Ariel 3525

Igår var det dags för generalrepetitionen inför tävlingen. Red iväg längs skoterleden, skaren höll bra, så vi kunde trava ganska så mycket. Foten gjorde dock ont. :-( Skrittade nedför grusvägen till Ariels lycka och fortsatte en kort bit på asfalten innan vi svängde in på nästa grusväg. Den var skottad, så vi travade på även där. Ariel var lite småfjantig när hon fick syn på en traktor modell större som körde på en gård ovanför grusvägen, men hon höll ändå traven bra. 

 

När traktorn var bakom oss bad jag om galopp och till min förvåning stack hon iväg i full fart. :-O Reflexmässigt tog jag förstås en förhållning, varvid Ariel snällt sänkte tempot och galopperade lugnare. Hm... Måste lära mig att lita på henne, hon lyssnar mycket bättre på mig än jag ger henne cred för. 

 

Kunde galoppera nästan uppför hela backen, sedan blev det trav förbi gårdarna innan vi fick nöja oss med skritt längs pilgrimsleden. Först var det en del skotrar som kört där, så det var bra skare som höll. Men efter ett tag var det pulsa i djupsnö som gällde. Då hade Ariel räknat ut att vi var på väg till Nyland, så det var med ivriga steg hon pulsade på genom snön. <3

 

Framme vid den skottade grusvägen så fick hon skritta väldigt ivrigt (ganska brant nedförsbacke) tills vi passerat alla läskiga hus. Sedan testade vi att jogga nedför. Det gick jättebra, men jag fick ännu ondare i foten när jag försökte stötta henne. Suck. Travade fram till bron och galopperade sedan uppför backen. Mycket tryck i Ariel... ;-) Skrittade sedan förbi ridbanan, Miranda var ute och busade lös och blev så förtjust i att se Ariel. :-) Ariel själv var pigg, pigg, pigg. :-D

 

Mötte upp M på Dollar och F på Wendy. Vi hann skritta kanske tio meter, innan Ariel hade totalt tröttnat på alltihop och sackade. Suck och dubbelsuck. De andra fick göra halt ibland så vi kom ikapp, men trots att de ibland försvann ur sikte brydde sig Ariel inte om dem. Förstår inte varför hon envisas med att bli sådär med sällskap... Vi red i alla fall uppför Klippen och tog sedan nya vägen hemåt. Blev nästan bara skritt, förutom när Ariel fick gå först och insåg att vi var på hemväg, då blev det lite trav. 

Dvs hon var inte ett dugg trött, men tyckte inte att det var skoj... Jag har ju hoppats att det här beteendet ska försvinna, men jag får ge upp tankarna på distansritt på den här tjuriga hästen. :-P

 

Hemma igen var det en mycket nöjd Ariel som inte brydde sig alls när de andra försvann iväg igen (de red ju hem själva) utan var så glad av att vara färdig med ridningen. Totalt red vi 14 km på 150 min och en hel del snöpulsning. Därför får Ariel vila idag. 

 

Nöjd häst som rullar sig i hagen.