När allt flyter

Igår red vi iväg till vänster om stallet och som vanligt var Ariel tittig och lite studsig. Jag försökte att bara andas lugnt och ignorera hennes idéer. Vi travade fem minuter i sträck bortåt, efter någon minut var det en ganska långsam trav hon presterade, det blev helt klart jobbigare än hon tänkt sig. ;-)
 
På hemväg var det fyra minuter trav som gällde och redan efter några steg började hon jobba rätt genom hela kroppen. Hon mjuknade mer och mer, plötsligt var det som om vi var i balans tillsammans. Hon gick i form med ett lätt stöd i handen och jag bara flöt med i den otroliga känslan.
 
Var nästan gråtfärdig av lycka när vi saktade av till skritt och Ariel verkade också nöjd. Det är jobbigt att jobba i form, så vi tar ett steg i taget tillsammans. Men det var en häftig känsla och jag längtar redan till nästa gång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0