Tre dagar - vila, lågpuls och skritt!

I förrgår var det ett snabbpass i stallet som gällde, även om jag gosade lite extra länge med en väldigt pussig Ariel.

Igår kom jag ganska tidigt till stallet, men Ariel stod redan inne och hade ätit upp middagen. Ställde henne på skötselplatsen och lade på fleecetäcke så hon skulle hinna bli lite varm innan ridningen. Sedan mockade jag och fixade foder medan hon stod och sov. <3

Sedan borstade jag av henne som hastigast, kollade hovarna, tog på reflexer, sadel och träns. Uppsittning och iväg mot rakbanan. Ariel hade ett ordentligt driv i skritten redan från början och fjantade faktiskt inte så mycket vid de "farliga" ställena. Skönt! Framme vid rakbanan blev det kort trav, Ariel frustade och stånkade och jobbade på helt strålande. Hon gick i form lite då och då, kändes så himla bra! När rakbanan tagit slut vände vi och travade hela vägen tillbaka. Det gick lite snabbare på tillbakaväg, men inte värre än att jag kunde hålla ett vettigt tempo.

Skritt och klapp, en väldigt nöjd Ariel som gick med raska steg hemåt. Jag var också nöjd, sådana här träningspass får man inte ofta! Tillbaka i stallet blev det stretchning och fleecetäcke på ett tag medan jag plockade undan alla grejerna. Sedan fick Ariel återvända till boxen och jag traskade hemåt i mörkret.

När jag kom hem möttes jag av Ariels tävlingsbok i distansritt! Så nu är alla papper utom min licens klar inför start i april, så spännande! Men lite nervöst också, jag har ju lite svårt för det där med att köra transport...



Idag blev det långdag i stallet. Började med att fodra och släppa ut alla hästar, sedan mockade jag och fixade foder till Ariel innan jag sopade i sadelkammaren och täckeskammaren samt snyggade till på vår diskkbänk som vi har. Det är mitt och M:s ansvarsområde den här månaden och då hon städade förra helgen så var det definitivt min tur idag. :-)

När jag ändå var igång rengjorde jag Ariels foderhinkar och satte upp de snygga namnskyltarna på Ariels sadelhängare, skåpet i sadelkammaren och hyllan i täckeskammaren. Det blev så lyxigt! Jag längtar till jag har ett eget stall så jag kan ha matchande skyltar och hängare till alla hästarna... ;-)

Sedan tog jag in Ariel för lite ridning. Borstade av och nu fäller hon lite på bakdelen igen. Kratsade bort snö (!) ur hovarna, tog på sadel, ländtäcke och träns. Sedan gav vi oss iväg bort mot klätterbacken. Ariel var superfjantig vid bron över ån, vi har gått (och galopperat...) där tusen gånger och ändå så skulle hon låtsas som att allt var livsfarligt. Hon har börjat att backa i snabb fart bakåt, så jag fick vara på henne ordentligt innan hon rörde sig ordentligt framåt. Fåntratt!

Vi kom trots detta förbi farliga villaområdet, efter att hon backat några steg mitt ute på vägen. Tur i oturen kom det ingen bil, men de här fånerierna måste sluta. Jag hoppas trotsåldern försvinner snart. Ariel var lite på tårna även efter villaområdet, så det blev klätterbacken två varv innan vi begav oss in mot Bälinge.

Efter att ha passerat Bälinge kom vi ut på grusvägen mot kossorna, där fick vi se en häst i galopp längre bort, så jag styrde mot vägen som gick till Bemersberg istället (vilket också var planen). Men ganska snart kom hästen ikapp oss och ryttaren ropade på mig. Det visade sig vara J med Friday, en häst som stod i vårt stall precis när jag flyttat dit med Ariel. Skoj att ses! Vi skrittade tillsammans längs åkerkanten mot Bemersberg och pratade om många roliga saker. :-) Väl framme vid asfalten vände jag och Ariel hemåt igen, medan J och Friday fortsatte hem till sitt stall.

Ariel var sååå kär i Friday, men brydde sig inte ett dyft när hon sedan fick vända hemåt. Stallet är tydligen viktigare än grabbar... Vi tog samma väg hem, om än i lite snabbare tempo. Två varv i klätterbacken även på hemväg och sedan var det en väldigt spänd tjej som passerade farliga villaområdet. Två småkillar spelade hockey i en hemmagjord rink och det small ganska ordentligt. Men till sist var vi ändå över asfaltsvägen och hade bara sista biten hem.

Tränade lite halter då, men Ariel ville inte fokusera. Antingen tog hon förhållande hjälpen väldigt långsamt eller så reagerade hon inte på framåtdrivande hjälp. Frustrerande! Jag längtar till vi kommer över den är förbaskade tröskeln och kan jobba vidare med nya roliga saker. Men samtidigt så är det ju en del av charmen med att ha unghäst, ingen dag är den andra lik...

Tillbaka i stallet blev det snabbkoll av hovar innan hon fick gå ut i hagen och äta lunchhö. Raffinet reds, så Ariel fick äta helt ifred. Hon trodde nog att hon fick extra mycket foder också, även om det bara var hennes ranson jag lade ut i hagen. ;-)

Jag tog reda på utrustningen och åkte sedan hem. Totalt red vi 7,99 km med en hastighet på 5 km/h. Inte så konstigt med tanke på alla motorstopp längs vägen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0