Händer inget, händer allt

Idag skrittade vi iväg längs Storgatan. Ariel var måttligt förtjust i att pulsa i djupsnön, men jobbade ändå på riktigt bra. Hon har en bra egen motor, så jag behöver sällan störa henne med skänklarna när vi skrittar. I slutet på Storgatan fortsätter en skogsbilsväg till vänster, så idag red vi in på den och kom ganska långt på den. Jag vet att den slutar vid ett stort nätverk av grusvägar, så det blir riktigt roligt längre fram när vi inte behöver skritta för att ta oss fram. :-)
 
Hemvägen gick som vanligt lite fortare, men hon taktade ingenting och balanserade sig riktigt bra i nedförsbackarna. Jag beslöt mig för att vara lat och ta asfaltsvägen sista biten hem, det är ungefär tjugo meter med bra sikt åt bägge hållen.
 
Givetvis kom det ganska snart en lastbil med bred last. :-S Föraren såg oss och saktade snällt in och körde långsamt förbi. Ariel reagerade inte överhuvudtaget, så skönt! Vi hann sedan fortsätta ett par meter innan det kom dundrandes ytterligare tre (!) lastbilar med samma last som den första. Dessa tre saktade inte alls in utan förutsatte att Ariel var lugn eftersom det redan passerat en lastbil. Jag blev ganska orolig, kan jag ärligt erkänna, speciellt som de stänkte ganska mycket vatten på vägbanan. Men Ariel var fantastisk och brydde sig ingenting. Finaste flickan! Jag har dock lärt mig en läxa, det är lika bra att undvika asfalten så mycket det bara går. Jag vill inte riskera att någonting händer med min prinsessa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0