Ariel 3525

I juni flyttade jag och hästarna söderut, till en gård utanför Uppsala. Hästarna går på lösdrift i en stor hage, numera består Ariels flock av henne själv, hennes son Ricky och ett tvåårigt welsh mountainsto som heter Storm.

 

Under sommaren och hösten reds Ariel en hel del av min kompis M, då Ricky var under inridning och jag försökte ha sällskap på uteritterna så mycket som möjligt. Jag märkte dock av att Ariel blev mer och mer avogt inställd till att bli riden, så på senhösten tog jag beslutet att hon ska få slippa andra ryttare. Hon är verkligen en enmanshäst, hon visar det inte genom att bli svårriden, utan som vanligt med henne vänder hon allt inåt och stänger av.

 

Vidare har jag experimenterat en del med hur hon egentligen mår bäst av att ridas. Jag har tex provat att rida varje dag, varannan dag ett tuffare pass och varannan dag skritt på lång tygel. Det var inte populärt... Ariel visar sitt missnöje med att helt enkelt inte komma när jag ropar på henne. Under 2015 lyssnade jag på andra och ignorerade hennes missnöje (dvs hämtade henne ändå och red det jag planerat), vilket slutade med att hon dels började gå ifrån mig i hagen (något hon aldrig gjort tidigare) och dels faktiskt fick sin första ridrelaterade (antar jag) skada, då hon blev varm och svullen i vänster knäled.

 

Så det som passar Ariel är sporadisk ridning av mig. Dessutom föredrar hon dressyr, markarbete och hoppning framför att ridas ut. Ska hon ridas ut vill hon helst ha sällskap, vilket är lite svårt när man som jag har hästarna själv.

 

I år testar jag därför att rida 3-4 pass/vecka; dressyr, hoppning/markarbete och galoppjobb som stående inslag samt ett valbart pass med körning eller uteritt i sällskap om tillfälle ges. Jag har dessutom på prov ritat upp en ganska pedagogisk plan med mål och delmål. Det blir spännande att se hur 2018 artar sig!