Igångstudsning
Igår skrittade Ariel och jag iväg längs grusvägen. Hon var oerhört spänd och nervös, som hon alltid blir när hon inte ridits ut på ett tag. Hon skulle kolla på allt samtidigt och försökte studsa på stället några gånger. Vi lyckades ändå ta oss förbi läskiga huset, vilket verkligen får ses som en seger.
Vände in i skogen och då taggade hon upp ännu mer. För hon visste ju att vi var på HEMVÄG! Uppför gick det alldeles för fort, så jag fick göra halt några gånger och påminna henne om att det var skritt som gällde, inte någon blandning mellan taktning och trav. När vi sedan svängde in på stigen från hem, då kom hon av sig en stund. Kunde äntligen sitta med långa tyglar och faktiskt skritta, men lagom till att vägen började slutta nedåt kom hon på var hon var någonstans och att den här vägen faktiskt också ledde hemåt... :-S
Så nästan hela vägen hem (hammarsvägen) så taktade hon och hade bråttom i skritten. Trots att det var kuperat och flera dm tung blötsnö, inget verkar stoppa den hästen när hon bestämt sig för att gå vidare... Hemma igen var hon mycket nöjd med att ha överlevt, medan jag mest suckade inombords.
Nåja, en halvtimmes skritt blev det i alla fall och hon är därmed officiellt igång igen. Kommer att rida tre dagar i veckan framöver, i början skall jag försöka rida på dagtid så vi kan skritta ut, men sedan får det bli lite ridbanejobb också när det är mörkt på kvällen. Tror i och för sig att hon skulle uppskatta det mer... ;-)
Kommentarer
Trackback
