Ariel 3525

När Ariel var tränsad så trasslade jag lite med tömmarna innan jag fick ordning på allt. Ariel stod som ett ljus under tiden, men det märktes att hon egentligen ville skynda sig iväg ut. ;-)

 

Skrittade ganska ivrigt bort mot vår branta backe som ligger i närheten, Haldos backe. Vi körde nedför med fokus på samling och halter. Det var jobbigt sade Ariel. Speciellt som matte envisades med att peta till baken om något bakben inte stod under sig ordentligt. :-P

 

Jag har ganska svårt för tömkörning och trasslar en del. Men igår var det så roligt att se hur en liten justering fick önskvärd effekt. Jag älskar verkligen att se Ariel arbeta, även om jag behöver massor med träning för att bli duktigare på att hantera tömmarna.

 

I uppförsbacken var det enbart fokus på att tänka framåt, Ariel gick själv i en låg och bra form med ryggen uppe. Så häftigt att se! Vi pustade sedan ut ett halvt varv innan jag, efter lite vingel från Ariel, tömkörde hela vägen in i boxen.

 

Hon var så nöjd med sig själv och jag var nöjd med henne. Det var länge sedan vi tömkörde, två och ett halvt år själva och knappt ett år sedan för Ariel.

 

När grejerna var avplockade traskade vi ut i hagen igen. Ariel var lite ivrig, så jag repeterade halter (när jag stannar) och ryggning (när hon stannar för långt fram). Hade hon varit människa hade hon himlat med ögonen åt mig, men hon gjorde i alla fall som jag ville.

 

När vi kommit nästan fram till grinden kom Ricky och Grålle farandes i full fart längs staketet. Ariel var inte alls beredd i mörkret och rusa framåt i panik. Reflexmässigt stannade jag och till min förvåning tvärstannar Ariel jämte mig (precis som vi tränat på innan) och rädslan lyser i hennes ögon. Hon pustar mig i ansiktet, som för att säga "det är livsfarligt!" och jag blåser lugnt tillbaka, svarar "nejdå, inget är farligt, du är säker med mig". Hon slappnar av och får syn på Ricky och Grålle.

 

Hela episoden var över på ett par sekunder, men det var en helt otrolig upplevelse. Att hon lyder mig så blint på marken att hon stoppar fast hon är panikslagen. Att hon litar på mig så hon slappnar av när jag säger att inget är farligt. <3 Åh vad jag älskar Ariel och nu vet jag verkligen hur mycket hon älskar mig också. Jag ser fram emot alla roliga stunder i framtiden, där vi tillsammans övervinner våra rädslor och upplever äventyren. Jag hoppas så att det blir många, många år tillsammans.