Stencool
Hovslagaren skulle komma vid tio och jag hade räknat med att vara framme halv tolv, vilket stämde ganska precis. K skulle ta sina hästar först, det brukar ta två timmar. När jag kom dit stod Idunn mycket riktigt i gången, så jag skyndade mig för att hämta Ariel. Ställde henne i boxen och gav henne ett fång hö. Hon mumsade glatt i sig medan jag borstade henne ren. Hann precis kratsa hovarna innan Idunn gick ut från stallet.
Ariel var lite fundersam när Idunn försvann, men när jag pratade lugnande med henne så slappnade hon av och åt hö igen. Frågade om jag skulle komma ut med Ariel, men fick till svar att Sunna skulle skos först. Det visade sig att hovis hade varit över en timme sen, så jag hade gott om tid på mig att pyssla med Ariel.
Klippte bort hennes skägg och öronhåret som stack ut, det får gärna vara väldigt luddigt och hårigt under vintern, men när våren är här skall Ariel minsann snyggas till! Ariel själv började tröttna på att äta hö och längtade ut till de vida vidderna...
Vilken tur för henne att hon inte är uppstallad någonstans, hon visar tydligt att boxen inte är det roligaste stället att vara på. Men jag lät henne ändå stå kvar där medan jag grejade med lite andra saker. Bland annat fick hon prova boots för första gången, men som vanligt kom det ingen reaktion. Däremot var bootsen lite väl stora, så jag får köpa ny (hurra!) någon dag framöver.
Sedan var Sunna äntligen klar och fick gå ut. Ariel blev mer orolig den här gången (Sunna är ju flockledaren) men lugnade sig när jag tog på henne grimman och tog ut henne i gången. Där fick hon stå och mumsa hö en stund medan hovis grejade med något ute i bilen. Det är fascinerande hur lugn hon ändå är, förra gången hon lämnades ensam efter att Sunna gick ut hoppade hon ju över boxväggen...
Så satte hovis igång med hennes hovar. De var rejält långa enligt honom, men så var det ju mer än nio veckor sedan han var här senast. Jag lämnade honom och Ariel ensamma och gick in i fikarummet för att äta istället. Jag vill ju att hon skall vara lugn även ensam med honom och det verkar gå vägen. För rätt vad det var ropade han på mig och förklarade att Ariel var färdigverkad! Så Ariel fick gå ut i hagen som belöning, medan jag åt färdigt.
Bonusbild!
Ariel var lite fundersam när Idunn försvann, men när jag pratade lugnande med henne så slappnade hon av och åt hö igen. Frågade om jag skulle komma ut med Ariel, men fick till svar att Sunna skulle skos först. Det visade sig att hovis hade varit över en timme sen, så jag hade gott om tid på mig att pyssla med Ariel.
Klippte bort hennes skägg och öronhåret som stack ut, det får gärna vara väldigt luddigt och hårigt under vintern, men när våren är här skall Ariel minsann snyggas till! Ariel själv började tröttna på att äta hö och längtade ut till de vida vidderna...
Vilken tur för henne att hon inte är uppstallad någonstans, hon visar tydligt att boxen inte är det roligaste stället att vara på. Men jag lät henne ändå stå kvar där medan jag grejade med lite andra saker. Bland annat fick hon prova boots för första gången, men som vanligt kom det ingen reaktion. Däremot var bootsen lite väl stora, så jag får köpa ny (hurra!) någon dag framöver.
Sedan var Sunna äntligen klar och fick gå ut. Ariel blev mer orolig den här gången (Sunna är ju flockledaren) men lugnade sig när jag tog på henne grimman och tog ut henne i gången. Där fick hon stå och mumsa hö en stund medan hovis grejade med något ute i bilen. Det är fascinerande hur lugn hon ändå är, förra gången hon lämnades ensam efter att Sunna gick ut hoppade hon ju över boxväggen...
Så satte hovis igång med hennes hovar. De var rejält långa enligt honom, men så var det ju mer än nio veckor sedan han var här senast. Jag lämnade honom och Ariel ensamma och gick in i fikarummet för att äta istället. Jag vill ju att hon skall vara lugn även ensam med honom och det verkar gå vägen. För rätt vad det var ropade han på mig och förklarade att Ariel var färdigverkad! Så Ariel fick gå ut i hagen som belöning, medan jag åt färdigt.
Bonusbild!
Hovslagare
Efter träningspasset fick Ariel stå och mumsa hö i väntan på hovslagaren. Hon är rätt så nöjd med den situationen...
Hovis kom bara lite försenad och satte snabbt igång med Ariel. Medan han höll på grejade jag med annat, för att Ariel verkligen skall lära sig att vara ensam med honom. Det gick superbra, rätt vad det var ropade han på mig och förklarade att hon var klar. Så snabbt! Inte hade hon särskilt mycket röta heller, han var nöjd med hur jag hade skurit bort rötan hittills och än en gång påpekade han vilka fina hovar hon har. Jag blir sååå glad över att höra sådant, det värmer mattehjärtat.
Efter verkningen fick Ariel stå i boxen och äta både kraftfoder och hö. Hon gick in i boxen som om hon var en gammal ridskolehäst och hovis kunde inte låta bli att kommentera hur cool hon var. Jag kan inte bli annat än stolt och mallig över att jag har en så självständig och trygg unghäst, som verkar lita på mig trots att jag inte jobbar med henne varje dag. Även om jag testar nya saker så är hon med på det, hon gör sitt bästa och försöker lösa situationen så som hon tror jag vill ha den löst. Jag är så lycklig att jag fått tag på en så fin häst!
Mattes hjärta... Visst har väl pannluggen blivit längre?
Hovis kom bara lite försenad och satte snabbt igång med Ariel. Medan han höll på grejade jag med annat, för att Ariel verkligen skall lära sig att vara ensam med honom. Det gick superbra, rätt vad det var ropade han på mig och förklarade att hon var klar. Så snabbt! Inte hade hon särskilt mycket röta heller, han var nöjd med hur jag hade skurit bort rötan hittills och än en gång påpekade han vilka fina hovar hon har. Jag blir sååå glad över att höra sådant, det värmer mattehjärtat.
Efter verkningen fick Ariel stå i boxen och äta både kraftfoder och hö. Hon gick in i boxen som om hon var en gammal ridskolehäst och hovis kunde inte låta bli att kommentera hur cool hon var. Jag kan inte bli annat än stolt och mallig över att jag har en så självständig och trygg unghäst, som verkar lita på mig trots att jag inte jobbar med henne varje dag. Även om jag testar nya saker så är hon med på det, hon gör sitt bästa och försöker lösa situationen så som hon tror jag vill ha den löst. Jag är så lycklig att jag fått tag på en så fin häst!
Mattes hjärta... Visst har väl pannluggen blivit längre?
Mest hovpyssel
Igår var jag ute ganska länge hos Ariel, men inte hann jag göra särskilt mycket. K hade lånat transporten och eftersom den fortfarande var kvar passade jag på och lasttränade. Ariel var lite fundersam först, men gick snällt på och stod själv där inne medan jag stängde luckan. Tänk hur lätt det kan gå ändå! Sedan fick hon gå ut och titta på medan Sunna lastades och när Sunna var färdig tog vi en sväng till in i transporten. Den här gången utan att binda fast, utan bara vända och gå ut igen.
In i stallet för snabb avborstning följt av dagens viktigaste aktivitet. Hovvård... Ariel har ju röta i hovarna, och nu har jag äntligen en hovkniv så jag kan göra något åt det hela. All röta skall bort, men det är inte lätt när hon har så in i norden hårda hovar. Dessutom är jag ju ovan vid att hantera hovkniven, så det gör ju inte saken bättre. Ariel tappade tålamodet några gånger och jag fick påminna henne om att hon faktiskt KAN stå på tre ben. Jag fick bort nästan allt, men på ett par hovar fegade jag ur och vågade inte skära så djupt som jag tror det behövs. Det får jag fixa lite i taget framöver.
När jag gett upp för dagen (med värkande armar) fick Ariel gå ut i hagen igen, i sällskap med hö och kraftfoder. Vi har ökat på sojamjölet nu, så vi inte riskerar att få minskade muskler så här när näringen börjar minska i gräset.
In i stallet för snabb avborstning följt av dagens viktigaste aktivitet. Hovvård... Ariel har ju röta i hovarna, och nu har jag äntligen en hovkniv så jag kan göra något åt det hela. All röta skall bort, men det är inte lätt när hon har så in i norden hårda hovar. Dessutom är jag ju ovan vid att hantera hovkniven, så det gör ju inte saken bättre. Ariel tappade tålamodet några gånger och jag fick påminna henne om att hon faktiskt KAN stå på tre ben. Jag fick bort nästan allt, men på ett par hovar fegade jag ur och vågade inte skära så djupt som jag tror det behövs. Det får jag fixa lite i taget framöver.
När jag gett upp för dagen (med värkande armar) fick Ariel gå ut i hagen igen, i sällskap med hö och kraftfoder. Vi har ökat på sojamjölet nu, så vi inte riskerar att få minskade muskler så här när näringen börjar minska i gräset.
En lång dag i stallet
I söndags var det hovslagardags igen. Eftersom K skulle jobba var det jag som fick den stora äran att vakta hästarna. Ariel fick gå in tillsammans med Sunna, medan Idunn blev ensam kvar i hagen. Ariel fick först stå på gången och bli borstad, men sedan åkte hon in i den enda boxen som finns i stallet. Det var första gången för henne och hon var väldigt fascinerad över både halmen, höet, fönstren och de rester av fårull som fanns (fåren klipptes häromdagen).
Medan hon stod där blev först Sunna skodd, vilket tog tre timmar.... Sedan var det Idunns tur och Sunna fick gå ut i hagen. Idunn tog bara tjugo minuter att verka, så sedan fick Ariel och Idunn byta plats och Ariel fick äntligen göra någonting. Hon nosade förtjust på hovis, och jag såg till att hålla mig lite i bakgrunden. Jag vill gärna att hon lär sig att vara ensam med hovis, för man vet aldrig vad som händer i framtiden. Ibland kan det vara bra att hovis kan jobba själv med hästen och hästen lär sig att stå stilla.
Ariel hade lite svamp (?) längs bärranden på alla fyra hovarna, så jag fick i uppgift att hålla lite koll på det framöver. Jovisst, det går säkert bra om man bortser från att jag knappt hinner se Ariel så här i flyttider... Nästa gång jag träffar henne blir på söndag, och då har det ju gått en vecka redan.
Ariel och Idunn fick sedan gå ut i hagen och äta hö tillsammans med Sunna. Jag var så slut efter en lång förmiddag i stallet, så jag åkte hem utan att göra något mer med Ariel.
En lång, lång väntan
Tog in Ariel från hagen en halvtimme innan hovslagaren skulle komma. Hann både borsta av det värsta och kratsa hovarna (samt konstatera att benen var blöta och behövde torkas med handduk) när K ringde och meddelade att hovslagaren var en och en halv timme sen... Typiskt!
Funderade på om jag skulle slänga ut Ariel i hagen igen, men istället beslöt jag mig för att göra ett tålamodstest. Orkar hon vänta?
Så först fick Ariel sig en rejäl rykt, sedan gick vi en liten sväng i ladugården (och tittade på en spännande halmbal) för att avsluta med lite träning. Lade på selen och spände denna gång även fast svanskappan. Det brukar ju vara ett kritiskt moment för unga hästar, men Ariel reagerade överhuvudtaget inte! *stolt*
Sedan satte jag på sidepullen och tränade tygelhjälper. Hon har helt klart förstått det, förutom när hon blandar ihop ledande tygeltag med förhållande vissa gånger (då hon själv ändå vill stanna). Däremot visar hon upp en lite tjurig sida, hon vill gärna gå sin egen väg och inte den väg matte föreslår...
Vi avslutade träningspasset med att ta på bettet ett tag. Hon tuggar mycket fortfarande, men glömmer bort bettet allt längre stunder. Dock verkar hon inte vara överförtjust i det, utan föredrar sidepullen.
Så kom äntligen hovslagaren och han knipsade raskt bort en massa horn på Ariels söta hovar. De har ju nötts en hel del av sig själv, men just tån blir lite lång ändå. Däremot var han mycket nöjd med hornkvalitén och berömde lite extra att hon hade så fin stråle ("lovely frogs" som han sade).
Det var en nöjd Ariel som gick ut i hagen igen. Vi tog en omväg in i transporten en gång, men sedan tyckte jag att hon fått så pass mycket nya saker att det fick räcka för idag. På grund utav lite roligheter på jobbet så kommer jag inte se Ariel förrän på fredag igen, så hon har gott om tid på sig att smälta allt från idag.
Funderade på om jag skulle slänga ut Ariel i hagen igen, men istället beslöt jag mig för att göra ett tålamodstest. Orkar hon vänta?
Så först fick Ariel sig en rejäl rykt, sedan gick vi en liten sväng i ladugården (och tittade på en spännande halmbal) för att avsluta med lite träning. Lade på selen och spände denna gång även fast svanskappan. Det brukar ju vara ett kritiskt moment för unga hästar, men Ariel reagerade överhuvudtaget inte! *stolt*
Sedan satte jag på sidepullen och tränade tygelhjälper. Hon har helt klart förstått det, förutom när hon blandar ihop ledande tygeltag med förhållande vissa gånger (då hon själv ändå vill stanna). Däremot visar hon upp en lite tjurig sida, hon vill gärna gå sin egen väg och inte den väg matte föreslår...
Vi avslutade träningspasset med att ta på bettet ett tag. Hon tuggar mycket fortfarande, men glömmer bort bettet allt längre stunder. Dock verkar hon inte vara överförtjust i det, utan föredrar sidepullen.
Så kom äntligen hovslagaren och han knipsade raskt bort en massa horn på Ariels söta hovar. De har ju nötts en hel del av sig själv, men just tån blir lite lång ändå. Däremot var han mycket nöjd med hornkvalitén och berömde lite extra att hon hade så fin stråle ("lovely frogs" som han sade).
Det var en nöjd Ariel som gick ut i hagen igen. Vi tog en omväg in i transporten en gång, men sedan tyckte jag att hon fått så pass mycket nya saker att det fick räcka för idag. På grund utav lite roligheter på jobbet så kommer jag inte se Ariel förrän på fredag igen, så hon har gott om tid på sig att smälta allt från idag.
Pedikyr
Medan jag är borta i Stockholm på kurs under helgen har K passat på att ta hem hovslagaren. Han verkade Ariel utan minsta problem, hon stod som ett ljus. Gissa om jag är en stolt matte! Ännu stoltare blev jag när jag dessutom fick höra att han tyckte hon hade utmärkta hovar.
Skryt i massor, men det gäller ju att passa på när det går bra...
Skryt i massor, men det gäller ju att passa på när det går bra...
