Bara mys
Jag är sjuk, så det har inte blivit någon ridning i veckan. Hoppas jag piggar på mig snart, för det är ruskigt roligt att rida Ariel nu. Får nöja mig med en dagsfärsk bild på fröken, dygn 189...
Lite vinterbilder
I lördags var det underbart väder, så jag fotograferade Ariel en del i hagen. Den här bilden är tagen när hon står uppe på "sin" kulle och spanar.
Här ser man stora magen från sidan, jag undviker att fota henne framifrån just nu. :-P
När Ariel väl förstod att jag hade kameran med mig så började hon grimasera... :-P
Åt bägge hållen...
Och en gång till...
Sedan avslutade hon med ett riktigt fint julkort. Eller kanske inte?
Goaste tjejen är bättre i benet, så till helgen blir det igångskrittning igen. Så får vi hoppas att allt går åt rätt håll så vi kan komma igång igen.
Lite dagsfärska bilder
Även om hon kanske inte är dräktig, så ser hon i alla fall dräktig ut. :-P
Ihopsläpp
Igår var det äntligen dags för Ariel att få kompisar igen. Jag tog in henne i stallet, gav henne kraftfoder och skötte om henne i väntan på att de andra skulle bli klara. Hon fick återigen gå med "sin" fölunge Lucky som nu är två år gammal. Dessutom går en annan tvååring i flocken, en P.R.E. som heter Enso.
Tyvärr blev bilderna lite mörka, men här kommer ett urval i alla fall!
Enso till vänster, sedan Lucky och Ariel.
Ariel har täten!
Avslutar med en uppställd bild.
Ariel var så glad över att få kompisar igen, hon ställde sig ganska snabbt och kliade Lucky. Jag tror det kommer att bli en toppenbra flock och förhoppningsvis kommer även fölungen få leka med unghästarna. :-)
Fina prinsessan
Igår blev det bara en snabb sväng till hagen för att ge Ariel kraftfoder. Såg ingen häst i mörkret, men ropade på henne några gånger. Sedan hörde jag hovslag i fjärran... :-D
I full galopp kom Ariel flygandes genom hagen. Den är ganska långsträckt, så det tog ett tag innan hon var framme. ;-) Hon var så glad att se mig och ännu gladare blev hon förstås när hon fick se hinken. Goa tjejen! <3
Medan hon åt kände jag igenom benen och även hullet. Det går inte att hitta några revben nu längre... ;-) Men jag vill hellre ha henne i lite överhull än att hon blir mager när fölungen mjölkar ur henne.
Innan jag gick tillbaka till stallet lade jag in mer hösilage, som Ariel direkt började äta på. Kanske hon kan vänja sig vid hösilaget så småningom.
Nöjd i regnet
Idag hade jag lite bråttom i stallet då jag skulle iväg till Vetlanda vid elvatiden. Så jag såg bara Ariel som hastigast i hagen, hon verkade nöjd med livet.
Mockade en box som hade mycket mindre halm än kvällen innan. Hon äter verkligen en hel del halm, fast hon har fri tillgång på hösilage. Tydligen är halmen godare. ;-) För att hålla damen nöjd så fyllde jag på två kärror med halm så hon har att mumsa på.
Gjorde i ordning hösilagepåsar och foderhinkar, innan jag susade hemåt.
Hemma igen!
Nu har jag fått rapport om att Ariel är hemma igen. :-D
Hingsthållaren förvarnade mig om att hon gnuggat sönder svansen, så det är nog tur att hon inte skall visas upp någonstans. ;-)
Tranportören ställde in henne i sin box, där hon hade massor med halm och hösilage. Dessutom lite betfor i krubban. :-) Sedan kom E efter någon timme och släppte ut Ariel i en hage. Hon kommer få gå i lösdriftens ena vinterhage i väntan på de andra hästarna som kommer släppas ihop med henne i slutet av månaden. Så fram till dess kommer hon att gå in på kvällarna och få möjlighet att sova i box. Inte för att hon brukar uppskatta det, men hon får stå ut den korta tid det är. :-P
E skrev att hon var väldigt skitig, så jag undrar vad det egentligen är för häst som väntar på mig där hemma. En skitig tjockis med avskavd svans... Men så länge hon är dräktig så... ;-)
På hemväg!
I eftermiddag kliver Ariel in i lastbilen för att äntligen få komma hem igen. Hon mellanlandar i Stockholm över natten och kommer till Bälinge under torsdagsmorgonen. Som jag längtar! Jag är dessutom ledig på fredag, så jag lär vara i stallet hela torsdagskvällen. ;-)
Klart för hemkomst
Nu är Ariels box ströad med massor av halm och boxskylten sitter på rätt box. Hon har fått byta till en ponnybox eftersom stallet blivit fullt, men jag tror inte hon bryr sig nämnvärt. Så snart träckprovssvaren kommit på de andra hästarna och alla blivit avmaskade så kommer hon ändå få gå ut på lösdriften. Tror hon blir nöjd med fri tillgång på grovfoder. ;-)
Provridning
I tisdags hämtade jag upp M, som jag fått tips om via hopptränare V. M var intresserad av att bli medryttare på Ariel och jag har ju klurat ett tag på att Ariel egentligen skulle behöva ett till pass ute, men jag har känt att jag inte riktigt hunnit med.
Vi åkte ut till stallet medan jag berättade om Ariel och M berättade om sig själv. Det lät som en bra matchning, men man vet ju aldrig säkert förrän man ser ekipaget tillsammans...
M har haft medryttarhäst tidigare i stallet, så hon känner till rutinerna. Jag visade lite snabbt hur petig jag är med kraftfodret, men påpekade att M inte behöver vara lika petig. Jag tar ju vågen med mig hem varje dag, så då är det lite svårt att väga fodret. ;-) En dag i veckan tror jag inte Ariel dör av att få en mer ungefärlig mängd foder. :-P
Sedan hjälptes vi åt att borsta av Ariel och M fick kratsa hovarna medan jag förberedde sadeln. Ariel uppförde sig snällt och jag kunde sedan visa hur man sadlar med en bomlös sadel. På med träns och så ut på ridbanan för lite provridning i alla gångarter.
Som alltid när någon rider min lilla älskling så är jag lite nervös, men Ariel blev nöjd direkt och jag tror även M var nöjd. Jag försökte fota lite och som vanligt blir det mest suddiga bilder... Men en bild i skritt och en i trav blev det i alla fall!
Plus i kanten för en medryttare som har samma längd på stiglädren. ;-)
M red samtidigt som L och Krutow och jag lyckades faktiskt fånga bägge på bild! Sedan gav de sig ut på en skrittrunda tillsammans, så M fick prova lite uteritt direkt.
Medan M var borta passade jag på att mocka och fylla på påsar. Det är ju ingenting som jag behöver visa M, så då sparade jag lite tid. :-) Lagom till att jag var klar kom de skrittandes tillbaka.
Av med utrustningen och sedan visade jag stretchning av alla benen och massage av bakbenen. Sedan fick Ariel återvända till boxen och vi åkte hemöver igen. M kommer att rida Ariel på torsdag nästa vecka, kommer att bli så skönt att Ariel får röra på sig lite mer och jag får en helt hästfri dag!
Vi åkte ut till stallet medan jag berättade om Ariel och M berättade om sig själv. Det lät som en bra matchning, men man vet ju aldrig säkert förrän man ser ekipaget tillsammans...
M har haft medryttarhäst tidigare i stallet, så hon känner till rutinerna. Jag visade lite snabbt hur petig jag är med kraftfodret, men påpekade att M inte behöver vara lika petig. Jag tar ju vågen med mig hem varje dag, så då är det lite svårt att väga fodret. ;-) En dag i veckan tror jag inte Ariel dör av att få en mer ungefärlig mängd foder. :-P
Sedan hjälptes vi åt att borsta av Ariel och M fick kratsa hovarna medan jag förberedde sadeln. Ariel uppförde sig snällt och jag kunde sedan visa hur man sadlar med en bomlös sadel. På med träns och så ut på ridbanan för lite provridning i alla gångarter.
Som alltid när någon rider min lilla älskling så är jag lite nervös, men Ariel blev nöjd direkt och jag tror även M var nöjd. Jag försökte fota lite och som vanligt blir det mest suddiga bilder... Men en bild i skritt och en i trav blev det i alla fall!
Plus i kanten för en medryttare som har samma längd på stiglädren. ;-)
M red samtidigt som L och Krutow och jag lyckades faktiskt fånga bägge på bild! Sedan gav de sig ut på en skrittrunda tillsammans, så M fick prova lite uteritt direkt.
Medan M var borta passade jag på att mocka och fylla på påsar. Det är ju ingenting som jag behöver visa M, så då sparade jag lite tid. :-) Lagom till att jag var klar kom de skrittandes tillbaka.
Av med utrustningen och sedan visade jag stretchning av alla benen och massage av bakbenen. Sedan fick Ariel återvända till boxen och vi åkte hemöver igen. M kommer att rida Ariel på torsdag nästa vecka, kommer att bli så skönt att Ariel får röra på sig lite mer och jag får en helt hästfri dag!
Spännande äventyr framöver!
När det är kallt, mörkt och tråkigt, behövs det lite peppning! Jag har en hel del roliga saker framöver med Ariel eller vad sägs om...
22 april Lovisedalsritten 40 km
12 maj Fjällnoraritten 50 km
19-20 maj hoppträning för Tomas Hammar (eventuellt...)
25-27 maj fälttävlansridläger i Hofors!
Sedan åker Ariel till en hingst, just nu håller jag på och grubblar över vilken hingst jag skall välja. Det finns en hel del fina hingstar, även om Finslands Ringo ligger väldigt bra till...
22 april Lovisedalsritten 40 km
12 maj Fjällnoraritten 50 km
19-20 maj hoppträning för Tomas Hammar (eventuellt...)
25-27 maj fälttävlansridläger i Hofors!
Sedan åker Ariel till en hingst, just nu håller jag på och grubblar över vilken hingst jag skall välja. Det finns en hel del fina hingstar, även om Finslands Ringo ligger väldigt bra till...
Förändringar
Nej, nu fungerar det inte längre. Efter att ha kämpat på i ett par år med en allt rundare häst så har jag insett att Ariel måste ha begränsat foder. Jag önskar så att jag kunde ha henne på lösdrift, men det är uppenbart att den ökade rörelsen inte kompenserar för den fria tillgången på foder.
Så från och med lördag blir Ariel en vuxen häst som står på box. Det skall bli intressant... Framförallt blir det intressant att se hur jag skall hinna med att åka ut varje dag och dessutom mocka i halm. Tjoho!
Projekt bantning har nu inletts, så när jag ser Ariel på lördag blir det mätning med måttband för att se hur hon minskar i vikt varje vecka.
Nu skall jag shoppa namnskylt!
Så från och med lördag blir Ariel en vuxen häst som står på box. Det skall bli intressant... Framförallt blir det intressant att se hur jag skall hinna med att åka ut varje dag och dessutom mocka i halm. Tjoho!
Projekt bantning har nu inletts, så när jag ser Ariel på lördag blir det mätning med måttband för att se hur hon minskar i vikt varje vecka.
Nu skall jag shoppa namnskylt!
Ariels sång
För er som missat att jag bytt tagline, så kommer den från den sång som jag bäst tycker beskriver mitt och Ariels förhållande. Det är min favoritsångare som sjunger, vilket ju gör det ännu bättre!
http://www.youtube.com/watch?v=KF-F_Jlk9HQ
http://www.youtube.com/watch?v=KF-F_Jlk9HQ
Ariel och hennes medryttare
Bilden är tagen i onsdags, då A provred Ariel.
Förändringar i flocken
Ikväll får jag äntligen träffa Ariel igen, men jag misstänker att hon fortfarande är ganska ointresserad av matte. Det känns helt okej, för jag är inte så sugen på att rida heller...
Det har skett lite förändringar i lösdriftsflocken, men jag hoppas och tror att det kommer bli en bra grupp även framöver. Finaste Question (kallad Qurre) har sålts och flyttat norröver och på söndag kommer islandsvalacken Tyr att släppas ihop med de andra. Givetvis är jag bortrest och kan inte vara med. :-(
I övrigt håller jag på och försöker sammanställa en kalender med egna bilder till nästa år. Det är verkligen supersvårt att välja bilder, speciellt som jag vill ha bilderna tagna under samma månad som de skall visas i kalendern. Vissa månader har jag ju knappt tagit någon bild, medan andra månader har jag hur många som helst att välja på. Lovar att lägga upp bilderna i bloggen när allt är klart!
År för år
2008
2009
2010
2011
Ariel 4 år!!!
Idag fyller finaste Ariel fyra år och runt om i landet flaggas det för henne. Eller var det kanske för kronprinsessan? ;-)
Tänk att lilla tjejen blivit så vuxen! Någon dagsfärsk bild har jag inte, utan ni får nöja er med en från när hon var sex månader...
Vänja vid vatten
Jag skall försöka att förklara hur jag gjort med Ariel och hennes vattenglädje... Men det är ett långsiktigt projekt, så det låter kanske lite flummigt. ;-)
Först och främst: Ha tålamod. Jag köpte Ariel när hon var sex månader gammal, så jag har haft mer än tre år på mig att vänja henne vid vatten.
Från början tog vi många promenader, där jag lät hennes naturliga nyfikenhet få fritt spelrum. Det innebar att vi nosade på allting som var "farligt", så hon lärde sig att det faktiskt inte var farligt. Det gällde även vattenpussar och de fåtal vattendrag vi träffade på.
Eftersom Ariel främst skall bli distanshäst, så var jag redan då intresserad av att få henne att dricka närsomhelst och överallt. Jag gjorde helt enkelt så att så fort hon visade minst intresse för en vattenpuss, även om hon bara gick dit och doppade nosen, så fick hon rejält med beröm.
När jag började sitta på henne var det samma sak där, gå fram och nosa på allt farligt, beröm när hon vågar nosa. Om hon inte ville gå i en vattenpöl, så gick vi fram och tillbaka tills hon faktiskt gick genom den. Sedan var jag noga med att hon inte alltid måste gå genom alla vattenpölar, då blir det lätt tjatigt. Utan hon skall gå genom de som jag säger åt henne att gå igenom.
Så har vi jobbat de senaste tre åren.
Nu när vi var på ridsemester kom egentligen genombrottet. Vi har inte så mycket naturligt vatten nere i Uppsala, men på ridsemestern fanns det några rejält blöta områden. Lägg till att det dessutom regnade några dagar i rad och det blev svårt att ta sig någonstans överhuvudtaget utan att gå genom vatten.
Det gjorde att Ariel förstod att det inte var farligt med vatten även om det var en långsträckt pöl på kanske femton meter. Jag låter henne ibland stanna och plaska med vattnet och ibland säger jag åt henne att inte stanna utan skritta eller trava igenom.
En annan sak som hände på semestern, som nästan aldrig hänt tidigare, var att Ariel blev törstig under ridturerna. Vips så började hon dricka så fort hon fick tillgång på vatten, vilket gav en nöjd matte och en nöjd Ariel. ;-)
Det viktigaste för mig när man vänjer vid vatten (ja, förutom tålamod) är att man aldrig går ned i vatten man inte är säker på. Botten måste vara okej, även om okej får betyda lite smågyttjig. Men det får aldrig bli en situation där hästen känner sig fast, då blir vattnet farligt istället för skojigt.
Hoppas det gav något litet tips! :-)
Först och främst: Ha tålamod. Jag köpte Ariel när hon var sex månader gammal, så jag har haft mer än tre år på mig att vänja henne vid vatten.
Från början tog vi många promenader, där jag lät hennes naturliga nyfikenhet få fritt spelrum. Det innebar att vi nosade på allting som var "farligt", så hon lärde sig att det faktiskt inte var farligt. Det gällde även vattenpussar och de fåtal vattendrag vi träffade på.
Eftersom Ariel främst skall bli distanshäst, så var jag redan då intresserad av att få henne att dricka närsomhelst och överallt. Jag gjorde helt enkelt så att så fort hon visade minst intresse för en vattenpuss, även om hon bara gick dit och doppade nosen, så fick hon rejält med beröm.
När jag började sitta på henne var det samma sak där, gå fram och nosa på allt farligt, beröm när hon vågar nosa. Om hon inte ville gå i en vattenpöl, så gick vi fram och tillbaka tills hon faktiskt gick genom den. Sedan var jag noga med att hon inte alltid måste gå genom alla vattenpölar, då blir det lätt tjatigt. Utan hon skall gå genom de som jag säger åt henne att gå igenom.
Så har vi jobbat de senaste tre åren.
Nu när vi var på ridsemester kom egentligen genombrottet. Vi har inte så mycket naturligt vatten nere i Uppsala, men på ridsemestern fanns det några rejält blöta områden. Lägg till att det dessutom regnade några dagar i rad och det blev svårt att ta sig någonstans överhuvudtaget utan att gå genom vatten.
Det gjorde att Ariel förstod att det inte var farligt med vatten även om det var en långsträckt pöl på kanske femton meter. Jag låter henne ibland stanna och plaska med vattnet och ibland säger jag åt henne att inte stanna utan skritta eller trava igenom.
En annan sak som hände på semestern, som nästan aldrig hänt tidigare, var att Ariel blev törstig under ridturerna. Vips så började hon dricka så fort hon fick tillgång på vatten, vilket gav en nöjd matte och en nöjd Ariel. ;-)
Det viktigaste för mig när man vänjer vid vatten (ja, förutom tålamod) är att man aldrig går ned i vatten man inte är säker på. Botten måste vara okej, även om okej får betyda lite smågyttjig. Men det får aldrig bli en situation där hästen känner sig fast, då blir vattnet farligt istället för skojigt.
Hoppas det gav något litet tips! :-)
Hemma i Uppsala igen
Igår morse fick Ariel gå ut riktigt tidigt, så hon hann röra på sig innan transporten kom. Sedan fick hon beta gräs en timme också, så hon hade lite mat i magen under resan.
Stooora lastbilen kom och Ariel tittade lugnt på den. Så tuff tjej jag har! Hon tvekade något ögonblick på rampen, sedan klev hon hela vägen upp. Eftersom transportfirman håller till precis i närheten så var det bara Ariel som åkte med från början. Men jag misstänkte att hon skulle få sällskap längs vägen.
Tio timmar senare mötte jag upp Ariel igen. Jag hade varit i stallet någon timme, packat ur bilen på alla grejer och hjälpt en kompis att bära lite hinder.
Ariel hade en vacker travare till höger om sig och en snygg appaloosa till vänster om sig. Det blev lite kärlek en stund, med mulpussar, innan Ariel lugnt klev ur transporten. På hemmaplan ville hon mest beta och dricka lite vatten.
Eftersom Qurre reds så passade vi på att släppa ut henne direkt i hagen. Qurre är ju bossen, så ofta brukar ihopsläppen gå bättre när han är tillfälligt ur vägen. ;-) Släppet gick bra, förutom att brudarna i hagen försökte få ut Ariel genom staketet. Hm... Tuffa Ariel sade dock ifrån, hon är lätt på baken den där...
Den enda som inte lade sig i bråket var Donna, men så fölar hon ju snart också. Hoppas så att Ariel får leka med fölet. :-)
Idag kommer E.T. och kikar på Ariel, kommentarerna från stallkompisarna var att hon hade blivit mycket smalare, så vi får se om E.T. säger samma sak. Viktigast är dock att ömheten i bakdelen gått över. Håll en tumme!
Måste även passa på att göra reklam för firman jag åkte med: http://www.jakobssonolsson.se/ Hästarna åker oerhört bekvämt, det är svalt i transporten och föraren har övervakning. Dessutom är det trevlig personal och personer som verkligen kan hantera hästar. Jag är så glad att Ariel kunde åka med dem, hon kom fram i ett fint skick både till semestern och hem igen.
Stooora lastbilen kom och Ariel tittade lugnt på den. Så tuff tjej jag har! Hon tvekade något ögonblick på rampen, sedan klev hon hela vägen upp. Eftersom transportfirman håller till precis i närheten så var det bara Ariel som åkte med från början. Men jag misstänkte att hon skulle få sällskap längs vägen.
Tio timmar senare mötte jag upp Ariel igen. Jag hade varit i stallet någon timme, packat ur bilen på alla grejer och hjälpt en kompis att bära lite hinder.
Ariel hade en vacker travare till höger om sig och en snygg appaloosa till vänster om sig. Det blev lite kärlek en stund, med mulpussar, innan Ariel lugnt klev ur transporten. På hemmaplan ville hon mest beta och dricka lite vatten.
Eftersom Qurre reds så passade vi på att släppa ut henne direkt i hagen. Qurre är ju bossen, så ofta brukar ihopsläppen gå bättre när han är tillfälligt ur vägen. ;-) Släppet gick bra, förutom att brudarna i hagen försökte få ut Ariel genom staketet. Hm... Tuffa Ariel sade dock ifrån, hon är lätt på baken den där...
Den enda som inte lade sig i bråket var Donna, men så fölar hon ju snart också. Hoppas så att Ariel får leka med fölet. :-)
Idag kommer E.T. och kikar på Ariel, kommentarerna från stallkompisarna var att hon hade blivit mycket smalare, så vi får se om E.T. säger samma sak. Viktigast är dock att ömheten i bakdelen gått över. Håll en tumme!
Måste även passa på att göra reklam för firman jag åkte med: http://www.jakobssonolsson.se/ Hästarna åker oerhört bekvämt, det är svalt i transporten och föraren har övervakning. Dessutom är det trevlig personal och personer som verkligen kan hantera hästar. Jag är så glad att Ariel kunde åka med dem, hon kom fram i ett fint skick både till semestern och hem igen.
Riktig vänskap!
Ariel med sin kaninkompis Busan.
Sötnosen!
