Trotsig och långgalopp

I förrgår blev det en extremt kort visit i stallet. Jag fixade foder och mockade, sedan hann jag känna igenom Ariels ben innan A skulle åka hem och jag fick lifta med henne. Ariel verkade lite frustrerad över att det fortfarande inte hände någonting mer än lite pyssel...

Igår fick Ariel stå och sova på skötselplatsen medan jag fixade foder och mockade. Fyllde även på mineraler innan det var dags att ge prinsessan lite uppmärksamhet. Borstade igenom henne och nu fäller hon ännu mer än tidigare. Hon har inte blivit lika lurvig som tidigare år, men ändå är hårstråna en decimeter långa...

Sedan åkte utrustningen på, inklusive hopptränset eftersom det var galoppträning som gällde. Precis när vi gick ut ur stallet kom jag på att jag glömt ta med mig pannlampan. Det underlättar ju att man ser var man galopperar. ;-) Så jag tog helt sonika med mig Ariel till omklädesbaracken för att hämta lampan.

Jag parkerade Ariel utanför dörren och klev själv in. När jag nästan nådde pannlampan så försvann plötsligt tygeln i min hand. Ariel hade kastat sig baklänges och bestämt sig för att inte gå in i det trånga utrymmet mellan stallet och baracken. Hon stannade direkt jag ptroade, men sedan skulle hon inte tillbaka in igen. Vi hade en rejäl diskussion där hon flera gånger slängde sig eller ryggade bakåt fast jag sade ifrån. Unghästfasoner!

Till sist stod hon i alla fall stilla medan jag fick tag på lampan och sedan stod hon stilla medan jag stängde dörren igen. Då kom plötsligt stallägaren farandes med en traktor precis vid Ariels bak. Ingen som helst reaktion ifrån Ariel, vilket bekräftade min teori om att hon inte var rädd utan bara trotsig. Sakta, ett steg i taget, med ett par steg framåt då och då, fick hon ta sig ur det trånga utrymmet. Sedan var jag nöjd och gick för att sitta upp.

Vi red iväg mot rakbanan och de första fem minuterna var Ariel överallt utom där hon skulle vara. Hopplöst! Jag avskyr att behöva bråka med henne, men sedan blir hon så himla fin! Vi kunde inte trava sista biten till rakbanan, för nu har snön töat bort så asfalten syns. Det är vååååår! :-D

Ariel var rejält taggad när vi började skritta på rakbanan, hon vet verkligen vad som gäller där... Så efter några meter i fin trav blev det galopp. Vi rullade på i ett ganska trevligt tempo, 17,47-17,86 km/h. Hon höll galoppen ganska bra, även om det blev trav ett par korta sekvenser. Sedan fick hon pusta lite innan vi vände och galopperade hela vägen tillbaka. Då blev det en lite snabbare galopp, 21,21 km/h. Heja oss!

Mera pustande innan vi vände bortåt med lite småprotester och sedan en mjuk trevlig galopp hela vägen bort. 18,72-19,17 km gick det, men det kändes mycket lugnare än så. Jag stod upp mestadels av tiden och hade en allmänt härlig känsla.

Sedan upptäckte jag att dragkedjan på mina chaps gått upp, så jag satt av och grejade med chapsen. Suck vad irriterande! Men Ariel pustade lite under tiden och sedan blev det sista galoppen på 16,48-17,6 km/h. Därefter skrittade vi 25 minuter hem, väldigt nöjda bägge två!

Tillbaka i stallet blev det en sväng förbi baracken och då gick hon in hela vägen utan minsta problem. Då fick hon ett par pellets som belöning. Sedan gick vi in i stallet, hon var lerig (!) på benen så jag spolade av dem och reflexskydden med kallt vatten. Sedan tog jag av henne utrustningen och suckade över hur padden hade glidit bakåt. Jag skall prova att fästa den annorlunda idag och hoppas att den sitter bättre då.

Sedan svampade jag av henne med ljummet vatten på hals och bog samt mellan bakbenen. Hon hade blivit rejält svettig av 2,6 km galopp. Därefter stretchade jag igenom henne och hon fick återvända till boxen för att rulla sig torr...

Tog undan all utrustning och åkte sedan återigen hem med snälla A. Lyx! Idag hoppas jag att hon taggat ned så vi kan rida dressyr i paddocken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0