Är man osäker, kan man alltid hoppa

I lördags skrittade Ariel och jag ut längs skoterleden. För att dämpa hennes iver fick hon då och då göra avstickare in i skogen. Lite sly, ojämnheter och stubbar gör att hon glömmer att stressa sig framåt. Hon hade dagen till ära på sig sina PC-skydd, de var riktigt bra fast fel färg... :-P Man skall inte ha vita skydd ute i lervällningen som är nu, men jag kände att jag ville testa dem och se om det kan vara värt att köpa liknande (billigare) röda skydd från Hööks. Ariel verkade trivas bra med dem i alla fall.
 
Egentligen är jag emot skydd, men efter att ha sett vad som händer när en hårt spänd sena går av, så har jag blivit lite mer positiv till skydd. Jag tycker inte man behöver ha det på en unghäst som stärks upp i senorna första tiden, men därefter kommer mina hästar få ha skydd. Jag vill inte riskera att de trampar snett eller sparkar sig själva.
 
När vi var på hemväg beslöt sig Ariel för att liva upp tillställningen lite. Eftersom vattnet (som vi passerat på bortaväg) plötsligt blev väldigt farligt, så blev det ett rejält språng över. Jag satt ganska löst kan jag säga, hon hoppar så mycket med ryggen och i bomlösa finns det inget stöd att få. Dessutom var bäcken cirka 1,20 meter, så det var inget litet språng hon levererade heller. :-S
 
Hoppgalna häst... Hon fick vända och gå igenom vattnet ytterligare fyra gånger innan jag var nöjd med henne. När man skrittar, så går man genom vattnet, punkt slut.
 
Ariel längtar till hon får hoppa på riktigt igen... ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0