Fokuserad i blåsten

Jag förstår inte hur jag lyckas, men hur fint väder det än är, så börjar det blåsa så fort jag skrittar iväg på Ariel. Men igår så var hon fokuserad på mig hela tiden, så det gjorde inget att det blåste. En stor seger!
 
Vi skrittade bort längs grusvägarna och mestadels fick hon gå på lång tygel. Ibland fick hon flytta sig för en skänkel, men mest var det bara rakt fram som gällde.
 
Några gånger var jag tvungen att korta tygeln för att stötta henne i nedförsbackarna och ibland höll jag kvar kort tygel när vägen planade ut. Hon var så grymt fin de korta sekvenserna. Jag längtar enormt mycket efter att få rida dressyr på henne igen, men tiden går fort, så snart får vi börja med det.
 
Just nu skrittar vi en halvtimme på vardagarna, det är lagom länge i kylan. ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0