Ariel 3525

Igår red vi grusvägen mot Helgum. Ariel var överallt utom på marken kändes det som, även om hon var ovanligt taktfast i skritten. Det handlar mer om ett mentalt tillstånd än ett fysiskt och igår var hon helt klart inte med mig.

 

Vi presterade ändå 4x2 min trav, vissa stunder i mjuk och fin trav och vissa gånger mer likt ett montélopp. På slutet på hemväg var hon äntligen så mentalt avkopplad att hon kunde börja fundera på att gå i form. Det var enorm skillnad på hennes förhållande till bettet igår jämfört med tidigare. Det känns så skönt, men än en gång blir jag påmind om att jag måste lyssna på min häst. Hon säger ofta väldigt tydligt vad det är som är fel, även om jag inte alltid förstår hennes signaler och uttryckssätt.

 

Visst säger hon ibland saker som jag inte kan gå med på, som "vill springa snabbare" eller "kan vi inte hoppa?", men de där gångerna när hon säger kloka saker gäller det att jag är känslig och lyssnar på henne.

 

Nu var hon inte perfekt i formen bara för att bettet justerats, men hon var stadigare och nöjdare än tidigare. Hon har fortfarande för lite muskler och är för ovan för att hela tiden gå i form, men hon testar gränserna på ett lugnare och mjukare sätt än innan.

 

Både hon och jag var väldigt tillfreds när vi kom tillbaka till stallet. Jag provade lastbryggan en gång till, med resultatet att jag fick senadrag och föll ihop på backen. :-P Ariel stod helt stilla och undrade vad som tagit åt matte. Så det blev ett par upp- och avsittningar på lastbryggan innan jag var nöjd (med mig själv, Ariel var fantastisk), det kanske är dags att jag börjar stretcha mig själv också... :-P

 

Svettig även igår, så det blev dusch igen och sedan beta i tio minuter. Givetvis följt av en ordentlig rullning...