Närkontakt med leråker
Igår kom jag till stallet precis när Ariel kom in från hagen. Hon fick äta middag medan jag fixade hösilagepåsar och foderhinkar.
Sedan fick hon stå på skötplatsen medan jag borstade bort mer vinterpäls (tar det aldrig slut?), kratsade hovarna och tog på utrustningen. Sadelgjorden var lite svårare att spänna än för två veckor sedan. ;-)
Skrittade ut innan hoppträningen, tillsammans med U på Snobban, D på Moonlight och efter några minuter kom även ett till ekipage som skulle vara med på hoppningen.
Vi skrittade längs staketet på lösdriftens hage, Snobban blev lite nervös och gav sig ut i leråkern. Jag erbjöd U att rida före mig, vilket lugnade Snobban något. Men sedan tyckte hon att hästarna i lösdriftshagen kom för nära och sparkade bakut. Eftersom hon var så nära tråden så fick hon den mellan bakbenen, blev rädd och drog.
Tråden följde med henne och kom rakt på Ariel, som kastade sig runt i panik. Jag åkte av, men höll kvar tygeln och släpades någon meter innan Ariel stannade. Åkern var tyvärr stenhård, så jag slog mig rejält i sidan och tappade luften. Tur att jag hade säkerhetsväst!
När jag väl kommit upp och insåg att jag gjort mig illa på precis samma ställe som för två år sedan, kändes det så jobbigt. Ingen hoppträning förstås, och förmodligen ingen ridning överhuvudtaget på ett bra tag. Fan!
Ariel var nästan helt oskadd, hon hade fått ett litet sår i kanten på vänster framtand och så var pälsen ruggad där tråden dragits. Snobban var tack och lov oskadd. Jag ledde Ariel tillbaka till stallet och satt upp igen. Red på grusvägen i alla gångarter, det kändes faktiskt bättre i trav och galopp. Men så fort jag andades så gjorde det ont, så jag och V var överens om att inte hoppträna.
Sadlade av Ariel och så fick hon äta klart sin middag medan jag tog bort utrustningen. Sedan fick hon stå på stallgången medan jag mockade. Sedan åkte jag hem, kändes som jag behövde all vila jag kunde få.
Idag gör det mindre ont, men det blir minst en vecka utan ridning. Jag måste givetvis rida hem Hampus imorgon, men Ariel får nöja sig med arbete från marken och att M rider henne. Tråkigt, men jag måste vara rädd om mig själv. Försöker att inte tänka på att Ariels box skall mockas ut i helgen... ;-)
