Långtur med sällskap
Idag kom L med sitt halvblod Rembo på besök. Vi hade bestämt oss för att ta en lite längre tur i varierad terräng, men med så lite asfalt som möjligt.
Ariel hade ganska precis ätit klart frukost när hon fick komma in, bli avborstad och få på sadeln. Jag sadlade medvetet lite långt fram, för att testa om det kändes bättre.
Uppsittning och Ariel var lite halvtaggad. Inte så hon rörde sig medan jag satt upp, men jag märkte att det var energi under fötterna. Hon tuffade iväg väldigt snabbt i början, nästan lika fort som Rembo. Dessutom ville hon trava så fort det blev för jobbigt i skritten. Hm...
Vi red förbi det farliga villaområdet utan några som helst problem, längs slingerstigen i skogen och ut på åkern. Sedan följde vi grusvägen som så småningom blir en gräsväg som går mot golfbanan. Men innan vägen blivit till stig var vi tvungna att vända, då det blivit ett stort dike rakt över vägen som kändes lite osäkert att ta sig över när det var isigt och halt. :-( Tråkigt, jag ville ju visa L vilken härlig klätterstig som kommer sedan, men det får vara tills sommaren kommer.
Så vi vände hemåt igen och skrittade samma väg tillbaka, förutom att vi tog klätterbacken tre gånger. Det tyckte Ariel var väldigt jobbigt. ;-) Hemma igen hade vi ridit 9,23 km på 100 min, dvs 5,6 km/h. Inte superfort, men jag misstänker att klättringen tog en hel del tid utan att vi kom så mycket framåt.
Sadeln kändes definitivt bättre lite längre fram, men allt eftersom vi klättrade gled den bakåt. Så nu blir det förbygel i fortsättningen.
Tillbaka i stallet fick Ariel gosa under fleecetäcket då hon var svettig på bringan. Jag stretchade igenom benen och masserade bakdelen, det var populärt. Sedan fick hon återvända till hagen där Raffinet och lunchen väntade.
Jag plockade reda på all utrustning, borstade paden (lättborstad!) och tvättade tränset. Sedan mockade jag och fixade foder innan jag traskade hemöver.
Ariel hade ganska precis ätit klart frukost när hon fick komma in, bli avborstad och få på sadeln. Jag sadlade medvetet lite långt fram, för att testa om det kändes bättre.
Uppsittning och Ariel var lite halvtaggad. Inte så hon rörde sig medan jag satt upp, men jag märkte att det var energi under fötterna. Hon tuffade iväg väldigt snabbt i början, nästan lika fort som Rembo. Dessutom ville hon trava så fort det blev för jobbigt i skritten. Hm...
Vi red förbi det farliga villaområdet utan några som helst problem, längs slingerstigen i skogen och ut på åkern. Sedan följde vi grusvägen som så småningom blir en gräsväg som går mot golfbanan. Men innan vägen blivit till stig var vi tvungna att vända, då det blivit ett stort dike rakt över vägen som kändes lite osäkert att ta sig över när det var isigt och halt. :-( Tråkigt, jag ville ju visa L vilken härlig klätterstig som kommer sedan, men det får vara tills sommaren kommer.
Så vi vände hemåt igen och skrittade samma väg tillbaka, förutom att vi tog klätterbacken tre gånger. Det tyckte Ariel var väldigt jobbigt. ;-) Hemma igen hade vi ridit 9,23 km på 100 min, dvs 5,6 km/h. Inte superfort, men jag misstänker att klättringen tog en hel del tid utan att vi kom så mycket framåt.
Sadeln kändes definitivt bättre lite längre fram, men allt eftersom vi klättrade gled den bakåt. Så nu blir det förbygel i fortsättningen.
Tillbaka i stallet fick Ariel gosa under fleecetäcket då hon var svettig på bringan. Jag stretchade igenom benen och masserade bakdelen, det var populärt. Sedan fick hon återvända till hagen där Raffinet och lunchen väntade.
Jag plockade reda på all utrustning, borstade paden (lättborstad!) och tvättade tränset. Sedan mockade jag och fixade foder innan jag traskade hemöver.
Kommentarer
Trackback
