ett par meter framför mig. Men däremot hade vinden drivit snön över rakbanan, så man såg inte vad som var åker, rakbana eller dike. Läskigt! Efter halva rakbanan vågade jag inte fortsätta galoppera, utan vi vände och galopperade hem igen. Ariel kändes mest glad i hatten av den något korta galoppstunden, men jag vill inte riskera att vi galopperar ned i något dike och skadar oss. Det kommer fler galoppdagar...
Hemma igen så fick hon gå in i boxen ganska snabbt och fnula runt i halmen, det var hon väldigt nöjd med. Jag plockade undan grejerna och skyndade mig hemåt.
Det blev i alla fall 5,28 km på 50 minuter, även om det kändes som en ganska onödig ridtur. Men många bäckar små. ;-) Snabbaste galoppminuten var 17,5 km/h.
Kommentarer
Trackback
