Farväl fölunge och lösdrift
I lördags flyttade Ariel till ett inackorderingsstall. Eftersom hon fortfarande har broddar så fick hon transportskydd runt om. Hon blev lite nervös när de kom på, hon vet ju vad det betyder...
Gick på rampen utan problem, men ville inte in i transporten. När jag lade på tryck svarade hon med att kasta sig bakåt och rycka sönder grimskaftets hake. Suck... Hämtade longerlinan och satte fast den istället, virade ett varv runt bommen fram och sedan kunde jag gå på sidan av henne och dutta med spöet. Behövdes bara en dutt så gick hon raka vägen in, var så tydligt att hon förstod att hon inte skulle komma undan, utan lika bra att göra som matte ville. ;-)
Satte fast henne, låste fast bommen och stängde sedan rampen och övre luckan. Någon gång vill jag lära mig att skicka in henne i transporten, men det gick bättre än väntat att lasta själv.
Körde i snigelfart till nya stallet, vägen består av grus, lera och stora gropar, så det är en utmaning att inte skaka runt transporten. :-S Väl framme hade Ariel lite bråttom ut, men hon stod stilla tills jag lossat henne och sagt att det var ok att backa. Jag ogillar när hästar backar fort, men hon höll koll på benen så egentligen kan jag inte klaga. Hon fick gå upp på rampen igen och rygga långsamt ned igen.
Tog av henne transportskydden medan hon spanade på omgivningarna. Hon fick ta några tuggor fjolårsgräs innan vi gick över gårdsplanen och in i stallet. Medan jag fyllde hagen med hösilage så fick hon stå i sin nya box och spana på ena boxgrannen Miranda. Sedan släppte jag ut henne i hagen och hon galopperade runt en hel del och gnäggade. Hon var allmänt stressad, dels över att vara själv (hästar i hagarna bredvid), dels över att hon var på nytt ställe och dels för att hon inte hittade Ricky längre...
Allt eftersom lugnade hon ned sig och började äta. Sedan provrullade hon sig i leran och den verkade vara godkänd. ;-)
Jag fyllde på vatten i hennes kar och pussade henne hejdå.
Kommentarer
Trackback
