Snöpulsning på turbohäst

Ariel var rejält studsig när jag hämtade in henne från hagen. Hästarna hade stått vid ligghallen när jag kom, men eftersom jag vill ge Ricky och Sunny hösilage när jag tar ut Ariel därifrån (har bara lämnat dem ensamma ett par gångar i hagen hittills) så gick jag iväg till bortre grinden för att hämta hösilage. Givetvis galopperar hästarna genom hela hagen (min hage är ungefär som ett U, med ligghallen i högra hörnet och hösilagebalarna i vänstra hörnet) och möter mig vid hösilaget... Jag packar i en kasse och tar med till ligghallen, varvid hästarna förstås galopperar hela vägen tillbaka och är enormt på tårna när jag ger dem hösilage... 
 
Samtidigt var jag inte riktigt mentalt på plats, utan kände mig stressad över att hinna rida innan det blev mörkt. Så Ariel och jag var rätt ofokuserade bägge två när jag gjorde i ordning henne och jag fick säga ifrån på skarpen vid ett tillfälle när hon var på väg att gå på mig. Hon blir rätt så "avstängd" när hon är uppe i varv och glömmer att hon är mycket större än mig och vilka regler vi normalt har. Kände mig inte bra i allt det här och funderade faktiskt på att släppa ut henne i hagen igen. Men så tänkte jag att vi måste kunna hitta varandra ändå, så här blir det ju ibland och utmaningen är just att återigen bli ett. 
 
Så jag tog på utrustningen och satt upp. Ariel står som en staty medan jag fixar med allt och det gör att jag hinner landa mer mentalt, så när vi skrittar iväg och hon är tittig (massor med farligheter i skogen idag) kan jag vara en lugn och trygg ledare för henne och bara lotsa henne vidare. Kändes så sjukt bra att jag kunde ta mig igenom detta. :-D
 
Vi red längs Hammarvägen i alla gångarter. Det är lite uppkört där, så vi skrittade i spåren. Snön gick upp över kotorna på Ariel, men inte så mycket mer än så. Hon får ju ett lite större steg då och det var inte alltid lätt att följa med i trav och galopp. :-P Bomlösa sadeln ger ju inget stöd och jag har inga stigbyglar... ;-) Men v i hade riktigt roligt och Ariel ville absolut inte vända när vi skulle det. 
 
Totalt red vi 2,64 km på en halvtimme, vilket jag tycker är helt klart godkänt. :-) Men oh vad jag längtar till foten är bättre så jag kan kräva lite mer av Ariel. Det märks att det finns resurser i henne. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0