Sprallig men lyhörd

En sådan lycka att få sitta i sadeln igen! Jag tror allvarligt att jag blir deprimerad av att inte rida... Tre veckor och tre dagar sedan sist. Foten gör fortfarande ont, men det fungerade att rida ändå. 
 
Gjorde bort mig när jag satt upp, blir ju lite osmidig i vinterkläderna, så jag drog sadeln lite mot mig. Reflexmässigt trampade jag därför ned högerfoten för att justera sadeln. Fy vad ont det gjorde i foten! :-( 
 
Ariel var superivrig att få ge sig iväg, men stod ändå lydigt stilla medan jag satt upp, grejade med sadelgjorden och sms:ade mamma att vi red iväg. Min pärla!
 
Hon var taggad hela ridturen... Först var det lite konstigt med en matte i lite obalans (dvs höger fot utan stigbygel), men hon vande sig ganska snabbt vid det. Vi skrittade längs gamlandsvägen och över vägen till skoterleden. Testade lite trav lättridning men det gjorde enormt ont i foten, så det fick bli nedsittning. Bra för mina magmuskler. ;-)
 
Tappade hövågen som jag glömt ta ur jackfickan, så det var ju bara att stanna, sitta av och hämta den. Fick sedan parkera världens bästa häst i ett dike vid en sten, för att lyckas kravla mig upp igen. <3 Ibland är hon lite extra underbar. 
 
Provade att galoppera och det gick faktiskt att stå i lätt sits, men Ariel blev väldigt taggad i galoppen och jag kände att bocksprången inte var långt borta. Det har jag inte riktigt styrka att klara av, så det fick bli glad trav istället. :-P
 
Sedan vände vi hemåt, Ariel MYCKET motvillig, men vi behöver ta korta turer i början, både för min fots skull och för hennes skull. Den eviga igångsättningen fortsätter... ;-) Jobbade lite i skritt på hemväg, med tempoväxlingar för sitsen och lite skänkelvikningar. Försökte att berömma mycket och Ariel fortsatte att var glad. Testade även (inspirerad av RGB) att jobba henne lite på längre tygel, men där tappade hon fokus lite för ofta för att jag skulle vara nöjd. Men det är absolut ett jobb jag tänker fortsätta med. 
 
Summa summarum en fantastisk ridtur som gav mig så mycket energi och glädje. :-D 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0