Ariel 3525

I söndags blev det först en skrittsväng längs med klätterstigen för att få igång kroppen ordentligt. Ariel var lite mer på tårna än vanligt och vid läskiga huset blev det motorstopp flera gånger. ;-) Vi jobbade på att gå lugnt uppför och göra halt nedför, det var så tråkigt tyckte Ariel. Fort skall det gå!

 

Sedan travade vi på grusvägen förutom i nedförsbackarna. Tog oss förbi stallet igen (va? tyckte Ariel) och fortsatte mot Helgum. Svängde in på en underbar gräsväg där Ariel fick galoppera.

 

Första galoppen var handbromsen i, men så var det på bortaväg och dessutom en ny väg. Jag var lite osäker på hur vägen gick och hur bra underlaget var, givetvis känner hon av det och bromsar sig. På hemväg fick jag en bättre galopp, tills hon fick syn på en cyklist på vägen och mjukt saktade in och gjorde halt. Jag har ju lärt henne att stanna och titta på farligheter, så jag kan inte riktigt bli arg på henne. ;-)

 

Vände tillbaka och galopperade några meter innan vi återigen vände hem i galopp. Den här gången drev jag på i galoppen och fick en riktigt härlig känsla. Det var tryck i bakkärran och ett mjukt sug i handen. Det gick lite fortare än jag ridit Ariel i, men när jag satte mig ned och bromsade var det inga bekymmer att stanna.

 

Tänkte återigen på citatet från en världsryttare. "De hästar som du lätt kan bromsa, är de hästar du skall rida fort på" Hm... Får försöka övervinna mina farträdslor lite. ;-)

 

Vi skrittade grusvägen tillbaka och hemma i stallet fick Ariel äta betfor (för att få i sig mineralerna) medan jag tog av utrustningen och kände igenom benen. Hittade puls i höger bak och vänster fram. Gaah! Inte bra! Tog några djupa andetag och beslöt mig för att låta henne vara ledig någon dag och sedan skritta några dagar. Förhoppningsvis är det ingen stor grej utan bara lite extra aktivitet i benen.