Trotsa stormen
Igår hade jag utsläppet i full storm. De flesta hästarna var dock väldigt snälla, den enda jag blev riktigt arg på var Ariel som promt skulle gå förbi mig. Det får man INTE göra! Lite lydnadsdressyr blev det innan hon fick äta frukost.
Sedan mockade jag och fixade med fodret medan hon åt, det fungerar så bra att ha morgonfodring och sedan rida. Tog in en väldigt lydig häst (...), borstade av som hastigast, kratsade hovar och tog på utrustningen. Sedan skrittade vi iväg mot Bälinge. Det blåste någonting fruktansvärt och först hade jag inte tänkt att rida. Ariel blir alltid på tårna i blåsten, förmodligen mest för att hon inte hör alla farliga saker. Men samtidigt vet man ju aldrig vilket väder det kommer att vara tävling i, så det är lika bra att bita ihop och rida.
Vi red längs grusvägen som slutar vid en kohage, men som enligt kartan fortsätter ända bort till golfbanan. Till min stora glädje var kossorna installade, så grindarna var öppna och vi kunde fortsätta rida. :-D Vi träffade på fem olika stickvägar som Ariel tyckte var superspännande och som jag lovade att hon skulle få undersöka nästa gång vi rider där. Det kan nog bli livat...
Vi vände efter en timme, då såg jag golfbanan på håll, men vi hade ändå inte kommit till vägens slut. Men jag hade ju angett på tavlan att jag bara skulle vara ute i två timmar, så jag vågade inte riskera att någon blev orolig utan vände. Lite ivrigare skritt blev det tillbaka, men fortfarande skötte hon sig superbra i blåsten.
Totalt var vi ute i två timmar, då hann vi 11,19 km vilket ger en hastighet på 5,6 km/h. Tror det är Ariels vanliga medelhastighet i skritten. :-)
Hemma igen var hon lite lagom trött och njöt något enormt av stretchningen. Sedan fick hon gå ut och äta lunchhösilage, en perfekt dag enligt Ariel. :-)
Jag måste avsluta med att visa ett av hålen hon gräver i boxen. Jag vet inte om det är jakten på ax som skapar de här hålen, men de är lite roliga att titta på. Varje dag jämnar jag till ströet och varje dag är det nya hål...
Sedan mockade jag och fixade med fodret medan hon åt, det fungerar så bra att ha morgonfodring och sedan rida. Tog in en väldigt lydig häst (...), borstade av som hastigast, kratsade hovar och tog på utrustningen. Sedan skrittade vi iväg mot Bälinge. Det blåste någonting fruktansvärt och först hade jag inte tänkt att rida. Ariel blir alltid på tårna i blåsten, förmodligen mest för att hon inte hör alla farliga saker. Men samtidigt vet man ju aldrig vilket väder det kommer att vara tävling i, så det är lika bra att bita ihop och rida.
Vi red längs grusvägen som slutar vid en kohage, men som enligt kartan fortsätter ända bort till golfbanan. Till min stora glädje var kossorna installade, så grindarna var öppna och vi kunde fortsätta rida. :-D Vi träffade på fem olika stickvägar som Ariel tyckte var superspännande och som jag lovade att hon skulle få undersöka nästa gång vi rider där. Det kan nog bli livat...
Vi vände efter en timme, då såg jag golfbanan på håll, men vi hade ändå inte kommit till vägens slut. Men jag hade ju angett på tavlan att jag bara skulle vara ute i två timmar, så jag vågade inte riskera att någon blev orolig utan vände. Lite ivrigare skritt blev det tillbaka, men fortfarande skötte hon sig superbra i blåsten.
Totalt var vi ute i två timmar, då hann vi 11,19 km vilket ger en hastighet på 5,6 km/h. Tror det är Ariels vanliga medelhastighet i skritten. :-)
Hemma igen var hon lite lagom trött och njöt något enormt av stretchningen. Sedan fick hon gå ut och äta lunchhösilage, en perfekt dag enligt Ariel. :-)
Jag måste avsluta med att visa ett av hålen hon gräver i boxen. Jag vet inte om det är jakten på ax som skapar de här hålen, men de är lite roliga att titta på. Varje dag jämnar jag till ströet och varje dag är det nya hål...
Kommentarer
Trackback
