Ariel 3525

Idag skrittade jag iväg på en lätt loj Ariel till ridbanan. Jag hade förberett en övning jag trodde skulle passa oss bra. På träningar blir det ofta att vi rider olika linjer som sedan kombineras i en bana. Vilket jag tycker är utmärkt, då vi behöver träna på att rida bana (det är ju hela poängen med hoppning). Men på min lite sämre ridbana vill jag inte rida svåra svängar, utan hellre flera hinder rakt fram i serier. Så det var dagens övning, en serie jag byggde upp successivt så den till sist bestod av tre cavaletti på högsta (36 cm) med 6 meter (ett galoppsprång) emellan varje och därefter 6,5 meter till en kryssoxer. Tanken är att hästen ska få bra språng genom serien så att man kan höja upp oxern till maxhöjd. 

 

Skrittade fram runt fyrkanten, gjorde lite halter och sedan skänkelvikning med fokus att hon skulle bjuda framåt. Ariel var dock redan lite taggad (lojheten var visst bara en förklädnad!) och bjöd upp i trav ett par gånger redan i skritten. 

 

I traven fick hon sedan gå över en bomserie (som ska bli en annan rolig övning så småningom) bestående av tolv (!) bommar. Den älskade hon! Hon gick i perfekt rytm genom hela den långa bomserien, oavsett hur taggad hon var innan och oavsett om vi red till eller från utgången. Jag vet ju att hon gillar bommar, men att hon tycker om dem så mycket hade jag inte insett. Jag hade en meter mellan bommarna och det var perfekt avstånd. Hon fick även göra lite skänkelvikning i trav, vilket hon gjorde med glädje. Om hon gillar bommar, så älskar hon skänkelvikning. :-)

 

Vi gick sedan över i galopp, jag lät henne galoppera bägge långsidorna, men endast den kortsida som är 23 meter, för jag ville inte göra det alldeles på tok för svårt för henne. Vi skulle ju ha kul idag (och det hade vi!). Jag älskar verkligen att ställa mig upp i hoppsadeln och bara följa med i galoppen. Om min nya dressyrsadel är härlig för den hjälper mig i galoppen, så är hoppsadeln ännu bättre, för den hjälper mig både i galoppen i lätt sits och när jag hoppar. Värdet av bra, utprovade sadlar (som passar både häst och ryttare) kan verkligen inte underskattas!

 

Jag lät henne galoppera några gånger över tre låga plank (15 cm) som stod med tre meters mellanrum. Galoppen känns så mycket mer reglerbar nu, så jag får lust att göra en övning där jag kan variera galoppsprången mellan två koppelräck. Men det får bli en framtida övning. :-P

 

Vi pustade lite i skritt innan vi började hoppa. Först fick hon hoppa bara det sista krysset två gånger i trav. Inte så mycket tryck i traven (hindret var då 25 cm), så jag fick fatta galopp efter hindret. Då insåg jag mitt misstag... Sista hindret var placerat alldeles för nära kortsidan, så det blev 3-4 galoppsprång innan vi var tvungna att svänga. Dessutom var det den kortsida som är 15 meter dvs själva vändningen Ariel gjorde blev som en halv volt på 8 meter i diameter... En 8 metersvolt i samlad galopp dyker fö upp först i msv B. Ariel kämpade sig runt, jag berömde och så provade vi igen. Samma resultat, om möjligt vände Ariel ännu tidigare, så vi fick knappt landa innan vi svängde. 

 

Satt av och la upp bakre bommen på oxern, så hindret blev 50 cm. Provade sedan att hoppa i galopp, Ariel bjöd på ett riktigt härligt språng, men det blev lite knepig känsla eftersom vi då fick ännu mindre yta att galoppera på innan vi måste vända. Så där och då beslöt jag mig för att inte höja upp oxern, utan nöja mig när vi hoppat hela serien. 

 

Så vi hoppade tre gånger till, med en till cavaletti för varje gång. Ariel hoppade verkligen super genom serien och vändningen gick bättre och bättre. Hon blev rätt stolt över sig själv varje gång hon höll igång galoppen och jag berömde rejält varje gång också. Så duktig tjej! När jag skulle sitta upp efter att ha lagt upp sista cavalettin, kom Ariel plötsligt på att hon var HELT ENSAM på ridbanan. Dvs hennes älskade Ricky var inte där. Så hon blev spänd och gnäggade ljudligt ut över byn. Inget svar (förstås) så hon blev rejält på tårna av att vara ensam. Jag blev mest full i skratt, hur kan en häst komma på efter sisådär 30 minuter att hon är ensam? :-P

 

Hon hoppade iaf även sista gången bra (dvs första gången med tre cavaletti och kryssoxern), sedan var Ariel så mallig över att ha klarat svängen hela sex gånger, så hon var svår att få att varva ned. Även ensamhetskänslan ställde förstås till det med avslappningen. Jag travade tom över bommarna några gånger åt vardera håll och det gjorde hon bra, men slappna av och bli lång och låg ville hon inte. Så jag nöjde mig när hon iaf dämpade sig lite i traven och så skrittade vi hem. Med diverse taktinslag. ;-)

 

Väl hemma kunde hon konstatera att Ricky överlevt utan henne, men det var knappt, eftersom han fått stå ut med Sunnys sällskap. :-P