Coolaste körhästen!

Idag var det äntligen kördags igen. Ariel fick återigen stå lös medan jag spände för, det var inga som helst problem, utan hon stod helt stilla hela tiden. <3
 
Körde iväg ut från min gård och längs asfalten en liten bit. Travade några meter, sedan kom det mötande bilar så vi fick skritta istället. Svängde in på gamla landsvägen och förbi grannens gård. Ariel ville gärna gå hem då, men lyssnade i alla fall på mina hjälper. ;-)
 
Skrittade på bra längs gamla landsvägen, sedan tog vi en snutt av asfalterade vägen igen, men trav den här gången. Okej driv i henne, men hon har helt klart samma grundtempo som hon har i ridningen (dvs långsammare bortåt, snabbare hemåt). Vände in på grusvägen, men istället för att vända via skoterleden hem igen, så fortsatte vi uppför den branta backen. Där tyckte Ariel att det blev lite jobbigt, så jag tjoade och uppmuntrade henne, varvid hon svarade med att trava. Haha, härligt att hon tar framåtdrivande rösthjälper i alla fall. :-P
 
När vägen planade ut försökte jag mig på att vända hemåt, men det ville inte Ariel. Hamnade i en knepig vinkel, som Ariel löste genom att lugnt rygga några steg och sedan fortsätta bortåt igen... Bli så full i skratt, att hon ändå tycker det är så roligt att bli körd att hon vill fortsätta lite till. ;-)
 
Så vi fortsatte kanske tjugo meter till, innan nästa mötesplats/vändmöjlighet fanns. Den här gången var jag lite tydligare mot henne att ja, vi MÅSTE vända. Så då trixade hon lite och vände sedan galant runt med hjälp av några steg skänkelvikning. Hon är verkligen fenomenal på att vända, men bara när det är på hennes villkor... ;-)
 
När vi kom tillbaka till branta backen gjorde jag halt och klev ur vagnen. Vill inte riskera för mycket i början, hon behöver träna mer på att bromsa sig nedför, så då vill jag gärna underlätta genom att gå bredvid så här i början. Det var inga bekymmer alls för henne när jag gick bredvid, men när vi kommit nästan hela vägen ned, så möttes vi av en bil (bärplockare). Haha, det är lite ovanligt att möta bilar på grusvägen, men ibland händer det. 
 
Bilen var dock snäll och backade till en mötesplats och stängde sedan av motorn. Så Ariel hade mycket plats att passera och var inte ett dugg bekymrad över bilen. Jag klev upp på kuskbocken medan bilen backade, så vi travade ända fram till mötesplatsen. Tackade så mycket för de var snälla och underlättade för oss, det är verkligen skönt. :-)
 
Tillbaka på asfalten fick hon trava hela vägen till gamla landsvägen. Det var en superpigg tjej som travade riktigt flott, som sagt, på hemväg är det lite annat tempo. ;-) Inga bekymmer att växla ned till skritt och vända in på gamla landsvägen ändå, vilket känns skönt. Även om hon är pigg, så är hon lätt att dämpa. :-)
 
Sista biten hem gick i glad skritt, vi stannade och pratade lite med grannen och då står hon lugnt och väntar. Väl hemma igen blev det frånspänning lös igen, fortsatt lugn och fin häst. Hon verkade inte trött, trots att vi kört längre och med mer trav än vi gjort tidigare. Tror vi gott kan fortsätta öka sträckorna framöver. Så himla roligt. :-)
 

Helt ensam med travdebut

Igår selade jag på Ariel och gick ut till vagnen. Ringde pappa för att be om hjälp att hålla henne, men han var upptagen i alla fall den närmaste halvtimmen, så efter lite dividerande med mig själv beslöt jag mig för att testa att spänna för ensam.
 
Ariel stod helt lös medan jag satte fast skaklar, draglinor och baksele. Jag hade en hand på tömmen hela tiden, men behövde aldrig röra den då hon stod och sov. <3
 
Fick repetera lite när jag klev upp i vagnen, vikten omfördelas lite då och hon vill gärna gå iväg. Klart det är okej med ett eller två steg för att återfå balansen, men inte fyra... ;-) Efter några gånger stod hon helt stilla och vi kunde ge oss iväg.
 
Vi körde samma väg som i onsdags, så lite asfalt men mest grusväg. På ett par ställen testade jag att trava en kort bit, det var lite segt att få upp henne i trav (testade bara på bortaväg), men sedan travade hon på riktigt trevligt. 
 
Hemma igen fick hon återigen stå lös medan jag spände från. Hon gäspade rätt rejält och verkade mycket nöjd med sig själv. Det var jag med! <3

Något för ivrig kanske?

Igår kom H på besök och vi tog oss en sväng i vagn. Ariel var halvsovande medan vi spände för, så pass att H undrade hur många gånger hon egentligen blivit körd. Jag räknade ut att det här skulle bli sjätte gången i vagn.... Imponerande!
 
Vi körde en annan väg än vanligtvis, ut från min gårdsplan, längs asfaltsvägen och så in förbi Bengts gård och vidare upp i skogen. Testade att köra som en loop från grusvägen och tillbaka via grässtigen, det gick alldeles utmärkt. Men Ariel blev lite för ivrig i nedförsbacken (hemåt!), så jag fick bromsa henne lite. När vi sedan skrittade hemöver tyckte hon det var onödigt att stå stilla i väntan på att en bil skullle passera. Så just att stå stilla i vagn behöver vi träna lite mer på...
 
Hon var trött efter körningen, men inte lika trött som tidigare. Så det tar sig! Skall köra samma tur på fredag igen, sedan skall jag nog våga mig lite längre bort. :-)

Ensamkörning

Jag vet att det inte är så säkert, men samtidigt kommer vi aldrig att kunna köra framöver om jag inte vågar mig på att köra själv. Jag har tänkt att försöka köra Ariel två pass/vecka och det går inte om jag hela tiden behöver ha med mig någon. Så ikväll höll pappa henne medan jag spände för. Gick bra förutom att hon märkte att jag var nervös. ;-)
 
Gick några meter först innan jag klev upp i vagnen. Hon har börjat att backa istället för att stå stilla när det tar i draglinorna, så vi fick repetera ett par gånger innan jag kunde sätta mig i vagn. Sedan gick hon glatt iväg längs gamla landsvägen. Vi gjorde en del halter och jobbade med att hon skall förstå vad jag menar med pisken (dvs snärten nuddar vänster sida = gå åt höger, snärten snuddar höger sida = gå åt vänster). Hon var grymt duktig! Vid ett tillfälle tog hon pisken som framåtdrivande istället, då gjorde jag halt lite väl bryskt samtidigt som jag nuddade henne med pisken (= totalt fel av mig), frustrerad gick Ariel sidleds men utan att gå ett steg framåt. Underbara, duktiga häst!
 
Hon gick en hel del i form, vilket gör att jag tror körningen kommer hjälpa till massor längre fram när vi behöver bygga mer ryggmuskler på ett skonsamt sätt. Vändningen i slutet på vägen gick galant och sedan var hon rätt trött på hemväg. Inte så att hon inte går framåt, men så jag märker att hon är mentalt lite borta. 
 
Hon fick stå lös medan jag spände från och hon står helt stilla. Men hon försökte sig på att tugga på min arm när vi var klara, vilket är ett extremt tydligt tecken på att hon är mentalt slut... Fascinerande hur en kvarts körning kan göra henne så trött i huvudet. 
 
Men eftersom det gick så bra att köra själv, så törs jag lägga in mer körning framöver. Riktigt roligt! Snart kanske vi vågar oss iväg till stubbåkern för att köra lite dressyr! :-D

Coola bruden!

Igår kom N för att vara medhjälpare vid körning. 1 ½ månad sedan sist, men Ariel visste exakt vad hon skulle göra. Ryggade lugnt mellan skaklarna och stannade i perfekt position. <3 Jag spände för medan N stod framför ställ. Sedan gick vi några meter med vagnen, för att se så hon inte blev orolig igen. Inga bekymmer där! 
 
Klev upp i vagnen och sedan fick N också kliva i. När Ariel kände tyngden av N var det något som stramade till, kanske vänster draglinan, så hon började backa. Tog några meter innan hon lyssnade helt och fullt på mig och stannade, sedan var det inga bekymmer att fortsätta framåt. Jag blev mer orolig än vad Ariel och N blev, men det är ju för att jag vet att hästen just vid backning egentligen har noll kontakt med kusken. Så det skulle kunna blivit något farligt av det.
 
Vi kom iväg i en pigg skritt, skrittade ett varv runt gården. Ariel klev på hur nöjt som helst, men blev lite fundersam när vi efter första varvet inte tog till höger som vanligt, utan istället skulle gå rakt fram. Hon försökte dra sig lite åt höger, men när matte envisades med rakt fram, så gick hon väl då. :-P
 
Vi gick ut på stora vägen, gick ett tiotal meter på asfalten innan vi tog in på min avfart istället. Den har nyligen blivit grusbelagd, så det är lätt att köra på den. I slutet på den kom vi till den plats där vi spände för, så där blev det smidigt att göra halt och även spänna från. Ariel var helt stilla även under frånspänningen. Funderar på om jag skall våga mig ut själv framöver, bara jag får hjälp vid anspänningen. Samtidigt är det en säkerhetsrisk att köra själv, men gör jag inte det kommer jag inte kunna köra Ariel så ofta som jag skulle vilja, för jag får sällan med mig medhjälpare de dagar jag egentligen vill. Får fundera lite mer på det. 
 
Ariel var mycket nöjd med sig själv och nästa gång vi kör (förhoppningsvis på torsdag) så blir det längs hela gamla landsvägen och tillbaka. :-)

Nästa steg i körningen

Igår kom M för att vara mitt stöd när jag körde Ariel. Gjorde i ordning och selade på, sedan var Ariel lite ointresserad av att backa rätt mellan skaklarna. Första gången hon betett sig så... Men efter lite korrigering stod hon rätt och sedan sov hon hela tiden medan jag spände för. 
 
Gick fram några steg bara för att checka av att hon inte blev rädd som sist, men hon var stencool. Justerade draglinorna lite mer, innan jag satte mig på kuskbocken. Gick några meter innan M klev upp på kuskbocken också, sedan åkte vi ett varv runt gården. Ariel bra fokuserad hela tiden, kanske lite för ivrig i skritten ibland. ;-)
 
Eftersom det gick så bra, så provade vi att köra längs hela gamlandsvägen. Dvs förbi min ridbana och sedan vända hem igen innan stora vägen. Ariel ville vingla lite när vi körde, så jag fick korrigera med pisken. Försöker lära henne att en dutt i sidan betyder att hon skall flytta sig, men än så länge har hon inte helt förstått det. Antingen tar hon det som drivning eller så flyttar hon sig en hel meter i sidled. ;-) Men det kommer förstås ju mer vi kör framöver. 
 
Hon gjorde en helt suverän vändning till vänster, M var imponerad av hur hon vände med tanke på att det var tredje gången i vagn, hon går verkligen runt, runt med sidvärtsrörelse hela tiden. <3
 
Hemåt igen gick precis lika fort som bortåt, så hon verkar tycka det är roligt att ge sig ut på äventyr. Sista biten hem var hon dock lite joxig med bettet, så jag anade att hon var trött. När vi sedan ställde upp oss och spände ifrån, var hon helt slut! Inte fysiskt, även om det förstås är andra muskler, utan mentalt. Öronen rakt ut, hängande underläpp och lite dimmiga ögon. 
 
Hade pratat under körturen med M om hur viktigt det är att ta korta turer och öka successivt, eftersom det är andra muskler som arbetar och hästen kan bli tröttare än vanligt. Så även om det gick bra och jag var sugen på att köra lite längre, så lät jag bli. Kändes lite fånigt att bara köra 1 km när jag har medhjälpare med, men med facit i hand var det helt rätt beslut. Rent fysiskt tror jag säkert Ariel orkar mer, men mentalt blev det fullt tillräckligt den här gången. Detta trots att vi körde på en mycket välkänd väg där ingenting särskilt hände, förutom just att hon hade vagn istället för att bli riden...
 
Selade av henne och fick sedan låååångsamt gå in i stallet. ;-) Hon fick stå och sova i stallet en halvtimme, vilket hon verkade tycka vara skönt, innan det blev bete på ridbanan ett par timmar. 

Jag skall bli precisionskörningsstjärna!

Igår kom J för att hjälpa mig med inkörningen av Ariel. Det är så skönt att jag har vänner som kan komma och hjälpa mig, annars skulle vi aldrig komma någon vart med inkörningen...
 
Ariel var extremt stressad, då Ricky strax innan varit "försvunnen" tillsammans med mig. Hon kunde inte fokusera överhuvudtaget på vad jag ville, utan jazzade mest runt på skötselplatsen. Gjorde i ordning henne och fick på selen, men hon var fortfarande halvt okontaktbar. Förvarnade J om att vi kanske inte ens spänner för, eftersom hon är så uppstressad och ofokuserad. 
 
Med ivriga steg gick hon mot vagnen och stod sedan helt stilla medan jag checkade av vad jag behövde justera för att få henne att hamna mellan skaklarna. Återigen visar hon hur mycket hon älskar att bli körd, när hon kom något för nära höger skakel med bakhoven, flyttade den ett halvt steg och sedan bara fortsatte bakåt. <3 J blev imponerad av hur enkelt hon ryggade in mellan skaklarna, det är inte precis så jag behöver guida henne. ;-)
 
Eftersom hon stod så lugnt mellan skaklarna, så beslöt vi oss ändå för att spänna för. J stod framför ställ och jag fixade med alla remmar. Ariel var helt stilla och totalt fokuserad på uppgiften. <3 Sedan bad jag henne att ta ett steg framåt och då blev hon rädd för något och började rusa iväg. Högerskakeln tog emot och kanske kändes det lite läskigt också, jag vet inte. Men några meter gick hon väldigt snabbt framåt/i sidled med mig bredvid huvudet hennes i ett försök att få henne att stanna. Tror inte hon hade gjort det om hon inte litade på mig, men hon stannade (tack och lov, fy vad rädd jag blev att något skulle hända) och frågade mig om det var farligt eller lugnt nu. 
 
Pratade med henne och så fick hon svänga lite åt bägge hållen för att känna skaklarna. Det blev ingen som helst reaktion, så det måste ha varit någonting annat som skrämde henne. Kanske pisken, som för första gången satt i piskhållaren? 
 
Gick nedför min lilla backe och sedan stod J framför ställ medan jag klev upp och ned i vagnen ett par gånger. Ingen reaktion, så jag satte mig tillrätta och tog tömmarna. J gick åt sidan, men Ariel stod fortfarande stilla och väntade på min signal. Riktigt duktig tjej!
 
Körde ett halvt varv runt gården innan jag stannade och lät J komma upp i vagnen. Ariel brydde sig inte alls om att vi var två stycken, utan stod fortfarande stilla och gick sedan lugnt när jag bad henne. Insåg att det skulle bli lite trångt att komma förbi ett par bilar längre fram på vägen, så jag provade att köra in Ariel på den större gräsmattan och vända runt där. Hon tog dock de vändande hjälperna bättre än jag räknat med och gjorde en snäv sväng till vänster. Hon känns så lätt att vända runt, hon bryr sig inte i skaklarna utan går i sidled så mycket som behövs. Tydligen har hon tänkt tävla i precisionskörning när hon blir äldre. ;-)
 
Efter ytterligare ett lugnt och stabilt varv runt gården nöjde vi oss och spände från vagnen. Ariel var mycket nöjd med sig själv och det var jag också. Min fina körhäst, snart kan vi ge oss ut på vägarna tillsammans!

Ja men... typ inkörd då?

Ikväll kom tränare P ut till mig. Inte för att vi kunde träna (minst en veckas ridförbud kvar), utan för att hon skulle hjälpa mig med Ariels körning. Eller, snarare för att jag behövde en hästvan med som sällskap. ;-)
 
Selade på Ariel och gick sedan till vagnen. Hon var helt med på noterna, så när hon ryggade ett steg in i vänster skakel, flyttade hon sig bara lite till höger innan jag hann korrigera och vips var hon på plats mellan skaklarna. Vilket proffs! :-D
 
Spände för medan P stod framför ställ. Vi gick nedför den lilla backen och P konstaterade att bakselen bromsade helt rätt nu när jag justerat den lite. Skönt! Sedan fick P kliva upp och ned i vagnen ett par gång, utan att Ariel reagerade öht. Så P fick sätta sig på kuskbocken och så gick vi ett varv runt gården. Jag ledde, men P höll ändå i tömmarna lite lätt. 
 
Ariel skrittade på rätt så ivrigt, hon tyckte matte var larvig som ville att det skulle gå långsamt. ;-) Eftersom det gick så bra så bytte vi plats efter ett varv, P fick gå bredvid Ariel, men utan att hålla i någon töm. Mest som en extra säkerhetsgrej.
 
Bästa utsikten! 
 
 
Ariel klarade av svängarna riktigt bra, det är ju lättare att stötta henne när jag sitter på kuskbocken och ser hur skaklarna beter sig, än när jag går bredvid. P fotade även när vi stod stilla. Draglinorna var på tok för långa, så de måste jag justera nästa gång jag kör henne. 
 
 
Spände från en helt cool och avslappnad häst, hon stod och gäspade medan jag grejade. <3 Hon verkar vara född till körhäst och det märks att hon älskar det. Så sjukt mycket roligt vi kommer att ha framöver! :-)
 
Nu skall hon få smälta allt nytt i några dagar, så hoppas jag komma ut med vagnen på måndag igen. 

Svåra vändningar

Igår fick jag hjälp av pappa att spänna för Ariel för vagnen igen. Hon blev superivrig när hon såg att vi gick mot vagnen, det verkar som hon tycker det är så roligt med körning. :-)
 
Backade in lugnt och sansat mellan skaklarna, fast det (pga justeringen sist) var trängre än sist. Stod sedan som en staty medan vi spände för. Jag försökte även få till bakselen, men den är på tok för stor för henne. Får göra nya hål så den passar. 
 
Eftersom bakselen var för stor, så vågade jag inte lämna min tomt (är en rätt brant nedförsbacke för att komma till vägen runt gården), utan jag gick runt med Ariel på tomten istället. Det blev flera alldeles för svåra vändningar såhär i början, men Ariel kämpade på och försökte begripa hur i hela friden hon skulle hantera de där skaklarna som var överallt. ;-)
 
Inte ett enda ögonblick var hon orolig, stressad eller nervös. Det känns så himla, himla skönt. <3
 
Eftersom pappa var upptagen på annat håll, testade jag att spänna från själv. Inga som helst problem, Ariel stod återigen helt stilla medan jag grejade. Underbara, älskade häst! <3
 
 

Satt i vagn!

Idag var Ariel mer än lovligt ofokuserad... Gjorde i ordning henne och selade medan hon hade allt fokus någon annanstans. Det tog hon med sig när vi gick till vagnen, där hon steppade runt rätt länge innan hon varvade ned. Planen var att få henne mellan skaklarna, så vi kunde justera dem efter henne, så jag inte behövde göra det när det väl var dags att sätta henne framför vagn. 
 
När hon jazzat omkring en stund och flyttat fem steg i sidled varje gång jag bad henne flytta några centimeter, så tröttnade pappa på den stirriga hästen och gick därifrån. Ariel lugnade så småningom ned sig, men det tog ett tag... Lyckades få henne så pass lugn att hon kunde fokusera på mig, då var det inga som helst problem att backa korrekt in mellan skaklarna. Ringde pappa, som lovade komma tillbaka. ;-) Passade på att gå runt mitt hus och sedan backa in Ariel igen. Inga som helst problem den här gången, fokuserad häst = lätt att manövrera dit jag vill. <3 Hon var väl bara lite för orastad efter fem dagars vila...
 
När pappa kom tillbaka försökte vi justera skaklarna, men han tyckte de passade Ariel perfekt. Jag förklarade att de inte kunde göra det, eftersom Hampus haft vagnen senast och han var mycket bredare än Ariel. Eftersom pappa framhärdade, så kom vi överens om att sätta fast skaklarna, så han fick se hur jag menade... När de väl var fastsatta var det lätt att se vad som behövde justeras. De var ungefär en dm för breda för Ariel. ;-)
 
När de var justerade och klara (Ariel stod helt stilla under tiden), tyckte pappa att jag lika gärna kunde gå framåt med Ariel, nu när hon ändå stod så lugnt i vagn. Jag var lite tveksam, men tänkte att vi kan ju alltid prova. Så framåt några steg, Ariel var helt med på att hon hade vagnen bakom sig. Hon blev lite bekymrad när hon kom åt ena skakeln, men jag pratade lugnande med henne och då fortsatte hon bara gå. <3 
 
Pappa tyckte vi kunde prova att rygga, så vi tog några steg bakåt också. Inte heller några problem för min stjärna. Sedan gick vi framåt några meter och vände tillbaka till ursprungsplatsen, så Ariel fick svänga till höger och känna av skakeln. Inga problem, tyckte hon och blev lite ivrig i skritten när hon kände hur enkelt det var att gå med vagn. Finaste tjejen! Spände ifrån och så fick hon massor med beröm. Glömde förstås att fota, men eftersom jag inte får rida på ytterligare 1 ½ vecka, så kommer det bli mer körning framöver,så jag skall försöka fota då. :-) 

Dra skaklar

Idag fick jag hjälp av pappa att knyta fast skaklarna på ett bra sätt i Ariels sele. Sedan fick hon prova att dra dem. Lite konfunderad var hon precis i början, men eftersom matte berömde och verkade nöjd, så gick hon lugnt vidare med dem. <3 Min underbara, fantastiska häst!
 
Vi gick två varv runt gården, gjorde flera snäva vändningar så skaklarna tryckte mot hennes bakben och travade till och med några meter (fast det sade pappa sedan att man inte gjorde med fasta skaklar. Oups...) utan att det bekom Ariel överhuvudtaget.
 
Jag är så himla stolt över min häst och att vi kan göra det här tillsammans! :-) Planen framöver är att dra däcket några gånger igen, för att ge henne en lättare uppgift än sist. Sedan dra skaklarna igen ett par gånger innan vi kopplar på timmerkälken på skaklarna. Så spännande!

Cool med skaklar!

Jag var lite osäker på om vi verkligen skulle göra någonting idag, då det blåste rätt kraftigt och Ariel var rejält på tårna. Tog ändå på selen och tränsade. Spänd som en fiolsträng följde hon med mig, beredd på faror överallt... Hm...
 
Bad henne kliva in i skaklarna och hon gör det utan minsta prostet. <3 Fick korrigera henne några gånger när hon kom för långt fram eller petade ut ett bakben och hon flyttar exakt så lite som jag vill! Träningen i fjol på bruksridningen sitter i än! Då var det ju ryggning i L som gällde, nu är det lite enklare precision. Men det viktiga är just att hon lyssnar på mig och flyttar lugnt ett litet steg. Fina tjejen!
 
Tog sedan upp skaklarna och knuffade henne i sidorna/bakbenen med dem. Ingen som helst reakton. Släppte ned dem några gånger också så att det small, inte heller det brydde hon sig i. Därför beslöt jag mig för att ändå våga sätta fast skaklarna och låta henne släpa dem.
 
Det gick däremot inte så bra, skaklarna var lite för stora för skakelfästena, så så fort Ariel rörde sig framåt, åkte skaklarna ur och i backen. :-P Testade 4-5 gånger med samma resultat, så då höll jag i vänster skakel medan hon gick framåt, så det blev lite släpljud i alla fall. Fortfarande ingen reaktion, så då nöjde vi oss för idag. På söndag kommer pappa förhoppningsvis kunna hjälpa oss. :-)
 
 

Mera däck

Idag blev det tömkörning igen och efter några minuter kopplade jag på däcket också. Den här gången tänkte jag till lite mer och fäste linorna i bröstan istället för däckeln, för det är ju med bringan som Ariel skall dra egentligen. 
 
Ariel drog däcket två varv runt gården, vilket både betyder flera svängar, uppförs- och nedförsbackar samt blandat underlag. Jag tyckte nog det lät lite konstigt när däcket drogs genom vattenpölar, men Ariel brydde sig inte alls utan verkade bara tycka att det var roligt. 
 
Hon är så nöjd vid dessa pass, så jag hoppas att körningen så småningom skall bli ett bra komplement till våra träningspass uppsuttet. Jag hoppas kunna testa skaklar imorgon, men det beror helt på Ariels dagsform. Eftersom jag är själv med henne, så gäller det att jag känner att hon är helt med mig. Annars får vi vänta till en annan dag. :-)
 
Tyvärr har jag ju få personer som kan hjälpa mig vid inkörningen, så jag måste "spara" på de personerna tills det är dags för att sätta Ariel framför vagn på riktigt. Men det börjar nog dra ihop sig till det också. :-)

Inkörning steg 2

Igår blev det fortsättning på inkörningen. Selen åkte på igen, men den här gången trasslade jag med tömmarna och provade att tömköra Ariel. Hon är ju tömkörd mycket som liten, när jag använde min gamla bröstsele.
 
Ett år gammal...
 
 
Sedan har ju F tömkört henne en hel del under våren, men då med tömkörningsgjorden och fokus dressyrjobb. Nästan fem år gammal...
 
 
Så Ariel var cool och fokuserad när vi traskade omkring på ridbanan. Gjorde en del halter och hon vill gärna gå fram innan jag smackar, så det måste vi träna mer på. Sedan tog vi oss en sväng ute också, det var inga som helst problem. Hon tyckte det var skoj att få göra någonting. :-)
 
Nästa gång måste jag ha hjälp, då någon måste släpa däcket efter henne. Får se om någon är i stallet samtidigt som mig snart och har lite tid över. ;-)
 
Åter i stallet fick hon kraftfoder medan jag selade av. Sedan återvände hon till sin älskade halmhög där hon tillbringar nästan lika mycket tid som vid hösilagebalen. Äta och sova är hennes melodi. ;-)

Inkörning steg 1

Ja, idag inleddes inkörningen av Ariel. Vi gjorde det väldigt enkelt, hon fick prova Hampus sele (som låg helt okej) och sedan promenera en sväng med den på sig.
 
Vi gick förbi vagnen och så fick hon nosa på den lite, det var spännande. Sedan nöjde vi oss för denna gång, det är ju inte någon brådska att sätta henne för vagn.

Nyare inlägg
RSS 2.0