Fantastiska vägar mitt framför nosen!

Jag har stått med Ariel i denna lösdrift i nästan två år och åtta månader. Gång på gång har jag ridit förbi en stig och tänkt "nästa gång har jag tid att rida in där och kolla". Men nästa gång har jag också haft något annat planerat, så det har inte blivit av. Förrän igår...
 
Tog in Ariel från hagen och spolade benen. Hon var ren på kroppen, så det blev avborstning lite hastigt och hovkratsning innan bootsen, sadeln och tränset åkte på. Så länge hon bara skrittas är det bomlösa som gäller, sedan blir det hoppsadel ibland också.
 
Skrittade iväg till klätterbacken, där den spännande stigen gick till höger om backen. Först måste vi bara passera det livsfarliga villaområdet. Ariel och M hade ridit där i torsdags och tydligen hade Ariel blivit väldigt rädd (igen...). Nu frös hon fast och började backa, vilket inte är okej! Efter en del diskussion (...) fick jag fram henne i trav och så travade vi förbi alla farligheter. Verkar vara ett trick som fungerar, i skritt har hon lättare för att frysa fast.
 
Så skrittade vi in på stigen, Ariel var mycket skeptisk över den här nya idén. Överlag var hon väldigt, väldigt tittig och spänd hela ridturen, men jag hoppas det bara är tillfällig stress över att hon inte varit igång och sett världen på några månader.
 
Stigen visade sig vara väldigt lång, med förgreningar både här och där. Den slutade vid en villatomt, jag skall höra med C om man får passera där. I sådana fall är det perfekt, för då kan man rida till Nyvla utan att behöva passera asfalten i Bälinge. Jag försöker undvika asfalt med broddade hästar...
 
Vi snirklade sedan runt på stigarna i skogsområdet, försökte hinna med alla avstickare fast vi inte riktigt lyckades. En av stigarna slutade vid slutet på slingerstigen, så perfekt! Vi avslutade med ett varv i klätterbacken, följt av slingerstigen och så nya stigen tillbaka hela vägen till klätterbacken. :-D
 
Åter i stallet var Ariel svettig på hela bringan. Vet inte om det var den lätt kuperade terrängen, att hon blev stressad över att vända hemåt men aldrig komma hem eller om det bara var lite för varmt igår. Får fnula på om det är värt att klippa henne lite ändå...
 
Svampade av henne och gav kraftfoder, sedan fick hon återvända till hagen. Förstod ju att hon skulle rulla sig, men bad en liten bön att hon skulle vara klok och välja ligghallen eller halmhögen. Men det tyckte inte Ariel var lika härligt...
 
 
Jag längtar inte till saneringen idag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0