Monster överallt

I lördags var planen att skritta ut en längre tur och bara slappna av. Det har ju varit ganska intensiva veckor, ser jag tillbaka på de två senaste månaderna har vi hunnit med åtta dressyrträningar, ett helgridläger, två hoppträningar, två hopptävlingar, en genomgång med massage, en sadelprovning och en dressyrtävling. Då har jag dessutom varit bortrest på Fjord-SM fem dagar…

 

Men Ariel var av en annan åsikt, så återigen har jag lärt mig något nytt om henne. Vi skrittade uppför berget och hon ville vända hela tiden då det var tråkigt. När vi sedan gick genom skogen så hävdade hon att det var en massa björnar överallt, så det var FARLIGT. Hon stannade flera gånger och spanade ut genom skogen. Det är så tröstlöst när hon helt tappar motorn sådär, men jag får skylla mig själv när jag ridit så mycket fram och tillbaka istället för rundor. Sedan var det tydligt att hon var lite för orastad för att enbart skritta, dessa skrittpass behöver jag lägga dagen efter ett tufft pass, inte låta henne vila emellan.

 

Vi tog oss runt på en dryg timme i alla fall och jag lovade mig själv att aldrig mer vända hemåt utan alltid rida rundor så hon bjuder framåt hela tiden. Hoppas det går att ändra på hennes beteende. :-)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0