Framåt men bättre
Förra fredagen beslöt jag mig för att inte bry mig så mycket i Ariels hetsande. Jag skulle fokusera på vart vi skulle och vilken gångart vi skulle ha och sedan fick hon studsa runt bäst hon ville.
Den taktiken verkade fungera helt okej, för hon blev successivt allt lugnare och fin även i traven. Stundtals önskade jag att jag hade haft någon som filmade... Det är så härligt när hon plötsligt liksom hittar takten i hela kroppen och jag bara kan "gunga med" där uppe. <3
Hon verkade rätt nöjd när vi var hemma också, så jag tror hon upplever samma härliga känsla.
Kommentarer
Trackback
