Ariel 3525

Jag var lite snurrig igår, så jag sadlade lite för långt bak. Inte så att det störde alltför mycket men det var inget jag skulle vilja rida dressyr i. ;-) Sedan när jag skulle tränsa (bytte träns till hopptränset då distanstränset är för litet när hon har vinterpäls) så kändes tränset väldigt stort och konstigt. Justerade sidostyckena men blev ändå inte helt nöjd.

 

Skrittade iväg längs skoterleden i en trevlig skritt. När jag kommit ungefär halvvägs bort insåg jag att det inte alls var hennes hoppträns som jag tränsat med, utan Hampus. Oups! Inte konstigt att det kändes stort... Tur i oturen att vi bara skrittade, Ariel var snäll och stod ut med mattes klantighet.

 

Hon var så lugn på bortaväg att jag fick driva på henne ett par gånger. Trodde at det var djupsnön som dämpade henne, men så fort vi vände hemåt fick hon en faslig brådska.

 

Jobbade med att hon skulle sänka tempot i nedförsbackarna och det gick sådär. Ibland var hon superlydig och ibland låtsades hon som om hon inte alls förstod. ;-)

 

Lät henne tuffa på ganska fort i skritt där jag vågade. Försöker hålla mig till Peter Marknes tips från ponnyakuten "När du har en häst som är så lydig på bromsen, så måste du våga gasa"... Fegismatte...

 

Hemma igen var det stora gäspningar från Ariel. Det verkar vara precis lagom med halvtimmeslånga turer på vardagarna, hon har fullt upp med att hålla reda på allt.