Tufft pass, men vi kan ju!

Det har blivit lite ändrade planer på tävlingsfronten. Fick veta idag att det kommer vara en Clear Round på 40 km i Wången 19 mars... Efter lite dividerande med kompis M bestämde vi oss för att starta. :-D
 
Så jag gjorde i ordning Ariel för ett lite längre pass, för att känna efter om vi verkligen kan ge oss i kast med tävling så snart. Hon fick även pulsmätaren på sig, men den ville inte fungera när vi red. 
 
Red längs skoterleden och då det regnat och varit plusgrader i ett dygn så hade snön sjunkit en hel del. Det var inte ens skare, eftersom det var plusgrader, utan snarare blötsnö. Lycka! Vi kunde både skritta och trava längs skoterleden och vid ett tillfälle bjöd Ariel upp i galopp. Jag blev förvånad, men hon återvände till trav efter några språng, för galopp var visst lite väl jobbigt i snön. ;-)
 
När skoterleden tagit slut (1,3 km) ville Ariel fortsätta rakt fram, men jag var nyfiken på om Hedströms väg var skottad. Såg iaf att första delen var det, så jag övertalade Ariel att skritta uppför den branta backen (total höjdskillnad 150 meter) och sedan fortsätta längs den vägen. Hon tyckte det var sååå jobbigt, så när vi travade på plant underlag så var det långsam trav på lång tygel... Hann tom bli lite orolig (men mest irriterad när hon vinglade en del och försökte vända hem), men när vägen var slut (den var plogad hela vägen!) och vi vände hemåt var det plötsligt ett litet reaplan jag satt på... Att jag aldrig lär mig hur den här hästen fungerar. :-P
 
Blev en del trav och galopp hemåt så länge det inte var för brant uppförsbacke eller att det gick nedför, när det sedan började bli kraftigare nedförsbacke skrittade vi. 
 
Åter på skoterleden var det drag under hovarna, men där dämpade snön framfarten något, så det blev helt okej trav på lång tygel. Duktig tjej, men nu började jag känna av foten lite mer, så det var skönt när det var dags för avskrittning. 
 
Totalt var vi ute 7,43 km på 75 min. Snitthastighet på 6,11 km/h och räknar jag bort fram- och avskrittning blev det 6,8 km/h. Grymt nöjd över mig och Ariel, även om det så klart blir tuffare att rida fyra mil... ;-)
 
När jag sadlade av kunde jag konstatera att den del av pulsmätaren som varit trasig, nu lossnat helt och att den elektroden som satt under sadelgjorden var borta. Surt! Nu får jag se om jag ids kosta på en ny pulsmätare eller överlever utan...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0