Turboskritt blev till bra jobb
Efter tio månader och arton dagar fick jag äntligen sitta på Ariel igen! Igår var det lite mildare temperatur, åtta minusgrader och bara lite blåst.
Hon var väldigt stökig i stallet, ville inte stå stilla när jag gjorde i ordning och sadlade. Trodde att det var oro över Ricky som gjorde att hon var så. Men när jag ställde upp henne för uppsittning stod hon helt stilla, även medan jag grejade med mobilen och tog på mig handskarna. Duktig tjej!
När vi sedan skrittade iväg var det mer taktning och smygtrav än skritt. ;-) Hon var så lycklig över att äntligen få börja jobba igen, så hon studsade på rätt så frisk. Vi snirklade omkring runt gården och jag fick göra många halter för att dämpa hennes iver.
Rätt vad det var började Ariel använda sin energi till att jobba istället. En inbjudande hand från mig och lite drivning trots att hon var ivrig, så började hon söka sig i rätt form. Jag berömde henne och då kom ryggen upp ännu mer och hon började frusta då det blev jobbigt.
Sedan var ridtiden över och jag fick sitta av och berömma istället. Ariel var mycket nöjd med sig själv, men gäspade ett par gånger. Det märks att hon inte behövt jobba på ett tag... ;-)
Åh, det känns så himla roligt att vara igång!
Kommentarer
Trackback
