Turboskritt i trevligt sällskap

I lördags var vi ett gäng som gav oss ut på långtur. Förutom jag och Ariel var det M på Matilda, M på Putte och G på Sickan. Eftersom det var älgjakt så gav vi oss iväg runt sjön.
 
Ariel gick i tätet, pigg som en spigg och skulle ha koll på allt. ;-) När vi var nästan framme vid bron (vi red åt vänster från stallet sett) föreslog G att vi skulle ta in på en stig som var rolig att klättra. Sagt och gjort, vi tog oss uppför och det var rätt brant klättring. När det sedan planade ut och hästarna fick pusta lite, insåg vi att vi ju skulle ta oss nedför samma väg igen. :-S Jag litar helt och hållet på Ariel i nedförsbackar nu, men hade det varit för ett par år sedan vet jag inte hur jag skulle gjort. Hästarna fick verkligen jobba med bakbenen under sig, men alla kom helskinnat tillbaka ned på grusvägen igen.
 
Det måste vi förstås fira med en galopp efter att vi passerade bron. :-P Ariel bjöd på riktigt bra i galoppen, även om jag har svårt att komma ned i sadeln när vi rider ut. Jag blandade rätt friskt mellan fältsits och att försöka komma ned i sadeln. 
 
Resten av ridturen skrittade vi mest, även om det blev lite trav och någon till galopp. Ariel fick träna på att gå bakom de andra, vilket helt klart var en dum idé enligt henne. När hon sedan fick avsluta med att gå först, så var det turboskritt för hela slanten. Vi fick göra halt flera gånger och invänta de andra (på stora hästar...) för Ariel hade så bråttom hem. ;-)
 
Hemma igen hade vi ridit 11 km på 125 minuter, en riktigt härlig ridtur! Ariel var totalt genomsvettig, men det berodde mest på att hon har så mycket päls och det var nästan 25 grader varmt. Så hon fick sig en dusch igen och när hon insåg att det var varmt vatten så stod och bara och njöt. :-)
 
Måste snart bestämma mig om jag skall sluta rida henne tufft eller klippa. :-S 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0