Nojig över gallor

I morse var Ariel gallig i frambenen. Inte så mycket, men tillräckligt för att matte skall bli nojjig. Ingen ridning trots fint väder, utan vila ute i hagen. När jag betade henne mitt i dagen kände jag igenom benen igen och då var gallorna borta.

Blev att hämta det sista hölasset innan vi åker hem. Fyra dagar till lastning, jösses vad tiden går fort!


Lite fler bilder

Utsikt från Ariels hage...


Ariels förra rullgrop, innan allt regn kom och gjorde om den till pool




Ariels nuvarande rullgrop



Diket som måste hoppas över varje gång vi går till eller från hagen


Stenen jag använder som uppsittningsramp (och har gjort sedan 1993)


En del av hagen, med Ariel längst bort


Finaste tjejen!


Sovande Ariel

Häst eller drake?

Mysig huvudkudde...

I helfigur

Eller så kan man stödja sig på mulen istället.


Ariel i sin hage

Kikar på matte



Trötter

Spanar


Allt klart!

Så var allting färdigt för Ariels ankomst. Hagstaketet är uppsatt, med ett fungerande elagregat. Vattenhinken är på plats, ja till och med höet har levererats. Det var en födelsedagspresent från mina föräldrar. Så gulligt av dem!

Nere i Uppsala har ett papper med namnet Ariel satts över Maggies boxskylt, snälla M kommer att ta in Ariel efter utsläppet och så får Ariel stå i Maggies box i väntan på transportören. Jag hoppas att resan går snabbt och bekvämt för henne!

Imorgon är hon här!

Matte på plats norröver

Igår åkte jag 40 mil norrut för att påbörja semestern. Jag hann gå en promenad och konstatera att pappa fällt en asp väldigt lämpligt, precis mitt på ängen jag tänkt använda som hage. Asp är bra bantarmat, så det blir perfekt till Ariel. I övrigt är det inte mycket till bete, nästan bara fjolårsgräs. Så med lite hö som komplement blir det en perfekt bantarhage.

Idag har jag letat reda på stängselstolpar, eltråd och agregat, får hoppas att allting fungerar. Sedan har jag hittat ett par mini-terränghinder som jag definitivt tänker provhoppa Ariel på. Vi får ta det försiktigt bara.

Spånat och klart

Nu är Hampus box klar för Ariels ankomst. En månad och fem dagar kvar... Det finns dock en hel del annat att göra, skruva upp sadelhängare, packa all utrustning, få tag på hovslagare, köpa in hö och kraftfoder, stängsla hagen...

För att inte tala om att försöka hitta någon som kan lasta på henne den 5:e maj.


Surt när motivationen är hög

Då C var sjuk så skulle jag rida Hampus på hennes lektionstid. Innan dess hade jag tänkt hinna rida Ariel en sväng. Dessutom var det inplanerat hopplektion med Hampus imorgon.

Men klantiga jag hade glömt lyset på på bilen. Jag har inte haft bilen så länge, men det har blivit en rutin att alltid slå av lyset samtidigt som jag vrider av motorn. Av någon anledning gjorde jag inte det i söndags, så nu när jag skulle ut var bilen död.

Så onödigt och så dumt när jag nästan inte känner någon med bil. Snälla kompis M lovade komma ut imorgon, men det blir ju inte förrän på eftermiddagen.

Blä för sådana här dumma grejer.

Julkort

Så, vilket av korten skall få bli julkort? Christina förekom min fråga lite...







Ponnymätning

Jag har läst på lite om de nya reglerna för ponnymätning, vilket resulterat i en väldig förvirring.

När Hampus mättes in 2000 krävdes det en veterinär (200 kr) och en mätman (300 kr) som kom hem till mig och ordnade intyget.

Idag måste man mäta på klinik. Klinikavgiften är 450 kr och att mätmannen är där och mäter kostar ytterligare 450 kr. Sedan tillkommer kostnad för mätmannens resa och givetvis ens egna resekostnader. Själv måste jag åka med Ariel till Täby för att få mätintyg. Dessutom mäts ponnyerna endast på vardagar, så jag måste dessutom slösa en semesterdag på mätningen.

Om Ariel visar sig vara 140 cm får hon hoppa lägre hinder i två år, men måste sedan mätas om som sexåring. Är hon 141 cm blir hindren lite högre, men å andra sidan behöver hon inte mätas om förrän som åttaåring.

Hoppas alla hänger med så långt åtminstone.

Jag skaffade Ariel för att ha roligt med min häst. Visst är tävling en del av det, men inte så jättestor. Jag skulle inte dö om jag aldrig fick tävla henne, så länge hon är frisk och glad och vi kan ha roligt på andra sätt ihop.

Den tävlingsgren jag är mest intresserad av är distansritt. För att tävla 50 km krävs grönt kort, ryttarlicens och gula boken. Vid 51 km och högre krävs ponny- eller hästlicens, men ingen bryr sig ett skvatt om mätintyg. Ja, för att få ponnylicens krävs förstås mätintyg, men det har ju inget med själva distansrittstävlingarna att göra.

Den gren som jag har som nummer två på min lista är fälttävlan. Där får Ariel starta som ungponny vid fem och sex års ålder, då går hon utom tävlan. Sedan får hon tävla debutant och lätt som ponny bland stora hästar, mot att hon har hästlicens.

Så ser man rent krasst på det hela, så skall jag slänga ut massor med pengar på mätintyg och licens, för att ändå licensera om Ariel som sjuåring. Att jag hinner utvecklas så mycket att jag kan rida henne i något annat än distansritt innan sju års ålder är jag tveksam till.

Som ponny (fast utan mätintyg och licens) får hon även starta i hoppning mot stora hästar, startar hon 0,90-klasser räknas de även som kval till Fjord-SM, så inte heller där behövs mätintyg. På Fjord-SM hoppar dessutom alla på samma höjd, så där bryr sig ingen om mätintyg.

Det som uteblir om jag struntar i mätintyg är ju tävlingar mot andra ponnyer samt vissa av Fjordhästföreningens prestationsmedaljer, men det är det kanske värt? Vi talar om i runda slängar 1500-3000 kr som jag istället kan använda till träning eller utrustning.

Så, tankar kring detta?

Ledig

Det har blivit väldigt mycket häst för mig den senaste tiden, så nu har luften gått ur mig totalt. Orkade knappt åka till stallet igår, än mindre rida. Så jag ringde T och förklarade att Ariel får inleda sin vila lite tidigare.

Åkte ändå ut till stallet, pussade på Ariel och startade höstens kampanj för att vänja henne vid betfor. Vi har fått hösilageanalysen och det enda hon behöver är lite kalktillskott, men det behöver ju ges med ett blött foder. Så nu blöter jag betfor i massor med vatten, sköljer i ett par omgångar för att bli av med sockret, kramar ur betorna och blandar med dubbelt så mycket havre. Då slinker det ned.

Ny tagline?

Ja, här händer det inte så mycket för ögonblicket. Jag fick paket med fleecetäcke, schabrak och benlindor igår, så det kan nog bli lite provning idag.

Funderar på att ändra tagline, "en blogg om fjordstoet Ariels väg från liten åring till vuxen och förståndig." men vad sjutton skall jag ha istället? Nej, hon är inte vuxen än, men hon har gått en lång väg från åring och hon är fruktansvärt förståndig. Hm...

Mot Fjord-SM 2011? DM i distansritt 2014? Fjordhäst som distanshäst? SM-medaljen nästa? Nä, jag kommer inte på något bra. Tips?

Träningsupplägg fram till premieringen

1 juli Dressyr
2 juli Uteritt med joggtrav
3 juli Lin- eller löshoppning
4 juli Uteritt med klättring
5 juli Promenad på asfalt
6 juli Ledig
7 juli Ledig
8 juli Dressyr
9 juli Uteritt med joggtrav
10 juli Longering
11 juli Uteritt med klättring
12 juli Promenad på asfalt
13 juli Promenad
14 juli Dressyr
15 juli Promenad
16 juli Uteritt med joggtrav
17 juli Lin- eller löshoppning
18 juli Uteritt med klättring
19 juli Promenad
20 juli Uteritt med joggtrav
21 juli Longering
22 juli Uteritt med klättring
23 juli Promenad

En händelserik dag

Sov dåligt i natt, var lite orolig över flytten av Ariel. Tänkte igenom alla skräckscenarier som kunde inträffa. Kände mig ganska lättad när klockradion ringde så jag fick kliva upp och förbereda det sista.

Åkte till kompis J som skulle hjälpa till med flytten. Kopplade på släpet och så vi gav oss iväg på äventyr. J:s man N var med och hjälpte mig att släpa bommar, hinderstöd och cavaletter. Det blev fullt i släpet, jösses vad hinderstöd jag har.

Det var enklare än jag trott att hitta till nya stallet, tiden gick dessutom fort då det blev en hel del hästsnack under resan. Dumpade av hindren på närmast lediga plats och susade tillbaka till gamla lösdriften.

Hästarna blev väldigt nyfikna på transporten, Idunn till och med gnäggade. De hoppades kanske på att få en ny stallkompis? Beslutade mig för att inte ha några "kläder" på Ariel, då hon dels är oskodd och dels var så pass kort i kroppen att svansen inte skulle komma åt baklämmen. Så det var bara att hämta ett stycke fjording i hagen (Heeeej matte!) och traska rakt in i transporten. Ariel stannade och provsmakade spånet innan hon lugnt klev in och stod stilla medan lämmen stängdes och grimskaftet knäpptes fast.

Sedan körde vi iväg och med J:s mjuka körning blev det en väldigt lugn och behaglig resa för min ögonsten. Hon var inte ens svettig när vi kom fram.

Lastade av och sin vana trogen drar hon lite till vänster. J fick peta lite på henne för att påpeka att det är smartare att gå rakt ned från rampen. Ariel blev väldigt uppspelt och på tårna när hon fått fast mark under hovarna, men elaka matte band fast henne så F kunde sopa samtidigt som hon höll ett öga på Ariel.

Städade ur transporten, tackade J och N för att de var så snälla och hjälpte till och återvände sedan till Ariel. Hon såg glad ut när matte kom, men ännu gladare blev hon när hon fick se en massa hästar på håll! Hon blev stor som ett hus och balanstravade bredvid matte. Fick säga till henne ett par gånger innan hon kom ihåg att hon faktiskt fått en uppfostran en gång i tiden.

Ut i hagen med lugna travsteg och spetsade öron. Gammelponnyn var mest förbannad över det nya besväret, medan tvååringen var supernyfiken. Blev lite race men inte så farligt. Ariel varvade föltuggande (!) med brunstskvättning och rejäla bakåtsparkar. Någon har dessutom lärt min häst hitlerhälsning. Men jag är glad över att hon tuffat till sig lite mot andra hästar. Inte så att hon blir högre i rang, men så att hon åtminstone kan säga ifrån när det behövs.

När jag sett att det fungerade i hagen flyttade jag på hindermaterialet till en mer lämplig plats, började stuva om min utrustning i sadelkammaren och försökte reda ut allt trassel med vad som bör vara hemma och vad som behövs i stallet. Det lär ta några dagar.

Gick ut i hagen för att visa Ariel var hösilaget var någonstans och passade även på att dra loss lite päls med svettskrapan. Hon höll sig noga undan från de andra hästarna och åt glatt av fodret som bjöds. När jag styrde kosan hemåt såg jag på håll hur hon hade parkerat sig vid hösilageplatsen. Det lär inte gå någon nöd på henne i natt.

Avslutar med en liten bildkavalkad, inte de bästa bilderna kanske, men lite action blev det i alla fall!

Fuxen till vänster blev Ariel kär i...











Mumsig gran enligt Ariel.





Bilder från gårdagen

I väntan på ridtur...


Nytt fint nosludd!


Äter som en duktig distanshäst


Fina tjejen!

2 år tillsammans!

För två år sedan (och några dagar) ramlade det in fyra bilder på mailen, varav ett fick lite extra uppmärksamhet av mig...



Stammen var också oerhört intressant, även om uppfödaren lade in brasklappen att just den hästen egentligen inte var till salu.

Så för två år sedan styrde jag kosan mot Sigtuna för att träffa de fyra Hugo-döttrarna Anni, Loka, Glittra och Ariel. Väl på plats var det ganska uppenbart vilken utav dem jag ville ha!



Uppfödaren A sade okej till köp, så papperen skrevs senare samma eftermiddag.

Nu har det gått två år, två underbara år som gör mig varm av lycka vid minnet av dem. Vilken häst jag köpt mig!



Tanken svindlar, men om två år är det dags för distansrittsdebut!

Flytt 2010

För ett tag sedan berättade min stallvärd att de skall sluta med hästar. De ville därför att jag skulle leta efter ett nytt ställe att ha Ariel på. Efter lite annonsläsning fick jag napp på ett stall som ligger mycket närmare stan än nuvarande (15-20 minuters resväg jämfört med minst 40 minuter). Åkte för att titta och blev givetvis förälskad!

Stallet består av tio boxar, två uteboxar och fyra lösdriftsplatser. Lösdriftshästarna ha fri tillgång på hösilage i hagen, hemmagjord termobar så vattnet aldrig fryser, en kraftfodergiva kombinerat med uppbindning och visitering samt en halmbal i hagen under vintern. Ligghallen ströas också med halm och mockas med traktor vid behov.

Vi i lösdriften får använda övrig anläggning precis lika mycket som de andra, det betyder spolspilta med varmt och kallt vatten, sadelkammare, toalett, fikarum, ridbana 30x60 meter och hinderpark med många hinder (mina hinder följer med dock). I skogen finns det en terrängbana och lite längre bort en preparerad travslinga som vi får rida på.

Just nu är det fullt i lösdriften, två new forest (en dräktig!), en kallblodstravare och en varmblodstravare. Men Ariel är välkommen dit från maj månad och om det fortfarande är fem hästar i lösdriften till hösten så bygger de ut ligghallen så alla ryms.

I stallhyran ingår även fri mängd havre, korn, betfor och mineraler, vilket känns skönt även om jag inte kommer använda några större mängder. Jag slipper krångla med höinköp eller bära höbalar och jag slipper oroa mig för att vattnet fryser (och hästarna får kolik) under vintern. Bäst av allt är nog att jag får så pass nära att jag kan åka varje dag om jag vill! Vilket jag numera faktiskt vill...

2009 i bilder

Eftersom tiden rinner ifrån mig så kommer det en sammanfattning av 2009 (inklusive dagens aktiviteter) efter årsskiftet istället. Så håll tillgodo med denna bildkavalkad av året som gått. En bild per månad...

JANUARI


FEBRUARI


MARS


APRIL


MAJ


JUNI


JULI


AUGUSTI


SEPTEMBER


OKTOBER


NOVEMBER
Inga bilder tagna, fy på mig!

DECEMBER


GOTT NYTT ÅR alla bloggläsare!

Andra!

Här kommer en filmsnutt på Ariels mamma Andra.

http://www.youtube.com/watch?v=fek3dZxOBjs

Tack till Andras ägare för filmlänken!

Sommarledigt

Nu är jag på semester en månad, så bloggen kommer inte att uppdateras förrän tidigast 22 juli. Ariel går på bete och njuter av ledigheten. Förhoppningsvis sjunker alla nya intryck in lite mer, så att hon i slutet av sommaren är redo för att befästa vissa kunskaper och även lära sig nya.

Trevlig sommar!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0