Ariel 3525

 

Tog på henne hoppsadeln och dressyrtränset, det känns mer passande vid galopper än distanstränset utan nosgrimma. Skrittade sedan iväg med Krutow och hans medryttare. Ariel var pigg, pigg, pigg! Hon skulle om Krutow och helst rusa iväg i någon slags blandning av trav och taktningar och passgång. Inte okej... Fick dämpa henne gång på gång, men det hjälpte inte alltför mycket.

 

Vi travade grusvägen tillbaka och vilket tryck i bakkärran! Vi lämnade Krutow långt bakom oss, trots att jag försökte dämpa henne. Där fick jag för att jag tyckte att hon var seg i hagen...

 

Vid sommarhagen skiljdes vi åt, jag och Ariel skrittade in i sommarhagen och Krutow gick till ridbanan. Sommarhagen är plogad och äntligen har det både frusit och fallit lite snö, så det var perfekt galoppunderlag! Skrittade runt ett halvt varv så hon fick se hur det rundbaneliknande upplogade området såg ut.

 

Sedan blev det galopp för hela slanten. Vi började med höger galopp, där första målet blev att hålla galoppen ett helt varv. Hon ville hemskt gärna sakta av i kurvorna, men med lite drivning tog vi oss igenom. Jag har blivit bättre på att driva utan att för den skull hamna ovanpå henne eller flaxa omkring. :-)

 

I den svagt sluttande nedförsbacken mot grinden gick det plötsligt mycket fortare i galoppen. Så fort att jag omöjligt kunde sitta i sadeln, utan jag fick ställa mig upp och hänga med. Det blev några halvhalter innan jag fick ned Ariel i trav igen, och det var återigen en trav med tryck i bakkärran. Det är jag inte van vid, men åh så roligt att hon börjar komma igång med kroppen i galopp. :-D Nu måste jag bara lära mig att rida galoppen...

 

Sedan fick hon pusta lite innan det var dags för vänster galopp. Som tydligen inte stod på listan över saker hon kunde... Jag fattade gång på gång och det blev höger galopp hela tiden. Hm...? Det som var skönt var att hon inte blev stressad över att alla avbrott och jag blev inte irriterad över att hon fattade fel. Utan vi fortsatte med fattningar kanske 5-6 repetitioner, sedan kom äntligen vänstergaloppen och hon kunde få rulla i den en stund.

 

Sedan var plötsligt ridtiden slut (va? Hur kan 20 minuter gå så fort?), så det blev ett varv avjoggning där hon var superfin, hon kändes fortfarande stark i kroppen. Sedan skrittade vi av längs grusvägen, med en mycket nöjd Ariel.

 

Hon var inte lika svettig som tidigare pass, men så tror jag vi var mindre irriterade bägge två, utan tog problemen mer med en axelryckning. Sommarhagen var verkligen suverän att rida i, precis den typ av galoppträning vi behövde.

 

Om hon inte hade föl i magen skulle jag faktiskt åkt till Säfvas anläggning ett par gånger per månad under sommarhalvåret. Snacka om perfekt galoppbana!