Taggade för äventyr
Det var helt underbart väder idag, Ariel hade precis fått lunch när jag kom till stallet, så jag mockade och fixade foder medan hon åt upp. Sedan passade jag på att borsta av henne ordentligt i hagen. Lite smidigare nu när pälsen flyger omkring överallt. ;-)
När jag borstat klart började jag gå mot grinden. Ariel följde med, men kom sedan på att det var skojigare att rejsa runt matte. Varv efter varv. Jag måste väl erkänna att jag uppmuntrade henne med diverse kommandon... Men när jag tröttnat och ville fortsätta in var det bara att kommendera halt samt hennes namn, då stannade hon först, vände sig inåt mot mig och kom mot mig i trav med spetsade öron. Kan man annat än älska henne! <3
Inne i stallet fick vi börja med att duscha av ben och mage, hon hade blivit rejält lerig av allt bus. Inte så skoj tyckte Ariel, men hon stod ändå snällt. Efter hovkratsning åkte sadel och träns på och vi gav oss iväg. Först var det skritt förbi farliga villaområdet, utan ett enda motorstopp. Heja Ariel! Hon tycker ju att det är läskigt, men idag litade hon mer på mig och då går det som en dans.
Vi tog två varv i klätterbacken innan vi småjoggade på slingerstigen och skrittade över åkern. Framme vid grusvägen blev det sedan trav, trav och mera trav. Jag är så nöjd med henne, hon tuggar på utan några protester i ett lugnt, fint tempo.
Sedan kom stickvägarna och vi provade tre stycken. Allihop slutade ganska snart och allihop gjorde Ariel supertaggad. Det märks att hon har sin egna inbyggda GPS, hon visste att alla ledde hemåt och skulle lätt letat sig hem längs någon egen liten väg som egentligen inte existerar. Men istället fortsatte vi på grusvägen tills den slutade vid ängen bredvid golfbanan. Hemåt blev det nästan nonstop trav (inga avstickare) förutom när vi passerar gårdar, då vill jag gärna skritta. En liten galopp blev det också, lugn och fin trots att matte tappade stigbyglarna och krånglade en massa med fötterna. ;-)
Skritt genom Bälinge på hemväg med en halvtrött Ariel, men vi tog ändå två varv i klätterbacken innan vi var klara för dagen. Totalt red vi 14,27 km på 126 minuter. :-)
Åter i stallet fick Ariel fleecetäcke på sig och sedan blev det stretchning innan jag duschade av henne med varmt vatten. Hon tyckte fortfarande att duschandet var en dum idé, men hon var så svettig i pälsen att det inte fanns något alternativ. De andra hästarna hade ändå hunnit gå in för kvällen, så hon fick torka i sin box medan hon mumsade middag.
Jag tog reda på all utrustning, sköljde av förbygeln och tränset samt borstade av padden. Sedan blev det hemgång för mig, ganska så mör i benen efter totalt 40 minuters trav...
När jag borstat klart började jag gå mot grinden. Ariel följde med, men kom sedan på att det var skojigare att rejsa runt matte. Varv efter varv. Jag måste väl erkänna att jag uppmuntrade henne med diverse kommandon... Men när jag tröttnat och ville fortsätta in var det bara att kommendera halt samt hennes namn, då stannade hon först, vände sig inåt mot mig och kom mot mig i trav med spetsade öron. Kan man annat än älska henne! <3
Inne i stallet fick vi börja med att duscha av ben och mage, hon hade blivit rejält lerig av allt bus. Inte så skoj tyckte Ariel, men hon stod ändå snällt. Efter hovkratsning åkte sadel och träns på och vi gav oss iväg. Först var det skritt förbi farliga villaområdet, utan ett enda motorstopp. Heja Ariel! Hon tycker ju att det är läskigt, men idag litade hon mer på mig och då går det som en dans.
Vi tog två varv i klätterbacken innan vi småjoggade på slingerstigen och skrittade över åkern. Framme vid grusvägen blev det sedan trav, trav och mera trav. Jag är så nöjd med henne, hon tuggar på utan några protester i ett lugnt, fint tempo.
Sedan kom stickvägarna och vi provade tre stycken. Allihop slutade ganska snart och allihop gjorde Ariel supertaggad. Det märks att hon har sin egna inbyggda GPS, hon visste att alla ledde hemåt och skulle lätt letat sig hem längs någon egen liten väg som egentligen inte existerar. Men istället fortsatte vi på grusvägen tills den slutade vid ängen bredvid golfbanan. Hemåt blev det nästan nonstop trav (inga avstickare) förutom när vi passerar gårdar, då vill jag gärna skritta. En liten galopp blev det också, lugn och fin trots att matte tappade stigbyglarna och krånglade en massa med fötterna. ;-)
Skritt genom Bälinge på hemväg med en halvtrött Ariel, men vi tog ändå två varv i klätterbacken innan vi var klara för dagen. Totalt red vi 14,27 km på 126 minuter. :-)
Åter i stallet fick Ariel fleecetäcke på sig och sedan blev det stretchning innan jag duschade av henne med varmt vatten. Hon tyckte fortfarande att duschandet var en dum idé, men hon var så svettig i pälsen att det inte fanns något alternativ. De andra hästarna hade ändå hunnit gå in för kvällen, så hon fick torka i sin box medan hon mumsade middag.
Jag tog reda på all utrustning, sköljde av förbygeln och tränset samt borstade av padden. Sedan blev det hemgång för mig, ganska så mör i benen efter totalt 40 minuters trav...
Kommentarer
Trackback
