Fång!
Riktigt positiv genomgång
Stelkrampsvaccinerad
Positiv genomgång
Fysioterapeut S hade inte sett Ariel sedan början av januari och S blev positivt överraskad. Dels att Ariel var så fin i hullet (även om hon kan gå ned lite till...), dels att hon var genomgående så mjuk i kroppen.
S masserade igenom Ariel och kunde konstatera att hon hade lite träningsvärk här och där, men ingenting som S inte kunde massera bort. Däremot hade Ariel byggt nya, fina muskler framme vid manken och S var förvånad över hur fort de dykt upp. Helt klart beror det på nya sadeln, som sitter rätt och ger Ariel chans att bygga muskler vid manken. Härligt!
Den lilla spänning som Ariel hade längs höger bog var helt borta, S var nöjd med att jag gjort stretchövningarna ordentligt, det märktes även på bakdelen och lårmusklerna, där Ariel var mjuk och fin.
Däremot är haserna fortfarande inte bra, de blir svampiga av arbete och igår fick jag lära mig hur jag gör lymfdränmassage. Det skall jag göra på bakbenen varje kväll, hinner jag inte stretcha eller ens rida, så måste jag ändå hinna massera. Gör jag det varje dag kanske jag slipper att köpa liniment eller back on track.
När Ariel blivit genommasserad (och var väldigt nöjd) stretchade S henne och konstaterade att det var en lättstretchad häst som verkligen hjälper till hela tiden. S provade att stretcha frambenen bakåt, något vi aldrig gjort tidigare, men Ariel tyckte att det var helt okej. Så från och med nu är det stretch både fram och bak på alla fyra benen. Det betyder så mycket för Ariels smidighet och då är det klart jag fortsätter med det!
När det gällde den obalanserade galoppen trodde S det berodde på muskelstyrka och balans, då S inte hittade någonting oliksidigt eller ömt som skulle förklara varför Ariel krånglar. Så jag fick tips om att backträna i galopp och även rida galoppöppna. Som om vi skulle klara något sådant avancerat. ;-) Men S tyckte att om jag åtminstone tänkte galoppöppna när jag rider, så är det bättre än att bara rida rakt fram. Det blir spännande ridning framöver. ;-)
När S var klar fick Ariel skritta i tio minuter för att vänja sig vid sin mjuka, genommasserade kropp. Hon var väldigt nöjd och glad och S var också nöjd. Vi bokade inte in något nytt besök, utan jag skulle höra av mig när jag kände att det behövdes. Skönt!
Sedan fick Ariel återvända till hagen och äta lunch, medan jag susade vidare till Hampus.
För långt, för snabbt, för hårt
Fysioterapeuten kom strax efter att vi ridit klart. Ariel verkade glad över uppmärksamheten och höll noga koll på vad S gjorde. Först blev det en allmän genomgång av hela hästen, där S inte hittade några mer spänningar än lite träningsvärk i bakdelsmusklerna. Jag fick träna på att massera där, så det kommer jag att göra efter att jag ridit Ariel framöver. Rent allmänt var Ariel väldigt mjuk och fin i musklerna, S sade att det märktes att jag skrittat igenom henne ordentligt innan.
De ömma punkter hon haft efter sadeln hade helt försvunnit, så idén med att padda upp lite baktill hade verkligen hjälpt. Sadelmässigt hade S med sig sin specialpad som vi skulle testa lite senare. Men först masserade S igenom bakdelen ordentligt och sedan fick jag känna på vänster bak, som S var lite bekymrad över.
Fyra dagar med ridning i rad, varav de två sista på en mil vardera och dessutom nästan enbart på asfalt, hade satt sina spår. Ariel var varm och svullen insida has och utsida kota. S ville att jag skulle hålla koll där, så det inte utvecklade sig till ett riktigt problem. Förmodligen var det bara en mild överansträngning.
Sedan sadlade vi på Ariel igen, med S specialpad i lera underst. Jag fick sedan rida i paddocken tjugo minuter i alla gångarter. Ariel var lite förvånad över att bli riden igen, men fann sig snabbt och tyckte det var helt okej att dansa runt lite med matte. Skritt och trav på volt blev det och så en galoppfattning i vardera varvet. Efter 20 minuter avslutade vi, dels för att det räcker för att padden skall visa hur sadeln ligger, dels för att S tyckte att Ariel hade en svag rörelsestörning i bak när jag red på böjt spår. Ångest!
Pratade lite om det hela och bestämde att Ariel skulle få vila helt i en vecka, medan jag höll koll på hur bakbenet ändrade sig. Om det sedan blev torrt igen under vilan, så skulle jag sätta igång försiktigt under en veckas tid och därefter så smått börja rida som vanligt igen. Jag känner mig som världens sämsta matte, med facit i hand mår Ariel inte bra av att gå fyra dagar i sträck, speciellt inte när det blivit allmänt hårdare i backen och sedan mycket asfalt på träningen.
Nu blir det naturligt mindre asfalt då Ariel skos med broddar på tisdag och jag därefter undviker asfalt så mycket det går tills snön kommit. Men det känns ändå så jobbigt att stöta på en motgång, även om jag lär mig massor om både mig själv och hästen vid ett sådant här tillfälle.
Sadeln är ett eget deprimerande kapitel, den passar delvis men inte helt. Vet inte hur jag skall lösa det hela, men just nu lutar det åt att jag köper en Sensation bomlös som jag kan använda både till Ariel och Hampus.
Ariel fick mysa under täcket en stund till innan hon fick gå ut i hagen och rulla sig. Jag tog hand om utrustningen och tyckte synd om mig själv (och Ariel!) en bra stund efteråt. Men jag hoppas allt löser sig till det bästa...
Årets veterinärbesök
A är ju den veterinär Ariel alltid har haft, så vi pratade ikapp oss lite innan hon kikade på Ariels tänder. Någon liten åtgärd behövdes eventuellt, så Ariel sederades och fick sedan tänderna ordentligt undersökta. Hon har inte riktigt fått alla kindtänder än, P3:orna är lite omogna i underkäken vilket resulterar i att P3:orna i överkäken inte har något att slipas emot. A tog bort ett par småpiggar på några ställen, men i övrigt fick Ariel fortsätta att växla tänder och så får vi se nästa år om allt förhoppningsvis är färdigväxt och fungerar bra.
Ariel hade även bitit sig i slemhinnan på ett par ställen, men det var inget som var relaterat till ridningen, utan enbart för att hon växlar tänder och har lite svårt att hålla ordning på sin mun. Lilltjejen...
Sedan vaccinerades hon mot stelkramp och influensa och fick därefter fleecetäcket på sig i väntan på att hon skulle vakna upp ordentligt. Jag pratade lite bett med A och bestämde mig för att köpa ett bett med parerstänger så jag verkligen har ett bra distansbett när vi börjar ge oss ut på tävlingsbanorna.
Medan Ariel vaknade passade jag på att fixa med utrustningen från dagen innan samt klippa hennes man. Jag minns faktiskt inte när jag klippte den senast, men det var åtminstone en månad sedan sist... Jag blev ovanligt nöjd med klippningen, det är sällan det händer.
När Ariel var helt vaken (två timmar senare) fick hon återvända till hagen och givetvis rullade hon sig det första hon gjorde. Suck! Kan jag få tjäle och snö nu?
Framgångar och nya utmaningar
Lagom till att hästarna lugnat sig i hagen kom S för att behandla Ariel. Det har ju varit en hel del tuff träning sedan S var här senast, på fem veckor har vi hunnit med 13 pass:
6 galoppass (3 i backe, 3 rakt fram)
2 dressyrträningar
1 tömkörningspass
1 hoppträning
1 Hästrally
1 skrittpromenad
1 lågpulsrunda
Först kände S igenom hela Ariel och konstaterade att hon var mycket fin i korsmuskulaturen och lårmuskulaturen, de ställen där hon hade lite känningar sist. Stretchingen har definitivt gjort nytta, så den fortsätter vi med! S tyckte att Ariel fått ett riktigt sexpack på magen, där märks det att vi galopperat en hel del senaste tiden. Också något vi kan fortsätta med.
På minussidan (även om det var milda anmärkningar) så var Ariel lite varm i lederna i benen samt öm i slutet av sadelläget. Benen förklaras med att vi nyss gjort ett riktigt tufft jobb på asfalt, vilket märks i att det blivit mikroskador som kommer att stärka benen i långa loppet. Men jag skall undvika hårt underlag i en vecka så det inte blir ett problem.
Vi provade sadeln och S tyckte att den var perfekt i bomvidden, men när S kände igenom den (och lät mig göra samma sak) märkte vi att den trycker mest lite längre bak än där ryttarens mittpunkt skall vara och att det är precis samma punkt som Ariel är öm på. Så vi skall testa att bredda sadeln rejält, två vidder, och använda fårskinnsvojlock. Förhoppningsvis behöver jag inte byta sadel, men fortsätter Ariel vara öm så är det bara att rida barbacka tills jag sparat ihop till min drömsadel.
Ariel fick lite blue lotion på sina varma leder och sedan blev det helkroppsmassage samt ström på de ömma punkterna i sadelläget (10-20-10 min). När behandlingen var klar skrittade Ariel ut i hagen och S kikade på hennes rörelser. Den lilla rörelsestörningen från sist (höger bak) var helt borta och det var en helt annan skritt än den S såg sist, en mycket mer vägvinnande skritt. Härligt att höra!
Nu blir det fortsatt ganska tuff ridning framöver, även om det inte kommer bli mer än 2-3 pass per vecka. Vi fortsätter att fokusera på kvalitet framför kvantitet.
Innan jag åkte hem pratade jag först med A som är medryttare på Tuva och gärna skulle vilja prova Ariel och om de passar ihop kommer hon rida ut 1-2 gånger i veckan. Låter riktigt bra! Sedan bokade jag in klippning och dressyrträning för F på söndag. Jag har velat lite fram och tillbaka med klippningen, men nu blir det spårklippning så hon inte svettas så mycket men ändå inte behöver täcke i vinter.
Genomgång av fysioterapeut
M följde med mig på jakt efter hästarna, först hittade vi bara Tyr som stod vid hösilagebalen och mumsade. Men efter lite letande hittade vi även de andra hästarna. Ariel var glad och kom skyndandes till mig, men sedan var det en ganska trött tjej som skrittade med mig in. Hon var rejält lerig, men snälla M hjälpte mig att borsta bort den värsta leran. Att det dessutom var blandat blöt och torr lera gjorde ju inte rykten lättare.
Hjälpligt ren var hon när S kom, vi pratade lite och jag berättade vad som var målet med Ariel, hur hennes rutiner ser ut (haha, äta och sova?) och vad hon får för foder. Sedan började S känna igenom Ariel, varje liten millimeter. S hittade lite spänningar i nacken, men inget värre än att de gick att massera bort. Sedan var Ariel lite öm på vänster sida av halsen, mitt på korset och höger lårmuskel. Det var inte några stora grejer, utan S förklarade att i och med att Ariel var problemfri så kunde S fokusera på de småsaker som fanns. Träningsvärk kallade S det, dvs en reaktion som kommer att finnas så länge jag kräver saker av Ariel som är lite på gränsen till vad hon orkar. Vilket ju är enda sättet att få en träningseffekt...
Då Ariel inte hade några problem så fick hon en helkroppsmassage som var väldigt uppskattad. Hon är så söt min tjej, hon visar verkligen med hela kroppen vad hon tycker om saker och ting. Vid de tillfällen när S kom åt lite ömma punkter så var Ariel mycket tydlig med att visa det för S...
S stretchade bägge bakbenen, där vänster var lättare än höger, men bakåt var även lättare än framåt. Jag fick i läxa att stretcha bakbenen efter varje pass (något som jag egentligen borde göra oavsett...) och känna efter så hon inte blir hård och/eller varm över bakdelen. Sedan fick Ariel svagström på de ömma punkterna på korset och höger lår. Först tio minuter på lägsta effekt, sedan tjugo minuter på mellaneffekten och slutligen tio minuter på högsta effekt. Därefter var det skritt ute i ungefär tio minuter för att passa på och låta Ariel känna vad skönt det blev när träningsvärken släppte.
S kikade på Ariels rörelsemönster när hon skrittade och Ariel visade en alldeles utmärkt skritt. Dock lyfter hon upp höger bak aningens högre än vänster och hon sätter även höger bak lite längre in under magen än vänster. Vilket förklarar varför damen får träningsvärk i höger lår. ;-) Så min läxa ridmässigt blir att vara väldigt noga med att variera sittben i trav och att galoppera lika länge i höger som vänster galopp.
Vi pratade även lite träning medan Ariel blev ompysslad och jag kommer att fortsätta med tre dagars träning, det optimala är om jag kan rida tufft tisdag, fredag, söndag och eventuellt stoppa in något lättare pass däremellan. Men det viktiga är dessa tre passen.
Då S kommer ut igen om en månad, så kommer jag jobba Ariel lite tuffare fram till dess, för att se om vi kan få ännu mer träningseffekt. Så det blir mycket galopp på stubbåkern så länge den finns. S nämnde även att det är så bra att träna med pulsmätare och då blev jag lite generad. Visst gillar jag att rida med min pulsmätare, men det blir så sällan fast jag har en... Tror det är för att jag tycker att det är krångligt när den inte alltid visar perfekta värden och så måste jag slabba med blågel och vatten. I-landsproblem...
När S åkt fick Ariel återvända till hagen (mycket nöjd) och jag tog tag i städning av sadelkammaren... Tog ut alla grejer på mina två hyllor och sopade rent. Sedan sorterade jag sakerna i två högar, de som jag behöver framöver och de som jag inte lär behöva på ett tag (som flughuvor). Sedan åkte de saker jag behöver tillbaka in i skåpet och det blev jättefint. Drivorna av saker som jag inte behöver på ett tag hamnade i bilen för framtida öden i min källare. ;-)
Nu känner jag mig superpepp att komma igång med träningen igen, nu när jag vet att jag tänker rätt och bara kan fortsätta på samma linje. Jag träffade även F och preliminärbokade en dressyrträning på söndag. Skoj!
Förvirring råder
Igår var E.T. ute och kikade på Ariel. Jag kom dit strax innan, så jag hann ta in henne i stallet och prova nya täcket. Det behöver justeras lite, men såg fint ut. Hon har ju haft Hampus gamla, samma märke men design anno 1998. Det har hänt en del sedan dess... Jag hann lägga märke till snabbknäppningen i bogen och bogvecket. Blir intressant att se om hon kommer behöva täcket någonting i sommar.
Sedan kom E.T. och kände igenom. Tyckte att hon var lite spänd och stram i bakdelen, men inte alls lika mycket som sist. Däremot hade hon en punkt på länden som ömmade. E.T. satte tre nålar på länden och en på bringan. Ariel reagerade när E.T. satte nålen på just den punkt som ömmade, men i övrigt tyckte hon bara det var mysigt.
Medan Ariel kopplade av så summerade jag vad som hänt under vår semester. Det var nyttigt att göra det, för det säger en del om hur jag upplevt senaste månaden och hur jag skall gå vidare i träningen framöver. Jag hade lite tankar om att låta henne vila, men nu blir det lite ridning ändå.
Träffade på V och bokade in en hoppträning på lördag. Så skoj! Innan dess skall jag rida en kortare sväng på fredag för att checka av så allt känns okej.
När E.T. tagit bort nålarna blev det massage av länden och ordentlig genomgång av det ömma området. Här började Ariel bli besvärlig. Hon kunde rycka till ordentligt och säga ifrån att det gjorde ont och sedan när E.T. gjorde exakt samma sak någon minut senare så reagerade hon inte alls. För att ytterligare nästa gång reagera igen. Suck!
Jag fick lägga på sadeln för att se om det kunde vara den som tryckte, men inte det heller. Vår arbetsteori just nu är att sadeln är något för vid så den vickar när jag rider, så bakvalvet duttar i länden. Även om det inte ser ut så när man lägger på sadeln. Så jag pratade med L som tänkt ta ut en sadelutprovare och bad henne boka in även mig och Ariel. Jag hoppas verkligen att det bara är en liten justering som behövs och inte en ny sadel. Jag får i och för sig tillbaka på skatten, men det vore trevligt att få spara de pengarna...
E.T. tittade på Ariel när hon skrittade också och tyckte att hon var lite orörlig just vid länden. Men vi avvaktar, för så stor grej är det inte egentligen (även om jag tycker det som orolig matte!) och nytt besök bokas in lagom till hon skall vila några dagar i september.
Promenerade en stund med Ariel efteråt och sedan tvättade vi bakdelen med svamp. Hon har stått och gnuggat baken i transporten, så hon var alldeles grå på halva baken. ;-) Egentligen skulle hon behöva ett helbad, men jag tror jag väntar med det tills flocken tycker att hon luktar rätt igen.
Avslutade med att fläta pannluggen och ta på henne flughuvan. Hon var så fin i den! Nöjd också, hon hjälpte till när jag skulle ta på den, genom att stoppa in huvudet. Det enda dumma är att den är lite för stor vid svalgen, eftersom det är storlek full. Men öronen ryms precis, så vi får fortsätta köpa storlek full...
Pusselbit efter pusselbit
Inne i stallet kände E.T. igenom utan att hitta något att anmärka på. Men när nålarna åkte på blev Ariel väldigt irriterad. Hon som brukar älska nålarna reagerade på varje stick och när E.T. satte en nål ganska långt bak på korset så kom det en bakutspark...
Medan Ariel stod med nålarna (på kronränderna bak, på korset och under magen) diskuterade vi Ariels nya beteende. Jag berättade att hon varit så senaste månaderna, att hon blivit mer känslig och framförallt att hon har kortare stubin. Jag nämnde även att jag börjat rida med svanskappa hela tiden och att hon inte tyckte om den, men åtminstone slutat sparka bakut.
Bit för bit fogade vi samman ett pussel som inte såg roligt ut. En häst som protesterar, men vars ägare inte riktigt lyssnar. Förrän nu då... E.T. trodde även att Ariels kropp var lite för belastad av vårgräs och kraftfoder (som är onödigt för henne), då hon hade svullna lymfkörtlar längs mankammen och vid struphuvudet.
När Ariel blivit av med nålarna kände E.T. igenom henne men kunde inte få fram några som helst problem någonstans. Så slutsatsen blev att Ariel hade så pass lite ont (om det nu var ont?) att nålarna tagit bort smärtan/irritationen.
Nu är Ariel ledig en vecka, men när hon kommit upp till mig så blir det enbart grovfoder, jag kommer att massera hennes svullnader och låta bli att använda svanskappa. Sedan har vi bokat in en behandling direkt vi kommer tillbaka från semestern för att se hur hon mår då.
Orolig för min tjej, även om hon tack och lov visar hur hon mår väldigt tydligt. Matte måste bara lära sig att lyssna bättre... Ariel fick gå ut i hagen efter behandlingen, hon var väldigt nöjd i alla fall.
Mjölktänder och navelbråck
När Maggie var intagen åt jag lunch i sadelkammaren eftersom det var på tok för tidigt att ta in Ariel. Jag var ganska mätt och belåten när jag väl hämtade henne i hagen. Hon hade fortfarande munkorgen på sig, men nu var skavet på nosen så stort att jag beslöt mig för att låta henne vila från munkorgen ett tag. Jag har ludd liggandes någonstans som jag skulle kunna klistra fast. Jag skall bara hitta någonstans först...
Ariel var skitig om bakdelen igen, så jag började tvätta den i väntan på veterinär A. Funderade på om det var någon mening att tvätta svansen när det var så kallt ute, men när A ringde och sade att hon blev lite sen så fick det bli tvätt ändå. Ariel misstyckte inte, utan stod mest och sov.
Så var A på plats och bar in alla grejer som behövs när man skall kika på hästens tänder. Vi pratade lite om vad som hänt sedan sist och hur det var med Hampus. Ariel blev vaccinerad utan alltför stora protester och A kände sedan på Ariels navelbråck. Det visade sig inte alls vara ett navelbråck utan början på Ariels juver. Tydligen kan juver vara väldigt olika formade från häst till häst och i Ariels fall kändes det lite som ett bråck i början. A kunde inte ens hitta Ariels navel, så liten var den, men hon visade ungefär var någonstans ett navelbråck skall sitta och det var långt ifrån Ariels "bråck". Skönt att ha det ur världen.
Sedan blev det sedering. Eller snarare försök till sedering. Ariels blodkärl ville inte riktigt samarbeta, så A fick kämpa en hel del innan det blev någon ordning. Ariel var en ganska elak häst under tiden, men matte var också elak och bremsade.
Med munstegen på plats och Ariels huvud i arbetsläge blev det noga genomgång av alla tänder. Tre av fyra mjölktänder hade redan lossnat, den fjärde fick A ta bort manuellt. Ariel hade fint bett och fina slemhinnor, men ett par sår på tungan. A misstänkte att det var tandbytet som orsakat såren.
A kände även på Ariels överben som hon tyckte blivit mindre sedan sist. Vi pratade en stund medan Ariel så smått började vakna till. När jag vinkat av A fick Ariel sitt gosiga fleecetäcke på sig. Hon fryser alltid efter att hon fått lugnande, så jag ville förhindra alltför mycket skakningar.
I väntan på att Ariel skulle kvickna till ordentligt putsade jag transportgrimman och flyttade om i sadelkammaren. Pratade med F och tills vidare har jag en hel garderob mot att jag inte har någon hylla. Vi skall ta upp på kommande stallmöte hur vi fördelar platsen i sadelkammaren, jag hoppas att jag får behålla hela garderoben.
När totalt fyra timmars stalltid gått var Ariel tillräckligt pigg för att få betfor och kalk. Första gången någonsin som hon åt upp utan havre till. Sedan fick hon återvända till hagen utan munkorg. Själv åkte jag hem och tinade upp.
Powerwalk och E.T.
Ariel hade under tiden vi pysslat med Hampus varit väldigt otålig. Hon visste ju vem E.T. var och att det är härligt att bli ompysslad. E.T. kände igenom även Ariel, men hon var rak och fin som vanligt. Istället fick hon många nålar för att verkligen få igång hela kroppen. Jag tappade räkningen ganska snart, men kanske tio stycken? Ariel var lite spänd över äggstockarna, men något annat vore ju konstigt i och med brunsten. E.T. tyckte inte att jag skulle vara bekymrad, utan snarare glad över att jag har en häst som faktiskt visar när hon är öm.
Ariel fick stå och sova med sina nålar ett tag, sedan diskuterade vi hur vi skall behandla framöver. E.T. är så bra, vill inte pracka på sina tjänster, utan utgår verkligen från vad som behövs. Vi bestämde att vänta med Ariel till jag satt igång henne efter vintervilan.
Sedan fick Ariel återvända till hagen, hon skrittar ju själv ganska mycket, så jag behövde inte promenera henne den här gången.
Rak och fin
Fick först skritta på rak linje och allt såg bra ut där. Sedan in i stallet där h*n kände igenom Ariels alla ben, framdel, bakdel och hals. Allt var helt okej och det blev bara tre nålar på bakdelen och en på vardera kronrand bak.
Vi pratade lite medan Ariel stod och njöt, framför allt om vad som hänt hittills med Ariel och lite vad jag skall tänka på framöver. H*n tyckte att Ariel var ovanligt fin i hullet för att vara ett kallblod på bete, men höll med om att det var lika bra att hålla igång hela sommaren.
När nålarna tagits bort fick Ariel lite ryggmassage och så avslutade vi med en snabb check av sadeln. Jag var bekymrad över att Ariel reagerat lite mer än vanligt på sadeln, men enligt E.T. så var det bara allmänt "Vad gör du matte" och ingen som helst negativ reaktion. Så skönt!
Vi bokade ny tid i september, sedan åkte E.T. hem och jag promenerade en stund med Ariel. Hon var så nöjd och belåten, kunde skritta i en riktigt härlig avslappnad form. Själv är jag lättad över att allt var okej, både med tanke på vurpan hon nyligen gjort och att jag ju rider mycket mer nu än tidigare. Men det var bara att fortsätta på den inslagna vägen.
Equiterapeut
Jag förvarnade om att jag kanske skulle få gå långt och hämta Ariel, men det var inga problem. Gick iväg till hagen och mycket riktigt lekte Sunna stoppa-alla-hästar-som-vill-lämna-flocken-leken. Först när jag var fyra meter bort vågade Ariel trotsa Sunna och möta mig.
Vi gick mot stallet och givetvis fick Ariel syn på ET:n (som mötte oss) och blev nyfiken. Travade en liten stump då Ariel var väldigt uppskruvad. Givetvis berodde det på 20 dagars ledighet, men jag hade ju hoppats hinna studsa av henne lite innan ET:n skulle komma. ET:n passade på att kolla rörelserna i skritt bakifrån och sedan gick vi in i stallet. Borstade av Ariel och frågade varför just hovarna skulle vara varma (önskemål från ET). ET:n förklarade att det helt enkelt blev kallt om händerna annars, det borde jag ju räknat ut själv. Men nu fick det bli så ändå, ET:n påbörjade undersökningen direkt.
Ställde först några frågor om Ariel, vad hon gjort och vad målet var. Sedan kände h*n igenom henne, klämde ihop benen och letade efter ojämnheter. Konstaterade att jag hade en väldigt fin och rak häst, fanns ingenting som behövde rättas till.
Satte fast några nålar för välbefinnandet, blev fyra på ryggen, ett par på låren och en på kronranden. Tror det hamnade någon på magen också, då Ariel var lite halvtaskig i magen (bubblig och lös avföring). Jo, en nål hamnade på bringan också!
Ariel fick stå och vila sedan, medan vi pratade lite allmänt om hästar. Verkar vara en väldigt vettig ET, hade samma tankegångar som mig med handhavande av häst. Då och då kikade vi på Ariel, som stod med ett ben uppe och gäspade stort gång på gång. Vid ett tillfälle gick Ariel bakåt med ena benet så långt att hon ramlade ned i rännan som går genom stallet. Det var roligt att se att även ET:n kunde läsa av hur generad Ariel blev av det hela och hur hon försökte dölja att det var ett misstag ("Jag hade faktiskt tänkt att ställa hoven här").
ET kände sedan igenom hals och nacke, men hittade inga låsningar där heller. Var en väldigt mjuk och böjlig hals som Ariel hade, så brukar hon inte göra när jag ber henne stretcha.
Därefter togs nålarna bort och ET stretchade igenom benen. Fick frågan om jag brukade göra det med Ariel, men jag har ju mest "skojstretchat" för att vänja henne vid att hålla benen uppe så länge. Nu hjälpte Ariel till själv med stretchandet. ET tyckte det var en oerhört harmonisk och lugn häst, självsäker men ändå med tillit till människan. Gissa om jag blev stolt!
Ariel fick stå i boxen och äta hö medan vi pratade om nästa besök och lite vad jag skulle tänka på kommande dagar. Eftersom det inte skett någon rättning så behövde jag promenera 20 minuter med henne nu och sedan kunde jag rida som vanligt på söndag.
Så efter att vi sagt hejdå (ses igen i juni) gick Ariel och jag på en liten promenad i grimma och grimskaft. Jag var så glad och stolt över min fina tjej, så jag tror Ariel blev lite smittad. Hon gjorde en del busgrejer, bland annat skulle hon dyka längst ned i en stor snöhög, så hon blev snöig ända upp på manken.
Vi var ute i 25 minuter, det var blandat stå stilla och stirra med diverse travsteg och krumbukter. Jag försökte få henne att skritta energiskt, men det var mer undantag än regel.
Tvättade sedan Ariels svans. Den var äcklig då hon uppenbarligen haft lite diarré och så hade det fryst fast. Fick koka upp mycket vatten och tvätta i, men till sist var den ren igen. Då var Ariel less och fick givetvis gå ut i hagen igen. Med lite uppmuntran från mig travade hon hela vägen bort till de andra hästarna. Såg ut att vara en synnerligen trevlig jogg-trav, den får hon gärna använda på ridturerna!
Jag packade hö innan jag åkte hem också. Bestämde mig där och då för att inte åka ut på lördag, utan njuta av lite ledighet och istället åka ut på söndag. Vill egentligen åka ut varje dag, men det är för osäkert med väglaget som råder nu.
Vaccinering och tandkoll
Fick stå i boxen och äta hö i väntan på tant veterinär. Jag grubblade lite över om hon fick äta, eftersom hon skulle få lugnande, men bestämde mig för att ändå låta henne stå kvar. Hann borsta henne hyfsat ren innan A kom. Frågade vad som gällde med hästar, men fick till svar att eftersom de inte kunde kräkas så behöver de inte vara fastande. Speciellt inte när man bara ger lugnande, det var ju sövning med hund som jag tänkte på…
Jag hann knappt med när hon vaccinerade, hon bad mig hålla Ariel och vips så var hon klar! Ariel verkade mest upprörd över att inte få fortsätta äta hö… Sedan kollade A i munnen med en ficklampa och tyckte det såg fint ut. Men för säkerhets skull så fick Ariel en munskölj för att få bort höresterna ordentligt. Tur i oturen att jag gjort i ordning ljummet vatten för Ariel att dricka, det hade inte varit roligt att fylla på iskallt vatten från stallkranen och spola henne i munnen med.
När alla hörester var borta kollade A en gång till och var oerhört nöjd med hur Ariel såg ut i munnen. Nu behöver det ju inte betyda att hon alltid kommer att vara det, men visst var det skönt att höra! Hon har inte börjat fälla mjölktänderna än, men så är hon ju inte 2 ½ år förrän om en månad. Vi bestämde att jag skulle boka in ett nytt besök för koll i juni, för då har det förmodligen börjat hända lite mer saker.
A och jag pratade lite hantering och hull också, det är skönt med en veterinär som instämmer i ens funderingar. A tyckte inte att Ariel var tjock, visst hade hon lite extra hull men A påpekade (vilket jag ju inte tänkt på) att Ariel faktiskt är en utegångshäst som behöver lite extra hull för att hålla värmen. A var snarare glad över att se en så jämn och fin unghäst.
Sista grundvaccineringen
Jag anlände ganska tidigt till stallet, tog in Ariel och hann både borsta och kratsa hovarna innan veterinär A kom. Hon var något sen, så Ariel fick även lite välbehövlig genomborstning av svansen. Om det inte varit så kallt hade jag sprayat glansspray i den, men nu känns det som om det kommer frysa fast direkt.
A och jag pratade tänder en stund, därefter vaccineringsintervaller och slutligen överben. Det känns verkligen toppen att ha en så kunnig och intresserad veterinär praktiskt taget inom gångavstånd. Hon kände på Ariels överben, konstaterade att det fortfarande var lite aktivt och att det satt bra till.
Sedan grundvaccinerades Ariel för sista gången mot influensa. Hon tyckte inte om när A stack henne, förmodligen för att hon fortfarande kommer ihåg då hon fick lugnande och det gjorde lite mer ont. Men eftersom det här sticket snabbt var över, så lugnade sig Ariel också.
Vargtänder igen
I går var det så dags att plocka bort de sista resterna av vargtanden på höger sida. Ariel stod längst bort i hagen, så när jag väl hämtat in henne hann jag bara dra av den värsta leran innan veterinär A var på plats. Hon fick upp sina grejer och gav Ariel lugnande innan jag knappt hann blinka, sedan var hon plötsligt igång med att krångla på munstegen... Jag fick hålla i lampan lite, A gav lokalbedövning och så plötsligt sade hon "Se vad stor den var!" Så stod hon där med roten i sin hand... Väldigt snabbt och smidigt!
Den här gången blev dock Ariel mer påverkad av sederingen och det tog mer än två timmar innan jag vågade släppa ut henne i hagen igen. Under tiden satt jag länge på pallen med hennes huvud i famnen och gosade. A skämtade om att hon skulle komma ut och sedera oftare, så jag fick gosa mer... Nåja, jag tycker Ariel är fullt tillräckligt gosig även utan sedering, men visst är det mysigt med ett halvsovande (dregglande) hästhuvud i famnen.
Så småningom blev hon i alla fall utsläppt i hagen och turligt nog skulle K vara kvar några timmar till, så hon kunde fodra hästarna lite senare. Jag pussade om Ariel ordentligt och började nästan sakna henne innan jag lämnat hagen. Tänk, nu måste jag klara mig hela tio dagar utan henne!
Vargtänder
Veterinär A kom nästan exakt i tid (imponerande!) och vi småpratade lite medan hon förberedde allt. Ariel tyckte att det var trevligt med all uppmärksamhet, ända tills A envisades med att sticka henne i halsen. Ariel ryckte till i precis "fel" ögonblick hela tiden, så till sist var A tvungen att be mig vrida nosen lite på henne. Inte så det behövdes brems, utan bara lite med ena handen. Då stod fröken som ett ljus och A kunde ge henne lugnande.
Hua vad otäckt det var när Ariel började svaja och dåsa till. Jag oroade mig väldigt mycket ett tag, men A lugnade med att Ariel följde skolboken helt och hållet. Efter några minuter när Ariel hade stabiliserat sig lite fick hon på sig munstege och så placerades huvudet på ett stöd. A hann spola rent munnen, ge lokalbedövning och greja med vargtanden i vänster överkäke ganska länge, innan Ariel började få en tjurig glimt i ögonen igen. Jag varnade A för att Ariel började vakna till lite för mycket och visst var det så. I med lite mer lugnande och så stod hon snällt även när höger överkäkes vargtand togs bort. Dock fick inte A loss hela roten på vänster sida, så den får vi ta bort i nästa vecka istället.
I övrigt såg tänder och slemhinnor mycket bra ut, men A påpekade att mycket kan hända när de permanenta tänderna väl dykt upp. Så än kan man inte pusta ut helt. Jag fick kika lite också och det var väldigt fascinerande att få se hur det egentligen ser ut inuti en hästmun. Min spontana tanke var nog mest att det var myyyycket längre käke än jag tänkt mig. Trots att Ariel har ett litet och nätt huvud.
Jag fick vara hos Ariel i två timmar medan hon kvicknade till. Den första timmen ville hon mest mysa, men sedan var hon less på att stå i boxen. Vi vandrade runt i stallet en hel del och visst blev det lite trav också. Hon blev för ivrig några gånger och då slänger hon med huvudet för att visa att hon blir irriterad över att inte få springa förbi mig. Hm... Undrar om hon tänker bete sig så på distansbanorna också?
Lagom till utsläppet hade det slutat regna, men Ariel passade ändå på att gå in i vindskyddet och rulla i halmen. Sedan höll hon sig inne där ett tag till, åtminstone så länge jag var kvar.
Tant veterinär + storleksökning
Väl inne i stallet hann jag mäta henne överallt. Hon är nu 127 cm i manken och 131,5 cm i korset. Ökat med 2 och 3,5 cm så nog händer det grejer fast jag inte alltid ser det med blotta ögat. Enligt beräkning blir hon nu alltså minst 141 cm. Skönt, då behöver jag verkligen inte bekymra mig över att hon blir för liten för mig. Vill ju helst inte ha en C-ponny.
Sedan började jag och stallägare K undra var A (veterinären) var. Jag kratsade hovarna och borstade igenom Ariel, och finklippte även manen. Sedan fick K nog och ringde till A. Det visade sig att hon skrivit upp en annan tid än den vi bokat. Sådant som händer, men som tur var kunde hon komma direkt när hon fick höra att vi väntade.
Vaccinerade alltså Ariel mot influensa igen, så nu är hon grundvaccinerad. Medan vi var i stallet började det regna, vilket verkligen har behövts ett tag nu. Ariel blev mycket glad när hon kom ut i hagen, så glad att hon beslöt sig för att njuta extra mycket av de blöta markerna.
Det är roligt nästan jämt med unghästar... Jag och en bekant har konstaterat att Ariels pappa måste ha varit åsna (envishet/långa öron) och Ariels mamma måste ha varit gris... ;-)
Imorgon kommer jag att åka ut igen och sedan skall jag grunna på huruvida jag skall ta ut veterinär för att ta vargtänderna eller om jag skall åka på klinik och göra det. Fasar redan för lastningen. Måste lastträna mer, men just nu känns det som Ariel är inne i en riktig trotsperiod och då vill jag inte göra sådana saker. *djup suck igen*
Vaccinering
A var väldigt snabb och effektiv, och verkade trevlig. Men vem skulle inte tycka om en veterinär som inleder med "men åååh vilken söt liten en". :-D
Ariel tyckte inte om vaccineringen, men det var mest att hon rörde lite på sig när kanylen stacks in. När jag sedan kliade henne på halsen glömde hon bort sig alldeles. Smart undanmanöver.
Nu får Ariel vara helt ledig till mitten av augusti. Jag kommer i och för sig ändå att åka ut och kolla till henne, borsta bort päls, rengöra ögon, smörja in sår, klippa manen och naturligtvis mäta henne. Dessutom har jag tänkt att ge henne sitt kraftfoder i transporten, så lite transportträning blir det ju också.
